Sköna maj

är välkommen, även om det just idag inte är speciellt skönt. Blåst är inte kul alls.

Tanken var att åka mot havet, men så blev det inte, så jag får motvilligt ta tag i allt här hemma.
Har jag riktig tur kan detta bli helgen då jag faktiskt kom i kapp. (Jodå, det handlar om tur inget annat)

Över till något helt annat väldigt oviktigt: När jag i går tankade bilen (13.22 /l!) , så slog det mig att väldigt många står böjda över slangen och håller krampaktigt i påfyllningsmunstycket hela tiden, när de tankar. Varför? Det är ju synnerligen obekvämt. Är de rädda för att munstycket ska halka ur?

Nästan

De senaste åren har björkarna slagit ut 28 eller 29 april. Vid en okulär besiktning i går såg det hoppfullt ut. I början av förra veckan trodde jag att det skulle vara helt omöjligt. Så i morgon kväll när jag åker hem hoppas jag att björkarna skiftar i skiraste grönt.


Uppdatering
Med lite god vilja kan jag nog påstå att de faktiskt slog ut idag, björkarna.
Trots att jag längtar efter det gröna, så var det ändå den stora guldstjärnan som jag "fick" av tandhygienisten imorse som gjorde min dag.
Just nu känner jag bara att det är tur att det är fredag i morgon. Valborgsmäss eller ej, jag lär nog somna strax efter nio i morgon kväll.

Våren på olika sätt

Just detta är alldeles väldigt märkbart just nu.

Glädjeämnen

Att mitt och många andras arbete ventileras fram- och baklänges och att det ofta är med negativa förtecken är ingen nyhet, men lite för sällan lyfts det positiva. Här är ett exempel som nästan fick mig nästan tårögd, kanske inte för språket,men för tankarna och viljan att berätta.

Kärlek är något stort som alla människor behöver. En älskande som man kan lita på och söka tröst hos, känna närhet och få en att känna att man betyder någonting för någon och dela sin glädje med. Har man ingen att älska så kan det kännas tomt att inte ha någon att komma hem till och att få dela sitt liv med. När jag ser ordet kärlek så tänker jag på glädje, omtanke, närhet, familj och alla de positiva saker i kärleken, men något som man kanske inte tänker på när man hör ordet är alla negativa saker kärlek kan innebära. Sorg när kärleken tar slut, den kanske inte vara hur länge som helst. När den ena i relationen inte känner glädje, omtanke, närhet och alla de där sakerna, då kan allt bara kännas hopplöst och som om man aldrig kommer att få känna någon kärlek mer. Att livet är som en ballong som blivit stucken av en nål och aldrig går att blåsa upp igen.

Pausbild

Jag rättar ...

Det kan vara kul att rätta ibland. I kväll har jag blivit rörd över hur fint fjorton- , femtonåringar kan skriva om kärlek och lett åt hur finurligt de tänker kring konsten att göra slut.

Jag kanske visar några fina meningar. Jag ska bara fråga om lov först.

Misslyckat foto, men här fungerar det fint som illustration.
Missmodet börjar ge vika och jag känner mig inte lika suddig längre.

Inte för att det hänt något revolutionerande, men med lite distans kan jag inse att jag inte kan göra så mycket åt nedskärningarna i kommunen. Att jag upplever mitt fackliga ombudsmannaskap som en slags moralisk gisslansituation har naturligtvis med detta att göra. Jodå, jag funderar varje år på om jag verkligen ska fortsätta.
Helgens facit: Allt är struket, middagar är planerade och till viss del förberedda och snart har jag dammsugit hela huset också!
Skolarbetet ska jag ta tag i om någon timma. Det blir nog en hyfsad vecka. Jag känner i alla fall att jag inte ligger efter från början.

Ständigt på väg - uppgiven

Att leva i nuet är så svårt. Jag är ständigt på väg, i tanken och i verkligheten. Jag hinner inte tänka klart och inte avsluta möten med andra, innan jag hastar vidare på väg mot andra måsten och nya mål som ska bockas av på min mentala lista. Periodvis avskyr jag vardagen. Jag mår inte väl av att vara den här människan och jag är ingen vidare medmänniska heller. Tussilago hinner jag i bästa fall notera, när jag far förbi dem på väg någonstans.
Nu ska jag sova och kan konstatera att det blev inget rättat i kväll heller...

Så gick ännu en vecka

Solen skiner, äntligen. Fem grader ute, kall blåst som känns ända in. Jag förstår att våren tvekar, även om småfåglarna flöjtar på. I fredags begick vi grillpremiär. Det är väldigt gott med grillat, även jag inte längtar lika mycket som somliga andra i den här familjen. Nu är den i alla fall invigd grillsäsongen och det innebär grillat åtminstone två, tre gånger i veckan. Jag sköter inte den detaljen, så jag klagar inte.
Vårveckorna efter påsklovet är alltid hysteriska, massor att göra och många svåra fackliga beslut att ta. Ibland skulle jag vilja gömma huvudet i sanden likt en struts. Inte hann jag heller läsa ut Åsa Larsson senaste bok...lite typiskt, men det kommer fler dagar.
Att ta ut portakarten gick bra, men läkningen går inte allra bäst. Jag är inte förvånad, men lite krångligt är det och längre tid lär det ta. Surt... Lika surt är det att bli förkyld. Jag blir så frustrerad av att inte orka och att hosta halva nätterna igenom. Jag prickar in förkylningen lagom till mina fotouppdragsdagar. Det blir inte någon större variation på lokal ( vi bör ju täcka in kommunen) för jag hålls här hemma och vad fotograferar man i början av april? Blommor och fåglar har redan andra klarat av. Hittills har jag fotograferat grillningen, en traktor med vält på ett fält och idag ska vi nog lunta, så det får väl bli det. På tal om foton, så tycker jag att ni ska klicka er till Renée .


PS: Maken gick just ut i shorts...

Om några timmar

ska min portakart tas ut.

Jag bara hoppas på att detta blir mycket enklare än när den sattes in.

Lokalbedövning, nya stygn och överkänslig mot plåster...

Att påstå att jag ser fram emot morgondagen vore att ta i.

I morgon är en annan dag - pladder

Ungefär så har jag tänkt hela påsken. Jag hinner, det är ju en ny dag i morgon. Sant, men i morgon är det vardag igen och min hysteriska tisdag späs på med två möten, så det gäller att allt är färdigtänkt idag. det är det faktiskt alldeles snart.

Jag har fått en hel del gjort, inte allt, men mycket. Det är en skön känsla att stryka på listan. Jag har också krattat, trodde att det var klart i höstas, men ack nej... Att kratta är såå tråkigt.

Penséer har fått ta plats i krukorna, men de är i desperat behov av lite värme nu, så vi får väl se hur det går. Några ser riktigt ledsna ut. Mer sol till folket och penséerna!

Jag har börjat bläddra bland korten från resan och kan konstatera att det är många bilder på statyer, detaljer och en eller annan maträtt. Jodå, jag åt gulaschsoppa, två gånger tom.

Budapest i punktform:

långsamt tempo

alldeles väldigt många trappor

god mat, om än lite kraftig

trevliga människor

att Ungern varit ett öststatsland märks än

ganska många tiggare

de flesta från Rumänien

väldigt många hundar

många hundägare hade sina hundar lösa

inga diciplinproblem där inte

och en del hade inte bara en, utan fyra fem hundar

väldigt få hundskitar, två tror jag att jag såg

ungerska går inte att genomskåda alls

Buda och Taban kändes nästan som hemma efter några dagar

spårvagnar är charmiga

att se på

varmt, hela tiden

mellan 15 - 25 grader

ganska så billigt

köpte ett par skor, inte billiga

och tre kort

huvudet fick äntligen vila

jag orkade läsa

tre böcker hanns med

den fjärde läser jag nog ut i veckan som kommer.

L å n g f r e d a g

Idag måste det bli en l å n g fredag. Jag har massor att göra. (Känns det igen?)
Jag ska inte trötta er med detaljer om dålig självdiciplin, tidsoptimism och allt det andra, utan konstaterar bara att nu gäller det!

Ha en fin påsk alla ni andra!

Jag begraver mig i papper och återkommer förhoppningsvis här på annandagen.

Bilden kommer från www.fotoakuten.se

Första april

Hemma igen, i regnet... men fåglarna kvittrar och tranorna trumpetar så det känns hoppfullt.

Undrar hur många aprilskämt jag kommer att gå på innan dagen är över.

Buda

Fortsatt fint väder och många trappor upp och ner att klara av. Nu väntar Nationalgalleriet.

Försommar

Första dagen bestämde vi att vi skulle ägna oss åt Gellerthöjden (140 m), mest för utsiktens skull. Fantastisk utsikt och fantastisk motion blev det. Vi prickade in försommarvärmen (21 grader) vid vår bergsbestigning. Vackert är det och det var värt mödan. Det går att ta sig upp med buss och taxi. Så här i efterhand känns det lite som fusk...

Högst upp på höjden finns ett frihetsmonument, ett citadell och många souvenirförsäljare. På just den här bilden syns yngsta dottern.

Alldeles vid foten av höjden mittemot Gellerts hotell och spa finns en grottkyrka, som används än i dag. Den är på något sätt typisk, för Ungern tycks nästan hela sin historia varit mer eller mindre belägrade. Många minnesmärken handlar om just det.

Viktiga årtal i ett kapell intill grottkyrkan. Jag tror nog de flesta kan sin historia. (Det första är när munkorden etablerades.)

Vi har fortsatt att gå, man ser mycket då, men det känns nu i benen. Centrala Budapest är fullt av gamla fina hus med detaljer. Tyvärr så blir jag lite mätt på intryck efter några timmar. Vi ska nog knata på idag med eller så blir det en tur på Donau.

Vi bor i Budadelen i Taban, nästan intill Donau och väldigt nära Elisabetbron.

Just nu skiner solen från en klarblå himmel och jag hoppas att våren fortsätter. Ha en trevlig helg!


Hotellt har fritt trådlöst bredband och vi har med oss vår(min) lilla dator. Ibland är det bra när maken står på sig:)

Mot gulaschen!

Ska bara jobba i morgon ( ja, eg idag), men sen så!

Jag hoppas på lite sol och värme. Ha det gott!

Nu är de här!

Dagen efter vårdagjämningen kom de äntligen, tofsviporna.

Vårdagjämningen är inte en dag, utan ett klockslag. Alltid lär jag mig något nytt.

Regn, smältvatten och lera är inte det ultimata när man har hund , men idag gör det inte så mycket, för jag har hört tofsviporna.

Vårdagjämning

Solen vågar sig fram.
Blåsten gör vågor i smältvattnet, som står över isen på gården.
Här och var skymtar gräsmattan.
Fåglarna kvittrar
och
vi ska åka tippen.

Det är ett säkert vårtecken.

Visst är det charmigt att bo på landet i gammalt hus

men när den gamla pumpen (ja eg. inte just den, men det blir för krångligt att förklara) går sönder, då är det inte charmigt. När rörmokaren säger att detta kan jag ordna tidigast på onsdag, då känns det alldeles väldigt jobbigt. Det är besvärligt att vara utan vatten och tre dagar känns som en oändlighet. Den kommande räkningen känns otroligt onödig. Just nu känns en hyreslägenhet i stan väldigt charmigt.

Visit

Rävbesök har vi numera varje dag. Hittills har vi kunnat se fyra rävar i vår närhet. Om det är en enda av dem som obekymrat besöker vår gård eller om de växlar har vi ingen aning om. Hundarna och katterna uppskattar inte besöken. Jag tycker de är rätt vackra.

Sol

Solsken ute , takdropp, utslagen vide... visst är våren här, även om snön fortfarande är djup.

Solsken inne på köksbordet ger mig så mycket glädje. Solsken genom fönsterrutorna renderar inte riktigt lika stor glädje. Strimmiga fönster och damm går att tänka bort till en viss gräns och den närmar sig nu.

Mot bättre vetande har jag klämt in alla utvecklingssamtal innan påsken. Jag tror att det ska gå vägen. Jag och resten av familjen har ju något roligt att se fram emot. Vi åker söderut, till Budapest veckan innan påsk och är åter hemma lagom till skärtorsdagen.

Den här helgen har varit så bra; båda döttrarna hemma samtidigt, inga stressande rättningshögar (bara två mindre glosförhörhögar), vår ute och bara lagom samvaro. Nu känner jag mig redo för en rätt hektisk vecka; studiedagar, utvecklingssamtal som sagt och tvådagarskurs i Gbg. Jag träffar mina elever en dag kommande vecka och det blir krångligt. Jag vet att jag inte är oumbärlig och att de klarar sig fint utan mig, men det är alltid knepigt att vara borta.

Dammsugaren kallar...


Uppdatering
Jag var nog inte så himla pigg, när jag skrev detta. Nu hoppas jag att jag rättat till alla tappade bokstäver.

Äntligen! Eller så passerade ännu en söndag...

Efter många och då menar jag många koppar kaffe, rikliga givor med cashewnötter så har jag skrivit nästan alla omdömen (4100 ord, 14 sidor och dryga sex effektiva timmar; nästan ett halvt Vasalopp).
Nästan alla innebär att jag har mina egna kontaktelever kvar att skriva om , men det fixar jag i veckan. Nu återstår bara lite läsning, så vi kan göra något bra av veckans läsläxa ( Sandor/Ida och personbeskrivningar) . Sängen hägrar, för nu har jag ont i nacken och i axlarna.

Varför gör jag alltid sånt här i sista minuten? Att lära av tidigare erfarenheter har jag tydligen oerhört svårt för eller så prioriterar jag annat som är roligare så länge som möjligt.

Underbart!

Tänk så lite som behövs, lite solsken, för att jag ska känna mig gladare.

Kunde jag kvittra som småfåglarna, så hade jag gjort det.

Hurra!

Jättemånga kramar och grattis finaste Lisbeth

Status

Trött, less och tråkig
och
därför tyst

Inte helt nytt

men igenkänningsfaktorn är hög.

Hur?

Jag begriper inte hur en helg kan försvinna så fort. I fredags var det ju såå många timmar kvar...
Jaja, fem dagar till nästa andningshål.
Nu kör vi igång omdömes- och utvecklingssamtalsperioden. De veckorna som varje termin nästan tar musten ur mig. I år har jag bestämt mig för att inte trycka in 15 utvecklingssamtal på två veckor. Det är kluvet det där, för att ha samtal som väntar stressar också.
Just nu skriver och tänker mina åttor kring kärlek och jag är så imponerad, för de är modiga.
De vågar skriva vad de tänker och känner. Några riktigt slår knut på sig själva och sin formuleringsförmåga för att hitta det rätta ordet eller uttrycket. Det är spännande att vara med om. Det gör att det känns lite lättare när jag tänker på veckan som kommer. I morgonförmiddag har deltar jag i årets första möte kring organisation och bemanning ( läs varsel) och de mötena är hemska. Verkligheten blir så tydlig.

Nu ska jag ge mig ut i slaskvädret med hundarna. Det är lite skönt att det fortfarande är snö ute och inte lervälling.

Plusgrader

Snart är den här hemska månaden över

Det regnar ute just nu.
Båda katterna vågar sig ut.
Det är ljust när jag åker
OCH när jag kommer hem.
Imorgon, väldigt snart mao, är det fredag.
Jag har inga gigantiska rättningshögar.

Det artar sig.

Trevlig helg lite i förskott!

Just nu

alldeles precis, innan jag ska gå ut med hundarna satte den stora längtan in...

Vägen är plogad och solen sken.

Bilarna är framskottade (faktiskt båda två nu) och musklerna känns.

Tom katterna är sams.

Jag tror att jag är redo för en ny arbetsvecka.

Hur har ni det?

Vi har det så här...

Jag tänker nog vänta med skottning tills i morgon, men just här var det tvunget idag.

Fint besök förra söndagen

Jag förstår att han stryker häromkring.

Det borde ju finnas lite att äta under snön

intill husen.

Barbro, katten, såg honom genom fönstret

och maken till ragg har jag inte sett på länge.

Snö

Blåst

Blåst

Snö

Ännu mera blåst

Snödrivor

Frysligt kallt

Det lär vara vårdagjämning om en månad

Vår...

Uppdatering 16.04

Jag har skottat i minst 1½ timma idag. Nu friskar det i, så det var säkert till ingen nytta... förutom motionen då.

Bytes

Finnes: Gråväder och snöflingor i luften

Bytes mot: Solsken, takdropp och fågelkvitter.

På jakt efter bilder

Medan jag väntade på att en sportlovsaktivitet , en cirkusskola, skulle köra i gång, gick jag ett varv med den lilla kameran i huset. Byggnaden var förr ett bibliotek, numera hyser det turistbyrån , en utställning och forskaravdelningar.

Det är så typiskt att det ska till ett uppdrag för att jag ska se sådant som bjuds i kommunen.

Utställningen om filmen var ganska liten, men intressant. Det är en upplevelse att se bilder ur filmen i STORT format. Jag hoppas bara att det var OK att fotografera. Jag såg ingen skylt.

Strålkastarnas ljus stör ibland och ibland tillför de något annat.

Utställningar kan lämna olika avtryck.

Jag log för mig själv, när jag läste vad Matilda berättar om sin bild.

Lite oskarpa bilder är de här, som inte kommer att vidarebefodras till fotoklubben, men jag tror nog att de håller i ett blogginlägg.

Jag fick förresten med två bilder mina två första dagar, 13 och 14 februari. Vi får väl se hur det går de andra två dagarna.

Redan måndag

På vägen hem

I går sken solen några timmar. Det är märkligt hur mycket den påverkar mitt humör. Nu är det gråvitt ute igen, inget vidare fotoväder. Jag har åtagit mig att för fotoklubben fotografera några dagar nu i februari. Klubben har ett årsprojekt, där kommunen ska skildras varje dag det här året. Kan jag väl göra, tänkte jag då i januari, när jag fick frågan. Idag är det dag tre av fyra, så det ska väl fixa sig, men jisses vad frusterande det är, när det inte blir som jag vill eller tänkt.

Här är det lov och det märker jag väl inte så mycket av. Vi har ju inga lovlediga barn hemma numera. Jag gör det jag är bäst på; såsar fram genom vardagen och tänker på sådant jag borde göra... som att besöka andras bloggar. Det har jag varit väldig dålig på det sista. Min blogglista är ganska lång , för att inte säga jättelång, så jag hoppas jag hinner med alla under veckan.

Jag hoppas att just den här veckan blir lång. Jag längtar inte till fredag. Nu ska jag alldeles strax
försöka fotografera den enorma rimfrosten på våra nypon. Vem vet det kanske blir dagens fotoklubbsbild för min del. Jag har några bilder att välja på för dagen; biblioteket, en Arnutställning och en cirkusskola.

I morgon

är det fredag och sedan börjar lovet... Det känns nästan overkligt.

Återanvändning.

Den här bilden är nog den mest nedladdade från min blogg.

Jag skannade in ett julkort jag köpte i Dublin. Tyvärr vet jag inte vem som fotograferat

Vi nästan druknar i snö, men bara nästan...

I går fick jag höra från en av mina elever: Kan jag sitta här och jobba undan (kvar i salen själv), för jag vill hinna åka lite skoter medan det är ljust, när jag kommer hem? Detta säger en en del om vintern här; skoter och Slätten.
Själv druknar jag i papper och skrivböcker...Nu är det diciplin som gäller.
Snart är det lov, det är den känslan som håller humöret uppe. Efter lovet trillar de nationella provens uppsatser in för rättning, men det tänker jag inte tänka på förrän då.

Lite pausmusik

Inte världens bästa inspelning. Dottern spelar fint, men resten...
Hur som helst älskar jag Compassion av Lars Jansson och det är musiken som är viktigast här.

Same same and not different at all

Jag planerar, rättar, stryker och tänker.
Somnar under de få teveprogram jag ser.
Den här tiden på året är värsta födelsedagsperioden, så ett och annat kalas hinns med.

22 minus ute i morse och 14, 2 i köket...
Hundarna vältrar sig i snön. Vinter är ren lycka för dem.
Idag hade vi (inte hundarna) närkontakt med två älgar, två lite vilsna fjolårskalvar. Hoppas de klarar den här vintern.
Färre fåglar syns vid frööautomaten i år, så också idag.

Pianodottern på besök, väldigt skönt att se och höra henne igen.

Livet med allt som det innebär tar mycket tid och kraft just nu och jag hinner inte riktigt med den här världen, tyvärr. Det blir lite sporadisk aktivitet här ett tag framöver.

Vardag

Digerdöden
Magellan och grabbarna
Rasismens historia
Fredag möter Robinson
Bokrecensioner
Äktenskapsfrågan
Omdömen inför utvecklingssamtal

Jag är inte precis sysslolös...
Tur att det är lite roligt.

Det tar sig

Nu har vi nästan åtta timmars dagsljus.
Snart kanske det är ljust, när jag kommer hem.
Som jag längtar, för jag behöver det där ljuset.

Idag är det fixardag; allt som jag inte hunnit (damma, dammsuga, torka golv...) och allt som behöver ordnas inför nästa vecka.
Jag hostar och snörvlar fortfarande, så det lär inte gå i racerfart.
En sak i taget och ingen tid vid datorn, då blir det nog bra,
eller OK i alla fall.

Vårtecken?

Idag gick Gerda ut, alldeles självmant, för första gången på över en månad.

Jag tror att det går att tolka som ett tecken på att vi går, om inte mot varmare tider i brådrasket, så i alla fall ljusare sådana.

Jag kanske bör påpeka att jag fortfarande är väldigt glad över den riktiga vintern.

Etthundranio + uppdatering

Bilden har jag lånat.

Jag är så glad . Jag fick totalt 109 träd när jag fyllde år i förra veckan. Träd som planteras kring Victoriasjön och gör nytta för många. Jag har ju faktiskt besökt en vi-skoganläggning i Uganda, så jag vet, jag har sett hur viktigt det är. Här kan du läsa mer.

Uppdatering - om firandet

Jag, som inte skulle fira min födelsedag, gjorde så i nästan en vecka. Firandet gick i det lilla format, så det kändes OK. Jag blev utlurad på restaurang och se där var hela min släkt, mina syskon med familjer och mina flickor och maken; väldigt trevligt, väldigt gott och alldeles lagom.

På jobbet skvallrade mina arbetslagskollgor så jag blev uppvaktad med sång och fint från mina elever. Den ena kollegan fyller femtio i höst, så hon vet inte vad som väntar... en av eleverna föreslog att vi skullle annonsera hennes födelsedag på internteven. Det "värsta" är nog den där mer formella hyllningen på personalkonferensen, men jag lyckades nog skämta till det, så att det inte kändes så himla högtidligt och stelt som det gör ibland.

Veckan innan påsk åker vi till Budapest och det är den egentliga födelsedagspresenten. Jag reser hellre med familjen, än lägger pengar på en tillställning där jag inte kan koppla av. Det kanske är egoistiskt, men så känns det bäst.

Dunk, dunk

Förkylning på gång? Jag har i alla fall rejäl huvudvärk, så jag är hemma idag. Nästan värt ett kors i taket, för jag är den där sorten som oftast tar ett par tabletter och tänker att det går nog i dag med.

Ute är det nollgradigt och små flingor syns i luften. Vi lär nog ha vinter ett tag till. Härligt, jag la ju in en beställning på minusgrader och snö t o m v. 7.

Även om jag gillar vintern så är dagens gråa och kalla ljus direkt deprimerande. Jag ska lyxa till det med lite kardemummakaffe och tända ljus och hoppas då att den där trista känslan jag får av dagsljuset försvinner.

Ny vecka och måndag; det är väl då man tar nya tag? Så en fin dag och vecka tillönskas ni alla!

En till som flyttar

Izo ska snart flytta till Malmö. Ledsamt, sorgligt och tomt blir det, men han är Hannas hund, så det är inte mer än rätt. Någonstans hoppas jag att han inte förstår skånska och vill hem igen. Jazza lär sakna honom, men det blir bra för henne att utvecklas på egen hand också.

Från djupet av mitt hjärta

Ett stort och varmt tack för alla hälsningar!

Jag återkommer med berättelsen om hur det kan gå till att fylla femtio, för så var det, när man, läs jag, snällt bett om att få slippa att bli föremål för uppvaktningar. På bloggen är det en annan sak. Jag kan väl säga så mycket som att det gick sådär. De är inte alldeles lydiga mina medmänniskor, men fint och roligt har det varit på alla sätt och vis ändå.

Ja, det ska det tydligen

Vara på det här viset...
så nu biter jag ihop och tar mig an veckans värsta dag schemamässigt, tisdag.
Ha en fin dag alla ni andra, för tisdag till trots tänker jag ha en himla bra dag!

Ska det vara på det här viset?

Jag arbetar i skolan.
Jag har två döttrar som går i skolan.
De börjar inte förrän den 18 resp. 25 januari.
Jag började i förra veckan.
Jag får liksom inte riktigt ihop det.
Rättvist är det i alla fall inte.

Ingen ordning alls

Sova kan jag, men inte vid rätt tidpunkt...

Tydligare än så här blir det inte

Att klä av granen har fått en ny innebörd.
Nästan lite sorgligt tycker jag.

Trög början

Idag, alldeleles snart, ska jag åka iväg till jobbet. Vi börjar förmiddagen med samverkansmöte; organisationsförändringar... Det är precis lika laddat, svårt och okul som det låter. Sällan blir det till det bättre, men det är ingången nu med, att det ska bli bättre för de flesta.

Jag ägnade nästan hela dagen åt papper i går. Att rensa och sortera pärmar dammar och det kliar fortfarande i ögonen. Gerda dök glatt i pappershögarna och jag tror vi får kontrollera säckarna, innan de far för vidare befodran mot återvinningsstationen. Den här gången ska det bli klart. Jag har bestämt mig. Skrivet så här verkar det ju ordningsamt och ordentligt, men de som känner mig vet ju att jag är mästarnas mästare på att skjuta upp till morgondagen.

Det är faktiskt bara 11 minusgrader ute och det känns numera överkomligt. Vintern har varit det bästa med det här lovet, sedan kommer nog sovmornar på god andra plats. Det känns tungt att gå upp vid sex igen.

Meddelas endast på detta sätt.

Akut och allvarligt utbrott av lovkoma här hemma.
Återkommer när jag fått fart på hjärnkontoret.

Ännu mera snö

Storögt konstaterar jag att det kommit en decimeter till under natten. Det är nästan så att jag funderar på var mina skidor och stavar finns, men bara nästan. Världen blir så mjuk, ren och tyst, när snön faller. Att solen skymtar bakom molnen och att det bara är åtta minusgrader gör det inte sämre.

På dagens agenda står hundrastning, inköp av födelsedagstulpaner och röjning. Julen ska bort!
Den eviga frågan Vad ska vi äta idag? besvaras bäst med hänt i veckan, dvs kylskåpsrensning.
Ibland, men lite för sällan, kan det innebära att det blir något extra gott. Det beror oftast på att det extra goda inte hinner bli rester. Att jag sedan vet att det blir moussaka där tulpanerna lämnas gör det hela lite lättare.

Nytt år och nya tag... ja kanske, men hittills har jag känt mig lika seg som vanligt.

Ha det fint i snön!