Jag läste hos
Annika Bryn om ett kommande Gotlandsbesök och då satte den stora längtan in.
Har inte varit där på rätt många år nu.
Gotland är det bästa av min barndom. När jag kommer dit kommer jag hem, även om jag inte har någon släkt alls där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag med!!! Jag längtar i princip till Gotland jämt. Ett underbart ställe. "Gotland är inte en plats utan ett tillstånd" var det någon som sa en gång. Så sant som det är sagt...Gotland!!!
Och jag som aldrig varit där... Det får läggas in i planeringen, hör jag.
Annika, ja Gotland är känslor. Jag tror att min förkärlek till öar grundlades där och min längtan efter hav och kust ännu tidigare i livet i Halland. Här bor jag nu i princip på "slätta" utan en endast skymt av havet. Massor av sjöar men inget hav.
Till Gotland måste man bara några gånger i livet, så du har det roliga kvar, Lindalotta!
Jag var på Gotland för första gången för några år sedan och det var just underbart fint, varmt, soligt och annorlunda. Fårö är ännu mer speciellt. Måste återvända någon gång.
Skicka en kommentar