Klicka på bilden, så ser ni Sardinien i fjärran.Nu har jag gått hemma i snart fyra månader. Det har gått över förväntan. Då ska ni veta att jag har svårt att klara ett helt sommarlov. Nu har jag emellertid kommit till en punkt , då jag bara längtar någonannanstans. Det behöver inte vara i morgon, men jag känner så att jag vill ha något att se framemot. Jag tycker faktiskt att det är ett friskhetstecken.
I går hade jag besök av bästa jobbarkompisen. Det var en så kluven känsla. Så roligt att ses, men så svårt att behöva vara hemma. Jag insåg ju att att jag behövs NU. Är man en fena på listor, så blir man lätt arbetslagets organisatör. Bästa jobbarkompisen är duktig på listor också, men kan ju inte göra allt. Jaja, vi fick ihop en temadag i alla fall.
Just nu droppar det lite försiktigt ute och jag borde ta hunden på en långpromenad, men lusten vill inte riktigt infinna sig.
Nä, nu får jag rycka upp mig! Mot skogen!
Nä, nu får jag rycka upp mig! Mot skogen!
7 kommentarer:
Då borde du ha vänster tumme upp?
Har du det?
Madame Panter ...-?
Nä, höger :) Det är nog Stenbocken som ger utslag i listorna.
Fyra månader!! Har det redan gått fyra månader? Du har min beundran som fixar att vara hemma från jobbet även om det inte är självvalt!
Jag har ju lärt mig att koppla bort jobbet på mina lediga fredagar och de som känner mig vet ju att DET är en stor bedrift.
Men jag njuter verkligen av dem. Hämtar andan och väljer själv vad mina fredagar ska innehålla.
Att längta bort och få byta miljö, ha något att se fram mot känner jag igen. Tror det är bra att ha något att längta till lite...
Säger som L.girl, otroligt att det gått fyra månader. Snacka om att tiden går fort.
Att längta bort nu som du gör är säkerligen ett friskhetstecken. Så BRA!!
Hoppas att du kommer iväg ngnstans!
Men du, det är helt säkert ett friskhetstecken. Den som inte mår bra brukar inte heller vilja göra nåt.
Mitt problem är att jag vill lite för mycket alltför ofta... det tar, det också.
Londongirl: Snart fyra månsader. Jag hade INTE klarat det om det hade varit höst. Det är säkert. Det är skönt att kunna göra saker och ting i egen takt (och den är långsam) men jag saknar det sociala på jobbet och mina elever.
Annika : Jag jobbar på en resa, men det är så många om och men än så länge så vi får väl se.
Bloggbald : Jo, så tror jag med. Att vilja lite för mycket för ofta - det känner jag igen :)
Hrmm, idag slinter fingarna mer än lovligt på tangenterna : Bloggblad ska det så klart vara.
Skicka en kommentar