Det snöar!

Lite vitt är det allt! Maken byter till vinterdäck nu. Han hoppades slippa in i det sista.

Uppdaterad
Blev så inspirerad att jag tänt ljusslingan, som slingrar sig i kaprifolen eller om det nu är tvärtom; Kaprifolen som slingrar sig i ljusslingan, svårt att säga.

På väg

Tisdag , veckans värsta dag och jag ska snart åka till jobbet. Extra tidigt i dag på mitt nästanlov...
Ute är det mörkt och det regnar. Det regnar mycket, nästan horisontellt.
Sängen och sängvärmen är så mycket mer lockande.

En extra mugg kaffe och sedan bär det iväg, mycket som ska hinnas idag.
Efter alla mina egna utvecklingssamtal med elever ska jag på ett eget medarbetarsamtal.
Jaja, det är väl bra att prata, men jag har mina funderingar kring dessa samtal.
Jag måste hinna röja i röran på mitt skrivbord, målsättningen är att jag ska se bordsytan på några ställen och att jag ska kunna sitta där.

Sedan måste jag raskt hem, ska köra maken till sjukhuset, vänta i drygt två timmar och köra hem igen. Hinner nog klura ut vad vi ska äta till middag då. Ska ta med mig Maskrosungen av Sandra Gustafsson.

Idag kommer jag att vara på vägen, åtminstone bokstavligt talat. Jag ska köra minst 15 mil innan kvällen. Att flänga runt så här känns verkligen som tidsslöseri, men så är det ibland.
Jag lär inte vara ute i något snökaos, så ni andra som måste det, Ta det försiktigt!

Uppdaterat
Har haft ett trevligt samtal med chefen, där jag inledde med en längre utläggning kring huruvida utvecklingssamtal/medarbetardito är utvecklande och för vem i så fall. Min teori är att det är mest utvecklande för den som leder det. Samtalet stramades upp, inga utläggningar om ditten och datten, utan vi höll oss till väsentligheter som tex Vad är det absolut viktigaste i din profession för att du ska kunna fullfölja ditt uppdrag? Här skulle jag kunnat raljera och svara en bra lön, men jag är som sagt lite kritisk till det som följer på ett dylikt samtal, resultatet blir klent ibland, så jag tog frågan på allvar. Vad kan du ge dig själv i uppdrag att utveckla för att bidra till verksamhetens utveckling och resultat? och bästa frågan Vad skulle du prioritera om du var chef? Skulle vara väldigt intressant att veta vad resten på min arbetsplats svarar, vi är väl drygt 45 personer. Ytterligare 17 frågor senare gick jag därifrån och röjde på mitt skrivbord, har säkert frigjort en 50 x 75 cm stor yta så jag är nöjd.
I väntrummet läste jag nästan 100 sidor i Sandras bok, väl utnyttjad tid.
På hemvägen fyndade vi lite på Gengåvan, köpte bla en bättre begagnad sulky till bonusbarnbarnet, som kommer i morgon.
Och det blir broccoligratäng till middag.

Nu ska jag ut med hundarna, skulle behöva ett riktigt regnställ, sådant som yrkesfiskare har, för här har himlens portar öppnat sig.

Sen ska jag slänga mig i soffan och helst inte göra något mer idag.

Snart: Allahelgona - Halloween

Vad vi nu än väljer att fira, blev jag lite glad över detta arrangemang, som jag såg hos Fritz för några veckor sedan. Svart och orange tycker jag många gånger blir hårt och fel, men här var det ganska OK. Förresten: Firar ni? Vad och hur i så fall?

Vad är det som händer?

eller rättare sagt inte händer...kommentarer finns men syns inte, svårt att publicera...
fler än jag med problem?


nu försöker jag för 4:e gången

På spaning

Vi gick en promenad, ynglingen I, Lejonkungen och jag. Det var nog fler än vi i skogen, för det lyssnades och vädrades åt alla håll hela tiden. Det här är I och nedan Lejonkungen. Två halvdana kort, men de vill ju inte stå still så länge...

För ett år sedan

Exakt för ett år sedan åkte jag till Island, inte ensam, alla på jobbet var med.

Dag två, den enda lediga dagen, åkte jag och några andra på turistrundtur.

Inget jag ångrar, tror allt att jag såg mycket på kort tid, men för dyr peng.

Detta är i alla fall Gullfoss, mäktigt minst sagt. (Klicka på bilden!)

Varma källor till trots, var det kallt, isande kallt. Vår vecka på Island var en kall, vacker vintervecka. Vi hade tur med vädret, har jag förstått i efterhand.

Gammalt och nytt: Leif, Leifur, Eriksson (Erik den Rödes son) i förgrunden och Reykjaviks moderna dom(?)kyrka där bakom. En otroligt vacker och ren kyrka. Vi fick tyvärr inte möjlighet att höra något spelas på orgeln, men den lär vara något extra.

Reykjavik är nog att betrakta som en liten, väldigt liten huvudstad. Det är väldigt hanterbart, gångavstånd till det mesta. Vacker stad, skulle gärna resa dit på sommaren. Vi bodde inte i Reykjavik, så särdeles mycket hann vi inte med, men jag är glad över att jag hann se många gamla handskrifter på ett museum.

Och ja, jag badade i Den Blå Lagunen, men de bilderna visar jag inte här.

Fri

Jag känner mig fri, riktigt fri; hela nio dagar, då jag inte styrs av deadlines och klockan.
Ett helt "nästanlov" ligger framför mig.
Frihet.
Visst finns det en massa måsten, men jag har beslutat att nedgradera dem till bör.

Har kört äldsta dottern till jobbet för någon dryg timma sedan. Gick över gårdsplanen och löven prasslade under mina fötter, min andedräkt bildade små moln och jag fick skrapa bilrutorna. Det var faktiskt minusgrader. Höstrusk, slask och mörker har jag svårt för, så frosten på rutorna gjorde mig lite glad. Just nu dagas det över Billingen och himlen är alldeles rosa. Så vackert att jag tappar andan ett ögonblick.

Är i dag ensam hemma större delen av dagen. För mig är det väldigt skönt, jag behöver inte prata, kan varva ner och låta mina tankar och själ komma i fas, gå i takt. Den sista veckan med bekymmer utöver 11 utvecklingssamtal har jag inte känt mig i takt med mig själv. Jag bör nog förtydliga mig: Samtalen är sällan bekymmer utan trevliga möten.

Så idag ska jag nog: köpa några nya krukväxter, sy nya gardiner, promenera långt med hundarna och andas. Jag kanske tar lite kort. Jag måste, hmm bör nog städa lite och laga lite mat och framemot kvällen ska jag börja läsa Maskrosungen av Sandra Gustafsson. Jag hoppas att detta blir en alldeles vanlig lugn lördag .

Ha det gott ni andra också.

Veckan innan ett lov

Grus i ögonen, en hjärna som känns som sirap
en typisk vecka innan ett lov, en vecka då allt tycks hända,
nåja nästan allt.
Tonåriga konflikter, känslor av alla slag,
sammanbrott och utbrott.

Vi ser på varandra och säger
"Snart är det fredag och sedan lov"
för vi vet, att de som aldrig skulle tala med varandra mer,
kommer tillbaka till skolan och är bästisar och bundis,
som om inget hade hänt.

Så vi lyssnar, lirkar och tröstar,

ser på varandra och tänker

"Snart är det fredag och sedan lov".

En sten till en franskfröken.

Håll tillgodo Madame!

Tungt

Höstpromenad i Panterland

Gick en höstpromenad med två vilda hundar.

Behövde andas lite, ibland när man skriver och väger varje ord på guldvåg känns det som om hjärnan håller på att skrumpna.

Då behövs syre.
Det är inte helt lätt att fota med två hundar som gärna pussas,

så fort man böjer sig ner och om jag försöker få dem på bild

så är de inte tillräckligt stilla samtidigt.

Här bakom svängen bor jag.
Det är ofta först på nära håll som nyanserna märks.
En del har mycken livskraft. Ser ni knoppen i bakgrunden?
Lite synd att mossans alla nyanser inte syns.
Ja, det regnade lite, men luften blir så härlig då.

Hemma igen.

Insikt x 3

Insåg häromdagen att jag nog inte kan fortsätta att använda min safaribetonade handväska utan borde byta...

Insikt ett: Att byta handväska efter årstid - tantvarning

Insikt två: Att jag överhuvudtaget tänker så - snart tant???

Jag vägrade i det längsta att använda handväska, började nog inte med det förrän i 35 - årsåldern. Hmm, jag kanske kan sluta använda handväska.

Handväska- vilket ord... tantväska...!

Bara att inse- jag har fördomar.

Möss

Sent i går kväll hörde vi ett ”förfärligt” oväsen i diskbänksskåpet. Det lät som om vi fått råttbesök, minst. Det rumlade och stökade i skåpet i flera timmar.
Vi, dottern och jag, vågade verkligen inte öppna, utan blockerade dörren med en köksstol.

Allt som har med otäcka djur att göra är makens uppgifter, det är en outtalad överenskommelse. Vi hade inte hjärta att väcka honom, utan operation ”Råttrensning” fick anstå till i dag på morgonen.

Det var en mus, en inte särskilt stor sådan…

Fattar inte att vi trodde att det var en råtta, för sådana besök är sällsynta hos oss – ta i trä.


Mitt förhållande till möss är ungefär det samma som till flygfän. Jag är glad om jag slipper dem.

Min mest traumatiska musupplevelse inträffade för några år sedan ungefär vid denna tid på året. Jag skyndade mig från jobbet för att åka på kurs – sju mil bort. Jag åkte den sträckan varannan onsdag i nästan ett och ett halvt år. Vid den här tiden var krånglande bilar i familjen inte helt ovanligt. (Jag hatar när bilar inte fungerar – efter nästan tjugo år lyckades jag övertyga maken om att vi skulle investera i en nästan ny bil.)

Just denna onsdag hade jag lånat svärmors gamla Saab. Jag kastar mig in i bilen, sen som vanligt och kör från skolan i ett ruskigt regnväder. Vid första korsningen, jag hade kört ungefär 50 meter, ser jag något litet rassla i vägen på golvet på passagerarsidan från motordelen och bakåt. En mus.
Visst är möss små, men den här såg välnärd ut.
Jag hyperventilerade inte, men insåg att här krävdes det något, som skulle hindra musen från springa runt mina fötter, klättra uppför mina ben, så jag sjöng, visslade och stampade mig drygt halvvägs till kursen. Jag ringde maken och bad snällt ,läs krävde, att han skulle möta mig på vägen så att vi kunde byta bilar. Han gjorde så och jag fortsatte till högskolan något lugnare.
På hemvägen la vindrutetorkarna av i ösregnet – gamla bilar ni vet, men det är en annan historia.
Det tog oss nästan en vecka att få bort mössen, för de var två!
Jag körde inte den Saaben fler gånger.

Tilläggas bör väl att min man tyckte att jag överdrev – han trodde inte på någon mus, förrän han själv körde dagen därpå.

Då har vi alltså tagit höstens första mus, undrar hur många det blir i år.

Split vision

Just nu ägnar jag mig åt kvalificerade undanmanövrar - jag bara inte vill förbereda inför alla utvecklingssamtal.
Så jag:

• planerar ett mastigt geografiavsnitt - måste vara lite ordentligare på papper - har lärarakandidat just nu.
• Hjälper maken med installation av ny parpabol - jag säger bara detta digitalh*lv*t*,- nu har du signal , nej inte nu, men ...
• Jag tvättar
• Vattnar blommor
• Funderar på att dammsuga - då är det allvarligt om jag frivilligt tänker en sådan tanke,
• möjligtvis skulle jag kunna stryka lite också
• Läser bloggar, fast jag inte skulle. Läser om Elisabets mamma och blir lite ledsen

Nä, nu trycker jag på publish post och ska försöka ägna mig åt det som måste göras.

Uppdatering 20061021

Jag dammsög... har dock inte rengjort ugnen än...

Min ryggsäck med måsten väger 8,5 kg, så helgen är inbokad.

Gråväderstorsdag

Då behövs det lite ögonfröjd.

Glenn Strömberg Collection

Jo, det finns tydligen en sådan.

Gissa vad !

Idag har jag ätit pasta - fullkornspasta med omega-3; Pasta integrali spaghetti.

Så här står det på paketet " Efter en lång och framgångsrik fotbollskarriär bor jag idag i Italien. Här delar jag med mig av den italienska matkulturen i en serie noga utvalda produkter under namnet Glenn Strömberg Collection".

Jag är förstummad - en hel serie

av noga utvalda produkter


Jaja, kränger Borg och Salming kläder, så varför kan inte Strömberg sälja olja och pasta.

Får jag presentera Barbro

Yngsta dottern har som sagt flyttat hemifrån. Hon har skaffat eget "hushålle", precis som Lotta.
Jag tror inte att hon längtar hem så ofta för hon har pojkvän och sedan en vecka tillbaka också katt. Med Barbro är det noga, rätt mat, inget hoppande på bord och hon kan inte lämnas ensam någon längre stund. Bra att de tar det på allvar, men något annat hade jag egentligen inte väntat, för dotter J är en mycket noggrann männinska.

Undrar när vi får vara kattvakter? Är inte så säker på att det ens går. Våra två hundherrar har mycket jaktinstinkt och det är dumt att chansa.

Åter till rättningen, jag hinner en kvart innan hundarna vill ut.

Höst i Halland

Jo, det är höst i Halland också. Hösten kom på söndagen... ingen sol, dovt ljus, kallare och råare i luften. Att vara vid havet är ändå fantastiskt.

Hoppas att jag laddat tillräckligt för de kommande två veckorna; över 100 omdömen att skriva, ansvara för 14 utvecklingssamtal, som för eleverna är så viktiga, planera ett tema (om det nu blir av..?) och tänka lite kring en studiecirkel som jag kör igång på kompetensutvecklingsdagarna (- fantastiskt ord) vecka 44 och sedan hade jag också tänkt att jag ha skall ha ett liv...

så jag dimper nog ner i bloggvärlden lite mer sporadiskt några veckor framöver.

Ha det bra folk!

PS: Hoppas att någon märkt att jag nästan allitererat i de två senaste rubrikerna :-)

Sen sensommar i Särdal

Till havet

Hit åker jag idag.

Ska äntligen få andas havsluft

och känna friheten när det blåser i håret.

Vi ska stänga stugan,

mycket arbete blir det.

Ingen har varit där sedan mitten av augusti,

men det spelar ingen roll.

Måtte dagen gå fort så vi kan åka.

Hoppas få med några höstbilder från Halland.

En synnerligen trevlig helg tillönskas ni alla!

...snark...

mörkt ute

snoozar tre gånger

ramlar mödosamt ur sängen

känner mig som 100 i kroppen

och otroligt seg i knoppen



var är mitt kaffe?

I min mailbox

Jag har fått mail

från Jesus


han skrev på engelska

Snart höst i Västergötland

Dygnsmedeltemperaturen är fortfarande över 10 grader, men det kryper neråt. Så länge vi har sommar envisas jag med bara ben, fötter och sandaler. Jag är en sådan där människa som gärna har kjol.
Detta fotograferade jag på hemvägen igår. Solen var lite ambivalent, lyste bara över utvalda delar av vår natur , här över Billingen.

På mitt frukostbord

Jag försöker samla kraft för att orka dagen, veckan, veckorna fram till lovet. Det är mycket just nu.

Utanför i den stora världen brinner en förskola igen, två män skjuts till döds i Göteborg, upplopp i ett fängelse...

Kan vi hoppa över några dagar i oktober?

En måste-söndag

Idag ska jag hinna allt, eller så mycket som möjligt och därför lägger jag bara upp en bild/tavla gjord av en släktnings unga släkting någon gång under förra seklet.
Jag gillar verkligen den här bilden. Håller på att leta passande ram, inte helt lätt, för formatet är lite knepigt.
Ibland är det kul att ärva.

Uppdatering
Jag har inte hunnit allt.. om nu någon trodde det. Jag är en grym tidsoptimist, men det finns ju en kväll och en morgondag också.

Trädbeskärning

Vi har något motvilligt fått hjälp med trädbeskärning av ett ungt körsbärsträd.

Älien

Det är inte mycket kvar av trädet.


På måndag börjar älgjakten...

Dublin igen

Det är så här jag vill uppleva Dublin och inte en stad i horisontellt regn.

Längtan

Jag läste hos
Annika Bryn om ett kommande Gotlandsbesök och då satte den stora längtan in.
Har inte varit där på rätt många år nu.
Gotland är det bästa av min barndom. När jag kommer dit kommer jag hem, även om jag inte har någon släkt alls där.

Next stop - Dublin

Jag ska åka till Dublin några dagar i november - på kurs.

Jag antar att det inte blir så mycket tid över till att se sig omkring, men något måste jag ju få möjlighet att se, så jag behöver tips.

Vad ska jag prioritera, vad bör jag undvika?

Vardagslycka

Att få två burkar honung av grannen värmer.
Här kan vi verkligen tala om närproducerat.

Skammens rodnad

Jag brukar muttrar argt, svära en eller annan lämplig ramsa, när jag i skymning, gryning eller efter mörkrets inbrott möter fotgängare och cyklister UTAN reflex eller belysning.
De är ju fullkomligt livsfarliga.
Inte nog med att de utsätter sig för livsfara, de drar in mig i en situation som kan få allvarliga konsekvenser.
Igår kväll kunde jag räkna in mig själv i kategorin idioter i trafiken. Jag cyklade iväg utan en tanke på att det mörknar snabbt nu, kom inte ens halvvägs på en tänkt runda, då jag insåg att nu är det bra mörkt. När jag sätter på cykelbelysningen, så fungerar den inte, varken fram eller bak. Jag beslutar mig för att vända, ta närmsta vägen hem, som en hyfsat trafikerad raksträcka. Just denna raksträcka är den den enda möjliga omkörningsträckan på en lång kurvig och backig väg. I fullt dagsljus är det obehaglig att gå där, för många kör fort, väldigt fort. Det är inget undantag kvällstid heller, märkte jag. Så där cyklade jag jättefort allra längst ut på kanten, i princip osynlig i mörkret. Det var fruktansvärt obehagligt.Jag riktigt hörde alla tankar/kommentarer i bilarna om den idiot som cyklade i mörkret. Det var ingen lång sträcka jag cyklade. Den tog kanske bara ett par minuter, men tillräckligt lång för att jag skulle hinna lova mig själv att ALLTID ha reflexer och se till att min cykelbelysning fungerar. Tur var väl att jag inte hade med någon hund.

Så, har ni koll på era reflexer?

Älien igen

Älien är här igen. Hon är ganska så mager, så vi låter henne vara. Fattar inte varför hon inte kan äta äpplena på marken. Vore väldigt glad att bli av med dem, men men det vore väl för bra.

UFO:T

Ljuvlig hösttisdag

Solen skiner, hög klar luft,
nu ger jag mig ut på promenad med Lejonkungen.
Får se hur många djur han hittar att smyga på idag.


Förresten vi har fått ett nytt husdjur, en husälg.
Den behöver ett namn. Jag tror att det är en älgko.
Några förslag?

En alldeles vanlig måndag

Ja, hur ska jag ta mig ur det här? :-) Det får bli en ostrukturerad , rakt av- redogörelse.

Morgonbestyr; 45 minuter inkl. 10 minuter blogg, redan här höll det på att gå åt skogen, sent ute.
Resa till jobbet: 45 minuter. Effektiv tid eftersom vi i bilen diskuterade förslaget till Lokalt Kollektiv Avtal. Jättekul en måndagmorgon.
Möte på BUK om just kollektivavtalet i 2 timmar. Vi blev inte klara, är inte förvånad.
Tog mig en kvarts rast för att besöka bankomaten, lång kö.

Tillbaka på skolan 10.30, förberedde lektioner, kopierade, lotsade en skolkande gosse till musiken, brandalarm - ut på skolgården och invänta klarsignal. Det gick fort för det var inbrottslarmet. Suck. Fortsatte att kopiera, stopp i kopiatorn. SUCK. Letade material i röran på mitt skrivbord. Rörigt är det, men för det mesta vet jag var jag har sakerna. Åt skollunch 15 minuter, drack en halv mugg kaffe på stående fot och sedan lektioner hela eftermiddagen från 12.10 till 16.00. Två so-lektioner – grupparbete- jag springer som en dåre för att hjälpa, hämta, lyssna och stötta. Denna gången har det fungerat bra, de är engagerade och vill mycket, lite för mycket ibland. Två tysklektioner – inget grupparbete, delade ut en fyra veckors planering som vi tillsammans kommit överens om och sedan körde vi hårt. Jo, jag hade väl lite rast mellan två lektioner och då ringde jag den skolkande gossens mamma. Återläsning om en vecka bestämde vi.
La ur alla tyskgrejor ur min ryggsäck och åkte hem under väldigt gäspande. Vi diskuterade just inte så mycket i bilen.

Hemma: Gått igenom post, slängt minst ett kilo reklam, ätit middag – den var klar! Jag har ju en hemmafru. Skrev en kommentar som svar på ett inlägg om självmord och dödshjälp. Åkte iväg till stan – spinningpass med yngsta dottern, hem igen, sett omväxlande på tv, tagit hand om tvätt och funderat över hur vi ska prata om våldet i USA, vapentillgången , Amish osv…
Funderat på om jag inte borde rätta lite. Dessutom lyssnat på/sett två lite intressanta program ett om film och ett om musik. Nu ska jag hänga tvätt och sen får det vara..

Slutsats: Jag borde vara disciplinerad och rätta med en gång, men jag är duktig på att skjuta upp det som går. Mina högar med rättningsarbete får ligga idag också, jag orkar inte rätta när huvudet inte är med. Högarna växer och jag kan inte se att jag hinner/orkar förrän på torsdag. Hoppas att det inte händer något som kräver min uppmärksamhet/deltagande för då vet jag inte

Tidsstudie

Hur använder jag min tid? Ja, den frågan infann sig i natt ...
Så den här veckan, eller i alla fall idag ska jag bli min egen tidsstudieman, har jag tänkt.
Det ska bli intressant.. eller inte.
Första posten efter frukost: Blogg 10 minuter. Jag skulle egentligen hämta ett dokument inför ett möte klockan 8.
Så här tror jag att det är "Jag skulle egentligen..." men det ska bevisas/ motbevisas.

Mariekex = sopborste och dammsugare

Mariekex

smular lätt

och mycket.



(Förresten: Hur uttalas kex? Mjukt eller hårt k-ljud?)

Tid

Vi är barnvakter.

Hur hann man med när barnen var små?


Jag får inget gjort.