Redan måndag

På vägen hem

I går sken solen några timmar. Det är märkligt hur mycket den påverkar mitt humör. Nu är det gråvitt ute igen, inget vidare fotoväder. Jag har åtagit mig att för fotoklubben fotografera några dagar nu i februari. Klubben har ett årsprojekt, där kommunen ska skildras varje dag det här året. Kan jag väl göra, tänkte jag då i januari, när jag fick frågan. Idag är det dag tre av fyra, så det ska väl fixa sig, men jisses vad frusterande det är, när det inte blir som jag vill eller tänkt.

Här är det lov och det märker jag väl inte så mycket av. Vi har ju inga lovlediga barn hemma numera. Jag gör det jag är bäst på; såsar fram genom vardagen och tänker på sådant jag borde göra... som att besöka andras bloggar. Det har jag varit väldig dålig på det sista. Min blogglista är ganska lång , för att inte säga jättelång, så jag hoppas jag hinner med alla under veckan.

Jag hoppas att just den här veckan blir lång. Jag längtar inte till fredag. Nu ska jag alldeles strax
försöka fotografera den enorma rimfrosten på våra nypon. Vem vet det kanske blir dagens fotoklubbsbild för min del. Jag har några bilder att välja på för dagen; biblioteket, en Arnutställning och en cirkusskola.

I morgon

är det fredag och sedan börjar lovet... Det känns nästan overkligt.

Återanvändning.

Den här bilden är nog den mest nedladdade från min blogg.

Jag skannade in ett julkort jag köpte i Dublin. Tyvärr vet jag inte vem som fotograferat

Vi nästan druknar i snö, men bara nästan...

I går fick jag höra från en av mina elever: Kan jag sitta här och jobba undan (kvar i salen själv), för jag vill hinna åka lite skoter medan det är ljust, när jag kommer hem? Detta säger en en del om vintern här; skoter och Slätten.
Själv druknar jag i papper och skrivböcker...Nu är det diciplin som gäller.
Snart är det lov, det är den känslan som håller humöret uppe. Efter lovet trillar de nationella provens uppsatser in för rättning, men det tänker jag inte tänka på förrän då.

Lite pausmusik

Inte världens bästa inspelning. Dottern spelar fint, men resten...
Hur som helst älskar jag Compassion av Lars Jansson och det är musiken som är viktigast här.

Same same and not different at all

Jag planerar, rättar, stryker och tänker.
Somnar under de få teveprogram jag ser.
Den här tiden på året är värsta födelsedagsperioden, så ett och annat kalas hinns med.

22 minus ute i morse och 14, 2 i köket...
Hundarna vältrar sig i snön. Vinter är ren lycka för dem.
Idag hade vi (inte hundarna) närkontakt med två älgar, två lite vilsna fjolårskalvar. Hoppas de klarar den här vintern.
Färre fåglar syns vid frööautomaten i år, så också idag.

Pianodottern på besök, väldigt skönt att se och höra henne igen.

Livet med allt som det innebär tar mycket tid och kraft just nu och jag hinner inte riktigt med den här världen, tyvärr. Det blir lite sporadisk aktivitet här ett tag framöver.

Vardag

Digerdöden
Magellan och grabbarna
Rasismens historia
Fredag möter Robinson
Bokrecensioner
Äktenskapsfrågan
Omdömen inför utvecklingssamtal

Jag är inte precis sysslolös...
Tur att det är lite roligt.

Det tar sig

Nu har vi nästan åtta timmars dagsljus.
Snart kanske det är ljust, när jag kommer hem.
Som jag längtar, för jag behöver det där ljuset.

Idag är det fixardag; allt som jag inte hunnit (damma, dammsuga, torka golv...) och allt som behöver ordnas inför nästa vecka.
Jag hostar och snörvlar fortfarande, så det lär inte gå i racerfart.
En sak i taget och ingen tid vid datorn, då blir det nog bra,
eller OK i alla fall.

Vårtecken?

Idag gick Gerda ut, alldeles självmant, för första gången på över en månad.

Jag tror att det går att tolka som ett tecken på att vi går, om inte mot varmare tider i brådrasket, så i alla fall ljusare sådana.

Jag kanske bör påpeka att jag fortfarande är väldigt glad över den riktiga vintern.

Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.

Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.

Uppdatering - om firandet

Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.

På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.

Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

Dunk, dunk

Förkylning på gång? Jag har i alla fall rejäl huvudvärk, så jag är hemma idag. Nästan värt ett kors i taket, för jag är den där sorten som oftast tar ett par tabletter och tänker att det går nog i dag med.

Ute är det nollgradigt och små flingor syns i luften. Vi lär nog ha vinter ett tag till. Härligt, jag la ju in en beställning på minusgrader och snö t o m v. 7.

Även om jag gillar vintern så är dagens gråa och kalla ljus direkt deprimerande. Jag ska lyxa till det med lite kardemummakaffe och tända ljus och hoppas då att den där trista känslan jag får av dagsljuset försvinner.

Ny vecka och måndag; det är väl då man tar nya tag? Så en fin dag och vecka tillönskas ni alla!

En till som flyttar

Izo ska snart flytta till Malmö. Ledsamt, sorgligt och tomt blir det, men han är Hannas hund, så det är inte mer än rätt. Någonstans hoppas jag att han inte förstår skånska och vill hem igen. Jazza lär sakna honom, men det blir bra för henne att utvecklas på egen hand också.

Från djupet av mitt hjärta

Ett stort och varmt tack för alla hälsningar!

Jag återkommer med berättelsen om hur det kan gå till att fylla femtio, för så var det, när man, läs jag, snällt bett om att få slippa att bli föremål för uppvaktningar. På bloggen är det en annan sak. Jag kan väl säga så mycket som att det gick sådär. De är inte alldeles lydiga mina medmänniskor, men fint och roligt har det varit på alla sätt och vis ändå.

Ja, det ska det tydligen

Vara på det här viset...
så nu biter jag ihop och tar mig an veckans värsta dag schemamässigt, tisdag.
Ha en fin dag alla ni andra, för tisdag till trots tänker jag ha en himla bra dag!

Ska det vara på det här viset?

Jag arbetar i skolan.
Jag har två döttrar som går i skolan.
De börjar inte förrän den 18 resp. 25 januari.
Jag började i förra veckan.
Jag får liksom inte riktigt ihop det.
Rättvist är det i alla fall inte.

Ingen ordning alls

Sova kan jag, men inte vid rätt tidpunkt...

Tydligare än så här blir det inte

Att klä av granen har fått en ny innebörd.
Nästan lite sorgligt tycker jag.

Trög början

Idag, alldeleles snart, ska jag åka iväg till jobbet. Vi börjar förmiddagen med samverkansmöte; organisationsförändringar... Det är precis lika laddat, svårt och okul som det låter. Sällan blir det till det bättre, men det är ingången nu med, att det ska bli bättre för de flesta.

Jag ägnade nästan hela dagen åt papper i går. Att rensa och sortera pärmar dammar och det kliar fortfarande i ögonen. Gerda dök glatt i pappershögarna och jag tror vi får kontrollera säckarna, innan de far för vidare befodran mot återvinningsstationen. Den här gången ska det bli klart. Jag har bestämt mig. Skrivet så här verkar det ju ordningsamt och ordentligt, men de som känner mig vet ju att jag är mästarnas mästare på att skjuta upp till morgondagen.

Det är faktiskt bara 11 minusgrader ute och det känns numera överkomligt. Vintern har varit det bästa med det här lovet, sedan kommer nog sovmornar på god andra plats. Det känns tungt att gå upp vid sex igen.

Meddelas endast på detta sätt.

Akut och allvarligt utbrott av lovkoma här hemma.
Återkommer när jag fått fart på hjärnkontoret.

Ännu mera snö

Storögt konstaterar jag att det kommit en decimeter till under natten. Det är nästan så att jag funderar på var mina skidor och stavar finns, men bara nästan. Världen blir så mjuk, ren och tyst, när snön faller. Att solen skymtar bakom molnen och att det bara är åtta minusgrader gör det inte sämre.

På dagens agenda står hundrastning, inköp av födelsedagstulpaner och röjning. Julen ska bort!
Den eviga frågan Vad ska vi äta idag? besvaras bäst med hänt i veckan, dvs kylskåpsrensning.
Ibland, men lite för sällan, kan det innebära att det blir något extra gott. Det beror oftast på att det extra goda inte hinner bli rester. Att jag sedan vet att det blir moussaka där tulpanerna lämnas gör det hela lite lättare.

Nytt år och nya tag... ja kanske, men hittills har jag känt mig lika seg som vanligt.

Ha det fint i snön!

Nyårshälsning

En kall avslutning och riktig vinter 2009

kan bara innebära att det blir bättre. Jag hoppas ni ser ljuset.

Om ett halvår ungefär ser det ut så här Tänk så mycket vi hinner uppleva innan dess.

Så jag önskar er alla goa människor

ett riktigt Gott Nytt År!

Mutter...

Nytt år... jaha. Ungefär så känns det. Lite trist, men jag värjer mig mot den lite klämkäcka stämningen som omger nyår. Jag har nog generellt svårt för storhelger.

Jag ska inte summera, för det gör så många andra mycket bättre. 2009 är nog året jag helst skulle välja bort om det ginge.

Jag ska inte lova något heller, men önska ska jag. Jag önskar att jag ska börja styra upp min vardag lika effektivt som jag styr upp mitt jobb och jag önskar att jag också kan lära mig att leva i nuet, inte skjuta upp till senare, i morgon eller på måndag.

Hrmm, när jag läser igenom vad jag skrivit, inser jag att detta gör ingen människa glad, men jag är nog i grunden mest sur över att jag vaknat halv sex en helgmorgon. Jag har inte druckit något kaffe än heller. DET är nog också en stor del av förklaringen.

Nu är glada julen slut...

Barbro

Vintern och julen är krävande. Så är det oavsett om man heter Barbro eller Gerda. De tar sig an snön och kylan på olika sätt. Barbro inser att det finns smådjur där under snön och huset och beger sig i väg på några dagliga rundor. Detta trots att snön är kall och besvärlig. Än håller inte skaren så hon sjunker ner säkert varannat steg. Gerda däremot vägrar att gå ut. Jag försökt att övertyga henne om nyttan med frisk luft, men hon vänder i luften och är inne igen, innan jag hunnit stänga dörren. Jag vet inte riktigt hur det går till och jag kan bara konstatera att hon är snabb, väldigt snabb. Om man är en liten katt på dryga året, så måste energin ta vägen någonstans. Normalt sett smyger Gerda på fåglar ute nästan hela dagarna och fångar en eller annan mus på nätterna, men nu går ju inte det. Smyga på fåglar går ganska bra inne också. Blomkrukor fungerar utmärkt att gömma sig bakom och än (ta i trä) har inte någon åkt i golvet. För att riktigt få utlopp för sin energi och jaktinstinkt har Gerda nu hittat det ultimata föremålet; julgranen. Julgranen och allt som hänger i den är snart en saga blott. Jag köpte nya julgranskulor till halva priset i går och alldeles nyss hördes en förfärlig duns på övervåningen...

Jag tror inte jag behöver säga mer.

Inte fullt så fridfullt

Det är inte bara jag som uppskattar snön. Hundarna plöjer sig fram och rullar sig vällustigt i snön. Jag är något mer stillsam: skottar lite och promenerar lite. Det är halt under nysnön kan jag meddela. Jag har inte trillat än, men det är säkert bara en tidsfråga.

Fridfullt

Snöflingor
Hundrastning
Halkat iväg med dottern till bussen
Ännu mer snö och blåst
Knaster från vedspisen
Tända ljus
Eftermiddagslur på soffan
Lutfisk och torsk till middag
Bestämt att nu äter vi ingen mer julmat i år
På spåret, tog Frankfurt på tio poäng
Funderar som bäst på om jag ska sova eller läsa ut Hungerspelen
Det lutar åt boken

och

imorgon är det en Annan Dag

Julhälsning

GOD JUL !

Hoppas julefriden lägrar sig nu.

Ett måste på listan är nu struket

Granen står numera i en julgransfot.

Så här lite snö var det på Luciadagen.

Just nu

Minus sjutton komma åtta grader.

Ute.

Inne är det ungefär lika mycket, men plus

och det är jag tacksam för.


Uppdatering
Solsken, rimfrost, sparkföre.
Jag bor mitt i ett julkort.

Julmys i Malmö

Lugnt, avspänt, hela familjen, vitt på marken och skidor på teve. Då är det jullov.

Fortfarande vitt ute

Det är knappt att jag tror det, men snön ligger kvar. Ljuset gör allt lättare och hundarna renare ...

Betygen satta, allt som måste vara rättat är rättat och luften håller på att gå ur mig. Det är mao precis som vanligt. Det blir säkert jul nästa vecka, men innan dess ska en hel del klaras av.
På fredag bär det av söderöver mot Malmö, en kort visist över helgen. Det är första gången äldsta dottern inte firar jul hemma, men det är ju så att människor jobbar över jul också... Det känns konstigt och det kommer märkas att det fattas någon, men så är livets gång.

Jag har just nu en helt annan dygnsrytm, lite besvärligt, men det ska väl rätta till sig. Därför ska jag nu avsluta det här dygnet med lite strykning. Det är ett bra sätt att varva ner på. Det är sant. Jag tycker så. Jag är inte ironisk, jag lovar.

Ha det fint och julstöka lagom mycket!

Tajming

Det har snöat.
Det är vitt på marken.
Lycka.

Lagom vackert

Så här i juletid får vi höra många väldigt vackra sånger, en del så vackra att de i mitt tycke blir slätstrukna. Detta är väl kanske inte någon julsång, men alldeles lagom vackert för att tilltala mig. När jag tänker efter så är nog nerv, närvaro och känsla viktigare för mig.

Dagens paus vid datorn

En bra tisdag: Inget regn, jag har varit ute i dagsljus och vet vad vi ska äta till middag.

Idag har vi sett Slumdog Millionaire med eleverna på bio. Efteråt diskuterade vi många olika saker , bla vad de tror att Jamal gör med alla pengarna och vad de själva skulle göra med så mycket. Intressant var att de hade flera förslag på vad Jamal kunde tänkas göra, men väldigt få kunde säga något om vad de skulle använda summan till själva. Vi har nog för mycket, var en kommentar.


Fotot är från januari 2007

Tid, frid och stämning efterlyses!

Nu ska jag alldeles strax åka till jobbet i några timmar. Om det är intensivt i vanliga fall så är det extra av allt just nu*. Jag satt tre timmar i går kväll med bokrecensioner och det var skönt att stryka ett streck på listan i går kväll. Det är så här det fungerar med förtroendearbetstiden, tio timmar per vecka har vi lärare att, än så länge, fritt lägga på planering och efterarbete. Just veckorna innan terminsslut är intensiva. Det är svårt att hålla den där tiden, men vissa veckor kan det hända att det är mindre att göra också, så det jämnar helt säkert ut sig
eller ja, inte jobbar vi totalt sett för lite, som många tycks tro.

Nu var det ju inte det här jag skulle skriva om, det bara halkade med när jag skrivit första meningen, utan hur går det med adventsfriden och julstämningen? Jag hittar inte den någonstans och det känns inte riktigt bra. Jag vill inte tro att stämningen bor i de dukar och ljusstakar jag ännu inte tagit fram. Adventsljusstakar, kalenderljus, en julstjärna och några hyacinter borde väl räcka?

Hoppas ni får en fin andra advent! Här skymtar solen och det känns väldigt bra för en ljustörstande själ.


* Det beror en del på att jag varit sjukskriven och måste få in så heltäckande bedömningsunderlag som möjligt nu när "mina" tonåringar ska få sina första betyg.

Tidig väckning

I natt ställs klockan på fem i två. Yngsta dottern begår radiodebut .
Hon ska "påa och ava" i en timma. Jag kanske inte riktigt orkar hela timmen, men lite måste ju en stolt mamma höra. Allt är inspelat i förväg och dottern har meddelat att hon inte är nöjd. Den synnerligen okritiska mamman kommer inte ha något att anmärka på. Det är jag säker på.

Med kameran på jobbet.

Temadagar i skolan . Jag och trettio elever har foto. De tar fina bilder, annorlunda bilder, vågar mycket och kan väldigt mycket mer om bildredigering än vad jag kan.

Ja, himlen var precis så här blå idag.

Det artar sig!

Minus 10,2 grader,
frost
och en vacker måne
som skymtar då och då.



Jag fortsätter racet. Det känns inte som om jag kommit in på upploppsrakan än.

Hur var det nu?

När Anders slaskar... Jag hoppas.
Här är det mer än vått. Det känns som om det vore möjligt.

Nä, detta har jag inte tid med - gasen i bott!

Första advent

Rimfrost ute, solen går upp i dimman över Billingen. Det är ljust, inget halvmörker.
I fönstren lyser adventsstakar och stjärnor. Ska försöka få i gång ljusslingan som slingrar sig i kaprifolen eller om det är tvärtom. Den går i alla fall inte att ta ner, utan vi släcker den någon gång fram i februari. Vi får väl se om den duger. En ljusslinga bör ju innhålla fler än tio fungerande lampor.

Den här helgen har jag sovit 11 timmar per natt och det ger en fingervisnng om hur veckan varit. I dag känner jag mig lite mer motiverad att ta i uti med måsten, så så får det bli. Jag unnade mig en såsardag i går och gjorde precis bara det som behövdes. Jag behöver landa mentalt, innan jag tar nya tag. Så var det inte förr. Det har väl med ålder och/eller vishet att göra.

Nä, nu ska jag rasta hundar, hämta mossa i skogen, göra en mjuk pepparkaka och surprise! rätta och bedöma bokredovisningar. Hinner jag göra ett prov i tyska, vore det också bra.
I veckan dimper det in dryga femtio inlämningar om frikyrkor. Varför gör jag på detta viset?!
Jag vet varför, men det struntar vi i nu.

Hoppas ni alla får en fin första advent och att julskyltningarna runt om i landet är som förr.
Om jag åker från gården idag, är det för att se en systerdotter spela div.1 handboll.

En annan längtan

Att en vanlig fredagkväll i november kan vara så efterlängtad....

Ständig längtan - ständigt tjat

Ska man behöva åka långt bort, för att få lite ljus? Jag funderar allvarligt på att fortsättningsvis planera in resor i november och februari. Jag står inte uuut! Någon som vill följa med? Jag misstänker att det lätt skulle kunna bli en gruppresa.

Här vid Indiska Oceanen utanför Mombasa har jag inte varit, än,

men döttrarna var där för fem år sedan.

Klicka på bilden!

Det finns måsten

och sedan finns det andra måsten...

Och bilderna har jag såklart lånat.

Nödvändig läsning

Detta är en bra bok, en bok som tydligt pekar ut makthierarkierna i skolan, ja i en förlängning i samhället också. Som lärare och förälder ger den mig en hel del att tänka på. Hur har jag gjort, hur gör jag idag, vad ger jag för spelregler?
Vi har precis avslutat den här boken tillsammans med våra åttor*. Många kände igen sig, dock inte de mest talföra , de som tar mycket plats... En elev sa att "den ger mig så mycket att tänka på att jag nästan får ont i huvudet." Det ska bli väldigt intressant att få läsa deras inlämningar senare (över jullovet).
Jag tycker att alla som arbetar med barn och ungdomar i grupp har nytta av den här boken.


* Vi läser alltså högt 40 minuter i veckan. Det är bra för då får vi en gemensam diskussionsbas och jag upptäcker också vad eleverna förstår och inte förstår. Utöver detta läser de själva minst en bok per termin.

Nu

ska jag bara njuta.

Solen skiner och jag är ledig.
Just denna lördag har vi en dotter i Oslo och den andra i Köpenhamn.
Jag å andra sidan är väldigt nöjd över att jag får gå här i trädgården vid vägens slut och bara njuta, inte precis av värmen, men av ljuset.

Nulägesrapport

Idag var 27 av 73 elever sjuka i mitt arbetslag. Några har influensan, många lider av biverkningar av vaccinationen som de fick i tisdags och ytterligare några andra är "bara" förkylda.
Det ska bli intressant att se hur många som är på plats i morgon. Idag har det varit lugnt och jag har verkligen hunnit med dem som var i skolan. Alltid något...
Snart helg och det viskas om sällsynt besök: solen... Jag längtar.

Jag önskar alla Trevlig Helg här och nu, för jag misstänker att jag sjunker ihop en hög i morgon eftermiddag när jag kommer hem.


Uppdatering fredagmorgon
Nä, det blir ingen solglimt i dag, sa de nyss på radion. Tusan också!
Jag tror bestämt att jag blivit totalt fixerad vid detta gråväder och bristen på sol.

Uppdatering fredagkväll
Jag såg solen idag,
genom fönstret.

Det ante mig

"Höstmörkret lika farligt som rökning" står det att läsa i Aftonbluddret.
Att det står att läsa just där, gör att jag är lite tveksam v d g sanningshalten i jämförelsen.
Ett är dock klart, det känns i alla fall inte bra med det nästan ständiga mörkret.


PS: Kursdagen var riktigt bra och föräldramötet helt OK. I morgon ska jag få höra talen.
Se den 15:e november... jag orkar inte länka.

Långt, men intressant och imponerande

Mitt i november eller hittat i trädgården idag.

Solen skymtade jag ett kort ögonblick i morse, sedan var det grått igen... inget regnade idag och då ska man nog vara tacksam. På dagens program stod lövkrattning, som känns som ett sisyfosarbete, middagstillverkning, hundrastning och inte så mycket mer. Jag har inte ägnat skolan en endaste tanke och det känns väldigt bra.

Ny vecka och full fart framåt. Det finns ett och annat att se fram emot bland alla måsten; kurs på onsdag och mina åttors tal till påhittade personer. Jag har några naturbegåvningar märkte jag, när de filade på sina alster i förra veckan. På onsdagkväll är det föräldramöte och det känner jag mig inte lika entusiatisk inför om jag ska vara ärlig. . .

S e g t

I morgonförmiddag ska solen visa sig, enl yr. Vi får väl se, men jag tror att jag faktiskt ska ställa klockan så att jag inte missar den. De senaste veckornas gråa himmelslock gör att jag fungerar i slowmotion. Det känns verkligen som om de mentala batterierna nästan laddat ur. Inte ens rikliga mängder med kaffe ger någon effekt. Nä, en sån dystergök som jag gör inte någon glad, så jag tror jag avslutar här och ställer in siktet på morgondagen.

Just nu

pågår ett pilfinkskonvent här utanför. De är mycket talföra.
De har gäster också, några blåmesar och talgoxar.

Trötter

Motviktsbild

Gråvädret är knäckande. Idag sov jag 2½ timma när jag kom hem.
Egentligen hade jag velat gå på bio. Det är filmfestival här i stan. Öppningsfilmen var Drottningen och jag. Nahid Persson Sarvestani, regissören, skulle också vara på plats för att berätta om sin film. Men det var tidigare på kvällen , en kvart innan mitt huvud landade på kudden. Jag blir lika besviken varje gång. Filmfestivalen ligger alltid under den tid på året då min ork tryter. Tanken är väl god, kvalitétsfilm i en vecka under årets mörkaste månad, men det fungerar inte för mig. Så synd för jag skulle gärna gå.
Jaja, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Nu ser jag framemot helgen istället och hoppas på solen.

Efterlysning

Har någon sett solen?
Jag saknar ett runt, värmande och vänligt strålande klot på himlen.
Det försvann någon gång förra helgen.
Även om du bara ser en skymt av solen, mottar jag tacksamt besked.


Uppdatering
Jag har förstått att den varit synlig i Skåne idag.

Motsägelsefullt

Idag har jag stirrat mina åttor i ögonen och sagt att i morgon klarar ni av ordklasserna, så att vi kan gå vidare. I verkligheten tänkte jag, så vi kan lämna den här s*k*i*t*e*n.
Svenska är så mycket mer än rent grammatikplugg. För mig är det allra viktigaste att varje elev utvecklar sitt eget uttryck muntligt som skriftligt och då känns reflexiva pronomen eller interjektioner lite sådär. Trots denna inställning så har jag i kväll knåpat ihop ett grammatikprov. För utan prov så läser vi ju inte på, det vet du Lena, säger mina insiktsfulla tonåringar.

Avigt

Att se på teve på morgonen eller för all del förmiddagen känns fel, men det ska jag nu alldeles strax. Jag missade Skavlan i fredags.
Jag har förstått att det finns många som ser på teve på vardgasmornar, innan de går i väg till jobbet. Det skulle jag aldrig klara. Jag vill ha lugn och ro på morgonen. Att få ta sig igenom morgen med så få störningsmoment som möjligt, det är nästan livsnödvändigt. Jag stiger upp innan alla andra, bara för att få vara i fred en stund. Blir det inte så, är det stor risk att omgivningen drabbas av mitt väldigt dåliga morgonhumör.

I dag

firar vi, äldsta dottern och föräldrarna, födelsedagen på olika håll.

Det känns fortfarande märkligt, att ha så stora barn.

Här

händer det inte mycket.
Jag jobbar och förundras över hur det är möjligt att orka och att hinna jobba heltid....Hur gör ni?
Jag tycker inte attt jag hinner särskilt mycket...på jobbet alltså.
När jag inte är på jobbet, så jobbar jag hemma; rättar... jag har lagt av mig här också.
Himmel, vilken tid det tar!

Så. Slutgnällt.


I morgon, dvs snart, är det fredag!

Och nu

ska jag göra en tidslinje över kristendomens historia.
Så kul ska jag ha en tisdagkväll i november.
När jag har petat klart med den, ska jag rätta nyhetsartiklar som bygger på Rödluvan eller Mors lille Olle. Hittar jag några guldkorn kanske ni får läsa lite senare.

November

Ny månad och återgång till det gamla livet, om det nu finns...

Jag har under den här veckan insett att jag just andats ut och stängt av autopiloten.

Det är så jag fungerar, när jag ställs inför något svårt. Jag tar ett djupt andetag och kopplar på autopiloten, som gör att jag fungerar mer fokuserat än vanligt. Så klart kommer verkligheten i fatt mig och det tror jag att jag tvingade mig till nu i veckan.

I mer än ett år har jag fungerat så. I huvudet känns det förvirrat och rörigt och inte lika tyst som tidigare. Det är väl så att de tankar och känslor jag trängt undan, ska fram i ljuset. Jag ska syna trollen och gå vidare, det har jag bestämt. Hur vet jag inte och jag tror inte att det i det hela stora kommer innebära några stora förändringar. De finns nog mer på det mentala planet. Att kroppen tagit stryk och inte riktigt fungerar som förr, är också svårt att vänja sig vid och jag är inte säker på att jag tänker vänja mig vid det heller.

Den här helgen har gett oss härhemma ännu en erfarenhet. Sjuk dotter, svininfluensa , jodå den finns, på väg i ambulans till sjukhus många mil bort. Ambulans... det verkar värre än vad det var, men i Skåne har man inte bestämt hur smittade ska transporteras så det blev ambulans. En natt på infektion och sedan hem idag med en annan medicin som ska se till att inget tillstöter i luftvägarna. Det känns bra att hon är kontrollerad, men vad fruktansvärt hjälplös man känner sig när ens yngsta ligger väldigt sjuk i Båstad.

Med detta i bagaget tar jag mig an en av årets svåraste månader och det kommer gå fint, för jag andas normalt igen :)