Jag brukar muttrar argt, svära en eller annan lämplig ramsa, när jag i skymning, gryning eller efter mörkrets inbrott möter fotgängare och cyklister UTAN reflex eller belysning.
De är ju fullkomligt livsfarliga.
Inte nog med att de utsätter sig för livsfara, de drar in mig i en situation som kan få allvarliga konsekvenser.
Igår kväll kunde jag räkna in mig själv i kategorin idioter i trafiken. Jag cyklade iväg utan en tanke på att det mörknar snabbt nu, kom inte ens halvvägs på en tänkt runda, då jag insåg att nu är det bra mörkt. När jag sätter på cykelbelysningen, så fungerar den inte, varken fram eller bak. Jag beslutar mig för att vända, ta närmsta vägen hem, som en hyfsat trafikerad raksträcka. Just denna raksträcka är den den enda möjliga omkörningsträckan på en lång kurvig och backig väg. I fullt dagsljus är det obehaglig att gå där, för många kör fort, väldigt fort. Det är inget undantag kvällstid heller, märkte jag. Så där cyklade jag jättefort allra längst ut på kanten, i princip osynlig i mörkret. Det var fruktansvärt obehagligt.Jag riktigt hörde alla tankar/kommentarer i bilarna om den idiot som cyklade i mörkret. Det var ingen lång sträcka jag cyklade. Den tog kanske bara ett par minuter, men tillräckligt lång för att jag skulle hinna lova mig själv att ALLTID ha reflexer och se till att min cykelbelysning fungerar. Tur var väl att jag inte hade med någon hund.
Så, har ni koll på era reflexer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag minns en höstkväll utanför Sthlm nånstans .. vi kom körande och i en kurva upptäcker vi, - med nöd och näppe - två rullstolsburna på höger sida av körbanan, män som hur lätt som helst hade kunnat bli överkörda!!
Vi såg dem bara några meter innan det hade sagt pANG.
Inte tillstymmelse till reflexer!!
Benen skakade i säkert en halvtimme efteråt, bara i rädslan av vad som KUNDE ha hänt.
Det är nog inte förrän man är i den situationen som bilförare som man förstår/borde förstå. Det jag förundras över är att det VÄLDIGT ofta är vuxna som är oförståndiga.
Jag får erkänna att jag ibland slarvat med cykelljuset. Men nu är det slut på det - lyktorna sitter ordentligt fast på den nya cykeln jag köpte i höstas. På den gamla hade jag lösa lampor som skulle kommas ihåg och eftersom minnet är gammalt glömdes de alltför ofta. Men å andra sidan cyklar jag nästan enbart inom stan - på cykelbana. Duger det som ursäkt? :-)
Usch! jag känner igen det där...Jag har varit med om det där också att man ger sig ut UTAN reflexer och liksom tror att man ska bli sedd i mörkret. Helt sanslöst. Precis, det är först när man sitter bakom ratten själv som man upptäcker hur dåligt folk utan reflexer syns i mörkret, och o boy, svär jag över dem och den fara dem utsätter sig för! Tack för en trevlig blogg. Det är första gången jag är här!
Susanne: Det är ju säkrare med cykelvägar..
Annika! Välkommen hit! Visst är det otäckt. Jag skäms fortfarande...
Ajabaja! Men jag känner igen det - fast det är bara vi ordentliga som blir ÖVERRASKADE av mörkret. De slarviga är nog bara slarviga... :)
Själv har jag i det närmaste klätt in cykelkorgarna i reflexband - OM jag skulle glömma.
Skicka en kommentar