Två dagar mellan korten
Jag har sedan 1995 inte riktigt tagit in våren . Våren 1995 och våren 1999 kämpade mina föräldrar mot sina respektive sjukdomar och nästan all tid och ork gick åt till hopp och förtvivlan. Sedan dess har jag haft svårt att uppleva våren , blommorna och naturen på riktigt.
Så är det inte nu och det är på något sätt ödets ironi. Om det är något jag lärt mig så är det att livet och här och nu, inte sedan eller nästa år.
13 kommentarer:
*Viskar* Jo i hela sverige
*Viskar* Bra, då är vi alla fall två :)
(hänvisning till inlägget innan)
Läste ikapp på din blogg nu! Hinner inte riktig med alltid. Vad fin hon är er Gerda! JAg längtar till den dagen när jag kan låte mina vildingar få leva ut ordentligt :-)! Skönt att dina väden gick upp! Jag håller tummarna för dig och tänker en hel del på dig faktiskt! *kram*
Tina: Att du har lite om tid för bloggandet, det förstår jag.
Tok-Gerda är en riktig goding, som njuter fullt av av att kunna gå som hon vill. Det kommer bli toppen för dina katter. Jag minns när Barbro, som varit innekatt i ett drygt är skulle våga sig ut, det var otäckt och spännande på samma gång. Tack för att du tänker. Jag behöver dem, tankarna.
Leva i nuet är lättare sagt än gjort. Speciellt så här års när "allt" ska göras och hinnas med.
Som jag tjatat om tidigare tycker jag att vackra vårdagar stressar mig, så jag anstränger mig för att inte "måsta" så mycket utan andas ut - och in.
Ja, jag säger som Bloggblad, att leva i nuet är lättare sagt än gjort. Jag önskar verkligen att jag hade den förmågan... att stanna upp.
Angående inlägget innan, så här har ni en till!
Monet...du ger styrka...
Jag känner också som om jag alltid missar våren! Beger mig sällan ut i skogen utan det är mest jobba varje dag.
Säger i år liksom många år: " - Varför la jag inte in en vecka ledigt i maj...?"
Jag kan känna stress över "- att man kan ju inte vara inne och greja när det är så fina dagar....." Ett måste ut måste blir lite jobbigt.
Bra var förra året då när jag cyklade mycket. Då fick jag mycket vår!
Nu har det varit förkylning på förkylning så cyklandet har inte kommit igång. Saknar det!
Hoppas komma igång snart!!!
Ha det så gott söderöver!!!
Det där med att leva i nuet har jag tidigare bara haft som en sån där sak man sa och tänkte utan att helt och fullt riktigt förstå....
Men nu är det mycket mer påtagligt sen vi gått igenom år av sjukdom och svår tid på sjukhus med sonen.
Har man varit i det mörkaste mörker och sen fått återvända tillbaka igen så känns det som att man fått en ny chans i livet. Här och nu blir så viktigt.
Det finns alltid hopp och under tiden är kärleken det som bär oss framåt....alltid!
Jag tänker på dig. Skickar styrketankar till dig.
Bloggblad: Lagom dagar är bäst... Här och nu, för min del handlar det mest om att inte sätta upp en massa mål som ska nås, utan ta rimliga och genomförbara beslut mer på nu-nivå. Detta är möjligt nu.
Christina: Nä, det är inte lätt, men när livet ifrågasätts, då är det lättare.
Då är vi tre, då bestämmer vi det, att Valle Härad är vackrast i Sverige just nu.
Turtlegirl: Utekravet så här års är ganska påtagligt, men jag har bestämt mig för att jag bestämmer själv. Krya på dig!
Londongirl: Du skriver det jag vill säga. Kram till dig!
Bloggvärlden påverkar utan att man tänker på det. Såg en snutt av TV-programmet "Vem vet mest". En kvinna(Bitte)var med och kom från Axwall. Funderade en stund på vem jag känner där eftersom ortsnamnet klingade bekant??
Så kom det, jamen är det inte där Panter bor? Har förmodligen sett din adress i nån "bloggbesökruta".
Så kan det vara! :)
Bettankax: Visst är det så :)
Och någon Bitte känner jag inte ...
Nice weblog, just looking close to some blogs, seems a fairly nice platform you' re using. I' m presently using Wordpress for a few of my sites but looking to alter one of them over to a platform similar to yours as a trial operate. Anything in specific you' d recommend about it?
Skicka en kommentar