Paus

Mina projekt har återtagit formen av måsten - begraver mig i rättningshögarna och knaprar på en eller annan pepparkaka. Hoppas att ni finns kvar, när jag återkommer, om några dagar.

PS: Fundera/svara gärna på någon av frågorna i inlägget kring kläder - för jag tycker det är intressant att veta hur ni tänker

Klädsel - några ostrukturerade tankar

Läste här om ett sätt att se på hur vi klär oss eller kanske inte bör klä sig.
Vilka gränser har ni? Förfäras ni över kläder som inte passar i sammanhanget eller kläder som inte passar ihop? Vem har då i så fall tolkningsföreträde? I vilka sammanhang finns det en given dresskod och var är det mer fritt?
Dömer vi människor efter klädsel, kanske inte alltid medvetet men omedvetet? Har ni någon gång fått ändra ett första intryck baserat på klädsel?
Vad ser vi egentligen? Jag har arbetskamrater som järnkoll på märken, men själva säger att det bryr de sig minsann inte om...
Eller är det som så att hur man klär sig speglar en del av personligheten? För vissa tror jag att det är så. Jag tror emellertid att det också tyvärr är fråga om tillgång på pengar.
Klär ni er efter humör? Hur märks det i så fall?

Verklighetsflykt en mörk tisdag i slutet av november

Nä, nu slänger jag mig på stranden under palmen och lyssnar på vågorna.

Personlighet ?

Fick tips om ett test hos Elisabet.
Så nu kan det då avslöjas:

SÅDAN ÄR JAG:
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du tänker logiskt och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Om det stämmer?
Tja, många snälla ord är det, men tänker gör jag, ibland för mycket enl. min allra bästa jobbarkompis.
Testa själva, det går fort och gör inte ont :-)

Några ord på vägen...

Idag är det måndag och innan vi vet ordet av är det fredag.

Tro mig så har det varit i flera veckor nu.

Så håll ut!

Önskningar

(Jag har lånat bilden från SIA)

Om jag associerar till ordet höst så är det här jag känner och upplever.

Varmt, ombonat och mysigt.

I den här formen är det t o m helt OK med med mörker

Jag vill inte ha snålblåst, grus och lera på golvet efter ivrig hund.

Kan inte den riktiga vita vintern komma snart?

Helgpaus, fast ändå inte.

(Ser ni hur huden , barken menar jag, veckar sig)

Vaknade brutalt i morse av att en hundleksak, en sån där mångfärgad trasselsnodd med många knutar, slängdes i huvudet på mig. Hann precis parera, så det blir ingen blåtira. Det var I, som på detta vänliga, stillsamma och milda sätt ville tala om för mig att nu var det minsann ljust.
Sova längre får jag göra en annan gång, på jullovet kanske... drygt tre veckor dit... känns som väldigt lång tid.
Denna helg har förvandlats till en projekthelg - har döpt om måste till projekt - i ett anfall av självbedrägeri. Därför blir det inget bloggande vare sig här eller någonannanstans förrän tidigast sent på söndag kväll ( tidigast sent... det var tjusigt). Huta åt mig om ni märker att jag fuskar.
Nu ska jag på jakt, hoppas att jag hittar den lilla rest av självdiciplin som jag tror, märk väl bara tror, finns gömd någonstans. / Panter , blivande flitig myra, ska bara dricka lite kaffe först...

Att få ordning på tillvaron

Tusen, nåja många, saker måste göras , man vrider och vänder på sig och allt som går att trixa med. Jag planerade allt så bra.
Jag tar ut lite komp! Tisdag och onsdag borde räcka. Då hinner jag rätta undan, sova lite längre, gå långpromenad med hunden i DAGSLJUS och ta hand om mig själv.
Inte blev det så...
Jag var visserligen inte på jobbet, men var barnvakt åt ett ljuvlig 10 månaders bonusbarnbarn... inte fel alls om det inte hade varit för allt det andra. Okej , det är bara att njuta av den uppkomna situationen, tänkte jag och njöt. Jag kan nog skynda mig från jobbet på torsdag och komma hem hyfsat tidigt.
Så gjorde jag, kom hem i dagsljus och då får jag inte upp någon av ytterdörrarna! Den ena hade gått i baklås och i den andra dörren satt det en nyckel på insidan.
Då bröt jag ihop, lite grann...och svor en lång ramsa. Fick inte tag på maken förrän efter nästan två timmar.
Vad att göra? Jo, en långpromenad med hunden är väl en bra idé, tänkte jag. Så vi gick en längre runda i skogen. Jag iförd kjol och kappa. Tur var väl att jag hade stövlar och inte något högklackat. Jag anlände hem ungefär samtidigt med maken, uppfriskad( lite ironisk - jag frös som en hund om uttrycket tillåts).

Det blir sällan som man planerar och just nu funderar jag över vad ödet, eller vem det nu är, har i beredskap åt mig denna helgen.

Trevlig helg ni andra som får gjort det som är tänkt.

Livstecken från barfotadottern - kan se ut så här.

"Ett land av kontraster...
kan man MINST sagt kalla Thailand. Igar var vi som sagt pa "Sydostasiens storsta marknad" - klassik marknad med sma stand, mkt folk, forsaljare att pruta med, trangt och varmt. Senare pa kvallen begav vi oss in till centrum med skytrain (typ tunnelbana fast en bra bit over jord..) och kom fam till ett av Bangkoks shoppingcenter...... och VILKET SHOPPINGCENTER..kunde arligt inte forsta att jag var kvar i Thailand. Pa oversta vaningen lag bion - eller ja, jag tror att det sammanlagt fanns 23 salonger, om inte fler, de som jobbade dar sprang omkring i kostymer och headset.... och vi satt dar i shorts och tshirt och kande oss jvligt malplacerade... Bion borjar, vi satter oss pa vara platser (stolar som gick att falla bakat) och reklamen borjar, det ar dock sa jkla hogt att vi far riva sonder en resebroschyr och stoppa oronen... filmen var helt ok och lyckliga och nojda tog vi skytrain tillbaka;nu behover jag en dusch!!"

Jodå, hon har det bra. Just nu på väg till någon strand, ska väl inte vara så svårt att hitta kan jag tänka...

...bara liiite avis.

För mörkt?

Det är faktiskt bara lite drygt fem månader till valborgsmässoafton.

Det är väl då vi hälsar våren och LJUSET välkomna tillbaka?

Det är mörkret knäcker mig.

Här lite ögongodis från i somras.

Uppdatering

Jag behövde bara trycka på publish,

så kom solen.

Drömmar blir till verklighet...?

Apropå hund

Såg i går min lilla stads första rondellhund, en svart rätt fin lite mindre variant/ras. Det finns åtminstone sex rondeller längs den väldigt l å n g a gata, som går genom staden, så det lär nog blir fler. Jag passerar alla på vägen till jobbet, ska bli intressant att följa utvecklingen

Uppdatering
Hunden finns nu att beskåda på en annan blogg.

En riktig vän

Den här svarta damen kom in i mitt liv, när jag var 20 år. Jag kände att nu var det dags för hund. Jag behövde komma ut och få några rutiner i mitt liv. Att plugga innebar mycket stillasittande och rätt oregelbundna vanor. Jag letade efter en hund som i vuxet format kunde åka gratis på tåg. Då var en engelsk cockerspaniel utmärkt. Denna tusensköna köpte jag som vuxen hund inte valp, vilket jag aldrig skulle göra idag. Det gick bra några olater till trots. Inkallning var inte rikigt hennes starka sida. Varför komma när någon ropar? Jag hittade knappen till slut; mat. Ropade jag fisk eller leverpastej, då kom hon, som ett skott. Det kändes lite fånigt att stå och tjoa livsmedel på det sättet, men i bland var det nödvändigt. Denna lilla varelse följde mig överallt på såväl musikfestivaler som långa tågresor i Sverige. Vi åkte ofta sträckan Uppsala - Göteborg (tor)och trasslade oss från ena änden av Stockholms station till den andra under tidsbrist. Då gick det inte att kånka bagage och hålla i ett koppel samtidigt. Vi fällde nästan andra stressade resenärer med kopplet, så hon sprang lös. Det gick bra ; jag behövde aldrig ropa fisk i underjorden under station.
Med hund knyter man många nya och oftast trevliga bekantskaper. Jag hade förmodligen inte träffat min man utan hunden, men det är en annan historia. Med hund så lär man sig en hel del om omgivningarna där man bor. Det är ett bra sätt att utforska sin stad, i mitt fall delar av Uppsala. Jag hade aldrig sett så mycket om jag inte gått mina promenader. Just denna dam anpassade sig väl till mig så vi gick sena nattpromenader och sov länge på mornarna under tentaperioderna.
Hon var makalös, klarade en korningsbana ( ett slags mentaltest för hundar) riktigt bra sånär som på skottet... Nyår och påsk då fick vi dra oss undan, för smällare det var det värsta hon visste. Vi råkade ut för några riktiga idioter en gång som från en bil släppte smällare precis framför oss. Så ARG har jag aldrig varit som då. Hon hade ett fantastiskt luktsinne även under vatten. Slängde jag en sten bland andra stenar i vattnet, så hämtade hon rätt sten. Hon var en fena på att valla förrymda kvigor visade det sig också.
Hon följde med mig hit ut på landet och levde sina sista år som gårdens drottning. Det var hon som hade hand om det , flera schäfrar till trots. Nu är det snart 20 år sedan hon dog och jag känner att det kanske är läge på att skaffa sig en valp igen.

Om jag säger...

JUL - vad tänker ni på då? Har läst lite här och var på bloggar och kan se att detta ord ger tankar.

Så jag startar en associationskedja här, så får vi se var det slutar.

Första ordet jul !


PS: Hoppas att någon hakar på.

UPPDATERING:

Associationerna vandrar. Jag skrev detta för jag tycker mig märka på bloggarna att det finns skiljelinjer. De som fullkomligt darrar av förväntan, de som mer ordlöst låter julförberedelser passera och somliga som känner stressen.
Det syns här också om man kategoriserar lite grovt, så förknippas jul med syn- doft-, eller smakintryck, (Var jag ska placera in latex vet jag inte, Samuel.) eller med känslor negativa som positiva. Några uttryck som hjälp och förväntningar kan ju vara både positiva och negativa.

Tidigare har jag nog känt hela skalan; man vill så mycket. Det ska vara städat, helst ska julbordet innehålla sådant som är hemmagjort, för inte tala om julgodiset. Rätt julklappar ska vara införskaffade och barnens ögon ska tindra. Själv ska man känna sig nöjd, glad och pigg (!).

Jag tror att min bild av hur julen i familjen skulle vara, färgades av någotslags Bullerbykomplex. Detta är jag numera fri från. I takt med att barnen blev större tog de med glädje mer ansvar för julen här hemma. Vet inte när jag pyntade och gjorde pepparkakor och julgodis sist. Just att jag släppte på kontrollen (lite svårt var det) har gjort att mina egna måsten nästan försvunnit. För något år sedan försökte jag införa ett alternativt julbord. Varför ha en massa mat som man nästan är trött på innan julafton? (Till saken hör, måste jag erkänna, att jag inte alls är särskilt förtjust i julmat). Det skulle vara så mycket trevligare om alla fick önska/bestämma några rätter som inte alls behövde vara julrelaterade. ”Visst ”sa maken någon gång i september när jag för det på tal. Jippi! tänkte jag lätt förundrad över hur lätt det gick. När julmaten åter kom upp på agendan i december hade han ALDRIG hört talats om detta. Slopa julmaten??? Han såg på mig som om jag var sjuk. Maken är mycket förtjust i mat ska väl tilläggas.

I år är vi bara tre hemma – vi firar inte med släkten på julafton – och nu funderar jag lite över hur det ska bli. Inga hemmaboende döttrar som ordnar och donar, jobb till den 21:a. Min absoluta målsättning är att jag inte ska säcka ihop på julafton - de sista 15 åren brukar luften gå ur mig lagom till Kalle Anka. I år tror jag att jag ska satsa på att uppleva advent. Maten tror jag maken får ta hand om, det är ändå han som äter det mesta av det. De flesta julklapparna SKA jag köpa nästa helg. Jag gör gärna planer och listor, som i sig strukturerar tillvaron, men de stressar också, så i år ska jag försöka klara av att fira jul utan en enda lista. Ska också ta en allvarlig diskussion med yngsta dottern och maken om deras förväntningar och ansvar. Då kanske vi alla känner julstämning den dagen då det helst ska vara vitt ute.

Just den detaljen lämnar jag till Kung Bore.

Sol

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne...nja, men sol på bloggen i alla fall.

Väldigt trevlig helg tillönskas alla!

Tänd många ljus.

Beta

Blogger bönar (läs tjatar)
Byt
Byt nu
Beta Beta BETA!

Gjort!

Klump i halsen, tårar i ögonvrån och varm i hjärtat

Detta låg på köksbordet, när vi kom hem idag.

Nu är hon på väg till Bangkok via Helsingfors.

Oro, ängslan och litelite avundsjuka

I morgon åker stora dottern i väg på obestämd tid, till Sydostasien, Thailand i första hand.
Jag våndas och saknar redan, men unnar henne så innerligt resan och upplevelserna. Hon har slitit och kämpat för detta, tagit alla möjliga och ibland omöjliga arbeten, för att få ihop pengar. Hon har varit iväg förr, tio långa månader på skola i Nairobi, men detta känns annorlunda, så obestämt. Det handlar ju om att jag inte har kontroll, det vet jag, men ändå.
Den yngsta har jag inte heller kontroll på. Hon bor i stan numera, för här i skogen vid vägens slut går det inte att bo. Ska väl medge att utsikterna om att få bo ihop med pojkvännen skyndade på flytten. Även detta kan jag förstå, men det är skillnad på förståelse och känslor.

Så ... från och med i morgon är det bara vi, maken, hunden och jag här.

...också mössen förstås.

Dublin del 2 - hus

Hotellet, en bit utanför centrum, 15 minuter med buss. Bodde på 4:e våningen med finfin utsikt. Helt OK rum. Ett riktigt gammalt hotell, med korridorer, halvplan i ett enda virrvarr. Brandlarmet gick fem gånger, ingen brydde sig.
"Something is overheated" Jojo, det var fel svar
för en bunt lärare som tränar utrymning med elever varje år











En alldeles vanlig gata. När vi tjuvkikade in kunde vi se att de flesta hade enorma plasmaskärmar i sina livingrooms. Vi såg bilden tydligt från gatan. Det var liksom lagom avstånd därifrån...










Framsidan tycks vara viktigast. Dörrarna är fantastiska, hann aldrig ut i dagsljus för att fota, såg dem bara genom bussfönstret. Det grämer mig.















Allt och lite till, ser ingen linje i planeringen och utsmyckningen av detta hus, men charmigt är det.














Riktigt vackert och mycket höst.











En del av Christ Church: Bilarna åkte här inunder. Tittade bara som hastigast in i kyrkan; 5 Euro i inträde... då får det vara. Typiskt svensk reaktion tror jag, är van vid att det är gratis. Dumt, för vilken verksamhet klarar sig utan pengar, inte ens den med högre kontakter, verkar det som.

Trinity College, andakt och tradition. Stort område centralt i Dublin. Skulle inte ha något emot om någon av flickorna studerade här.Rolig affär vid biblioteket. Här var inträdet till biblioteket 8 Euro. Den kostanden skulle jag ta, om jag verkligen hade haft tid att titta på 200000 böcker.

Tålamod

Jag har tålamod, nästan för mycket, men att ladda ner Irlandsbilder och publicera...
jag närmar mig gränsen...
jag får dela upp det i olika delar.
Just inlägget nedan har jag gjort om fyra gånger. Tredje varianten innehöll tolv bilder och text som bara försvann precis innan jag skulle trycka iväg det.
Jag ska inte skylla på Blogger: Någon händig (?) har mixtrat med vår trådlösa uppkoppling, när jag varit borta och nu så kopplar datorn ner alltsom oftast.

Dublin del 1

God mat. Detta är lunch, Irish beef stew nånting, på puben nedan. Tror att jag skattar detta mål högst på resan. Frukosten på hotellet var väl sisådär, säkert en upplevelse om man gillar feta stekta korvar til frukost...

Ett vanligt(?) sätt att försörja sig eller att åtminstone dryga ut kassan. Såg flera äldre som gjorde reklam på detta sätt. Skönt att de fick sitta. Så här mycket folk, många turister, var det överallt hela tiden.
Vy över Liffey. Om man mot reglementet dricker alkohol här på strandpromenaden får man böta. 1000 euro, nä, jag läste inte fel, det stod 1000 euro på anslagen.
Utsmyckningar på hus i varsin ände av samma gata, Parliament street. Klicka på bilden så syns nog gatuskylten. De vårdar sitt keltiska ursprung och det gaeliska språket.
Pubgata i bardistriktet Temple Bar. Många pubar överallt, uppenbarligen bär det sig, för det var fullt med folk där också.
Typiskt storstadsfenomen, tror jag. Detta på Grafton street, som är den största kommersgatan. Jag orkade med 20 minuter på Marks & Spencer. Att trängas med julhandlande irländare och turister en lördageftermiddag är inte min grej

I'm back

The Spire på O'Connellstreet. Jag säger bara det: Hit ska jag igen! Mer kommer i veckan, nu måste jag jobba... det är måndag i morgon.

Unterwegs- som vi säger på tyska

I morgon ska jag flyga utomlands, närmare bestämt till Dublin. Kurs i fem dagar, digert program, så jag tror inte att jag hinner uppleva så mycket, men jag hoppas på någon förmiddag/eftermiddag. Har försökt att läsa lite, för att hitta något hanterbart, men det finns bara så mycket information, att jag känner att jag inte kan sortera. Detta är ett riktigt i- landsproblem, men om någon har ett tips, så tar jag tacksamt emot detta.
Nu ska jag packa (tar allt med mig vattenkokare och kaffe denna gången) och snörvla vidare. Har med perfekt timing lyckats få samma eländiga förkylning som resten av familjen dragits med de senaste veckorna.
Jag tar med kameran, så kanske det kan bli några bilder i början av nästa vecka.

Hrmm?

Blogger är fortfarande på dåligt humör...

Upplopp

Nu börjar upploppssträckan.
Jag tror att jag skymtar,
men bara skymtar julen vid målsnöret.
Mycket ska hinnas med innan dess.

Idag blir en racermåndag.
Mycket ska fixas; dagens lektioner ska helst vara inspirerande. Det är ju inte bara jag som ska hålla modet uppe fram till nästa lov, planering inför kursen till Irland. Jag måste ordna med lektioner till vikarien, hitta papper som jag ska ha med mig. Avsluta utvecklingssamtalserien med två samtal som inte blev av innan lovet.

Senare på kvällen ska vi och delar av släkten fira äldsta dottern som fyller 21 i morgon. Kalas på en måndag, känns som ett väldigt bra sätt att börja en vecka på. Min stora , lilla flicka blir 21... det är ibland svårt att ta in, men så är det.

En bra vecka tillönskas alla, hemma, på nya eller gamla arbeten.
(Jag har varit på mitt i många år nu... 22 år till jul.)

Vad finns där ute?

Klimat och massmedial påverkan igen - Jag lägger ut hela artikeln här. Den är lite svår att hitta.

Hämtat från Tidningen i Skolan:

Dagspress viktig kunskapskälla men svårt att förstå klimatfrågan För många är medierna den viktigaste källan för information och kunskap. Detta gäller i hög grad om vetenskap som man sällan möter på annat sätt efter att ha lämnat sin utbildning bakom sig. Därför är dagstidningar en av de viktigaste källorna för information om den globala uppvärmningen.
En undersökning har visat att nästan 40 procent av de tillfrågade var mycket eller ganska intresserade av att ta del av det som sägs och skrivs om växthuseffekt och klimatförändring i medierna. De brukade dessutom ofta eller ganska ofta tala om detta med vänner och bekanta.Naturvårdsverkets undersökning från 2005 visar att den svenska allmänheten har hög medvetenhet om global uppvärmning. Nästan 40 procent av allmänhetens kände till eller hade hört talas om växthuseffekten, och hela 97 procent av dessa trodde att den globala uppvärmningen nu eller i framtiden kommer att påverka dem som bor i Sverige. Betydligt färre hade goda kunskaper när det gällde att ange orsaker till vad som bidrar till den ökande växthuseffekten. Grupper av läsare stängs ute Men trots detta och trots frågans ständiga uppmärksamhet i medierna så finns det många människor som inte känner sig engagerat berörda. Kan denna inställning ha sin grund i mediernas sätt att rapportera? Detta undrade Maria Eliasson vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet och gjorde en D-uppsats om detta. Resultatet Den Globala Uppvärmningen - Förstår du vad jag menar? Dagspressen som källa till kunskap presenterades i juni 2006.Syftet med studien har varit att ge en bild av hur ett aktuellt vetenskapligt problem med stor samhällelig relevans, den globala uppvärmningen, kommuniceras i "svensk dagspress". Nu blev det (återigen) DN som i kraft av att vara landets största morgontidning fick vara underlag. Undersökningen har gjorts genom en kvantitativ analys av innehållet i texter som publicerats i Dagens Nyheter under åren 1993, 1997, 2001 och 2005. Resultatet får därmed anses vara just detta - en studie av DNs artiklar, dock välgjord och med mycken information och många aspekter.Av antalet texter att döma så är frågan ett väletablerat problem. Så etablerat att texterna ofta krävde förkunskaper på området. Eftersom växthuseffekten sällan förklaras kan de som bara har en vag föreställning om dess betydelse ha svårt att förstå. Detta kan stänga ute de läsare som inte redan är insatta i frågan, skapa missförstånd och dessutom göra det svårt att locka nya läsare eftersom materialet upplevs som för svårt och komplext. "Långa frågor" publiceringsproblemOckså andra undersökningar har visat att nyhetsbevakningen av bland annat den globala uppvärmningen ofta saknar tillräckliga basfakta och sammanhang. I en studie av Carol L. Rogers (1999) intervjuades personer som fått läsa om den globala uppvärmningen i dagspressen. De hade problem med förståelsen av texterna. Detta kan förklaras med brister i innehållet t ex att bakgrundsfakta saknades om orsaker, bevis och effekter. Artiklarna förutsatte förkunskaper som respondenterna inte hade. Detta är ju ett problem med varje fråga som lever under lång tid. Ska man vid varje publicering upprepa faktarutor, basinformation etc?Studier inom området "Public Understanding of Science", har visat att kunskaper om orsaker, effekter och konkreta lösningar som relateras direkt till människors vardagsliv är viktiga för förståelsen. Men analysen av DN-texterna om den globala uppvärmningen visar att dessa nästan helt saknar vardagsrelevans och inte bjuder på konkreta förslag till åtgärder som hushållen och enskilda individer kan vidta. Även identifikationsskapande personvinklingar saknas. Händelser kontra förloppNyheter är i allmänhet händelsecentrerade vilket gör det lätt för en specifik händelse att passa in som nyhet i en tidning. Miljöfrågor har dock karaktär av långdragna förlopp i stället för konkreta händelser vilket gör dem svåra att passa in i den nyhetsjournalistiska formen. Mer närliggande miljöproblem, som t ex ett miljöfarligt industriutsläpp eller väl synliga oljeutsläpp i havet är alltså lättare att kommunicera än den globala uppvärmningens långsamma och osynliga process. Frågan om den globala uppvärmningen har i svensk dagspress (i detta fall DN) alltså behandlats fjärran från vardagliga händelser. Rapporteringen har istället ofta varit en bevakning av internationella möten och konferenser som handlat om den globala uppvärmningens lösningar vilket har styrts bort från grundproblemet, dess orsaker. Frågan beskrivs i studien mer som ett politiskt problem kopplat till internationella avtal än som ett vetenskapligt forskningsområde. Så är det därmed också lika ofta politiker som forskare/klimatexperter - med vardera 28 procent - som utgör källor i texterna. Miljöorganisationer angavs som källa i endast åtta procent av texterna och vanliga människor inte alls.En undersökning 1996 av medieforskaren Monika Djerf Pierre visade samma sak om televisionens nyhetssändningar: Att källor som politiker och forskare/experter var överrepresenterade i miljöinslagen. Vidare att miljöorganisationer och myndigheter inte haft den framträdande roll man kunnat förvänta inom miljöområdet. Liksom att för få vanliga människor får komma till tals.
BIRGITTA PAHLÉN
Källa: Maria Eliasson: Den Globala Uppvärmningen - Förstår du vad jag menar? Dagspressen som källa till kunskap. D-uppsats, Sociologiska institutionen, Påbyggnadsutbildning i biblioteks- och informationsvetenskap, Umeå universitet, juni 2006. http://www.umu.se/soc/

Det är kul att ha hund...

I morse, när det ljusnade, vaknade jag av konstiga ljud. Det lät som om någon möblerade om i köket.
Det tog en sekund innan jag förstod.
Hunden!
Hans sätt att sysselsätta sig alt. tala om att NU är det dags att gå upp, Kom igen!
Nu hade han burit runt vedklamparna, hela köksgolvet var dekorerat. Det var bara att börja plocka. Jiippii! En ny lek! Ungefär som att flytta hopkrattade äpplen.
Det tog en stund innan jag övertygat honom om att jag faktiskt inte var glad.
Nu är köket städat, vi har varit ute och det är lite lugnare, men bara lite.

I saknar Lejonkungen som flyttat till Småland. Det kan jag ju förstå att det inte är lätt att helt plötsligt bli ensam hund, när I alltid har haft minst en hundkompis hemma. Det är klart att vi sysselsätter honom, men det handlar om att hitta rätt balans.
Igår var inte rätt balans - då "förbättrade" han en av våra ganska nya köksmattor.

Det är kul att ha hund...faktiskt

Spårsnö eller Om du får oväntat besök

Det luktar konstigt i vår trädgård, en ordentligt undersökning är på sin plats.
Dottern som träffade på herrn i trädgården i går kväll,
berättade att han var stor och hade rejäla horn.

Det är tur att vi har något att bjuda på.

Jag tror att det räcker till sidensvansarna också

Säkerhet och västgötaklimax

Vi åkte mot Vara, denna lilla ort som ståtar med ett tämligen nytt, fint och säkert Konserthus. Vi var sena, maken och jag, hamnade i bilkö. Ja, inte till Vara, men långa breda transporter och vägbyggen gör sitt till. Jag höll på att bli prejad av vägen, men det får bli en annan historia.
Vi anlände nästan en timma sena till svåger och svägerska, vi hann äta, innan vi hastade vidare in mot Vara. Snabbt med småsmå steg ( det var isgata) sprang vi från parkeringsplatsen längst bort. Det var ju utsålt. Lämnade jackor i garderoben, det ringde ... lite stressigt kändes det.
Sjönk ner i fåtöljen och pustade ut. Vi hann. Hjärtat började slå lite långsammare och förväntan infann sig. Ljus, lampor, rök och musik inledde det som skulle bli höstlovets upplevelse. Musikanterna kom in på scenen en efter en, de möttes av applåder och vi alla kände att nu, nu skulle vi få vara med om något extra. Fina effekter hade de. De regnade liksom lite på scenen. Snabbt försökte jag tänka, fanns det någon låt som anspelade på detta? Samtidigt som ljuset i salongen tänds, insåg jag - Brandlarm! Dörrarna ut öppnades och en automatisk engelsk stämma förkunnade -There is a fire in the building. Det hördes lite bättre när musikerna sluta spela. Jag puttade på maken som inte ville tro att det var brandlarm igen. Det hände när vi såg Mikael Wiehe. Han använde också rökmaskin, men då körde inte sprinklersystemet igång. Vattnet dränkte scenen. Undrar verkligen hur/om instrumenten klarar sig. Vi kände oss snopna, men stackars musiker.

Att bevista en konsert i ett säkert konserthus är också en upplevelse utöver det vanliga.

Kultur på "slätta"

Efter en lagom sömnig dag, sovit med barnbarnet två gånger på soffan, ska jag i kväll hit och uppleva Bo Kaspers orkester. Middag innan hos en svågeroch svägerska så allt är finfint, behöver inte ens tänka på middag.
Ha en fin torsdagkväll!

Uppdatering
Suck!
Jag har en finne på nästippen.
Kul.

Klimat, väder, ansvar...

I andra änden av "vårt" fält sätts det upp ett vindkraftverk. Helt OK, för mig, jag tycker att det är bra.
Fler vindkraftverk åt folket.
I går och idag har massmedia fokuserat på oväder, ändring/försämring av klimatet (så lämpligt). Synd att det skapas snudd på hysteri kring så viktiga frågor. Vi kan inte fortsätta som vi gör, det är uppenbart.

Intressant att se hur människor tar det; några blir väldigt omedelbart oroliga, andra menar att "jaja, det är nog inte så farligt och jag lever ju inte då." Det sista sa en man som intervjuades på lokal-tv om att hans stad och bostad förmodligen kommer att utsättas för översvämningar just p g a klimatförändringar.
Just den inställningen har jag väldigt svårt att förstå, att drabbar det inte mig omedelbart så bryr jag mig inte. (Undrar om den mannen ingriper om någon råkar illa ut).

Det är via massmedia som den breda upplysningen sker idag. Det är effektivt och når alla snabbt. Det vore intressant att få veta hur ansvariga tänker när de drar igång en "kampanj" som denna. Vill de någor mer än "upplysa", låter de flera komma till tals och vad är målet, finns det något mer därbakom? Jag ser det inte. De vet säkert att den första informationen är avgörande, hur hanteras det? Många frågor...

Uppdatering
Se vad jag hittade på tidningen i skolans hemsida (jag får inte till länken men har ni bara lite fantasi så hittar ni), om just hur vi, särskilt då ungdomar tar till sig massmediala långa budskap.

Vardagslycka 2

Nästan hela familjen hemma samtidigt i några timmar idag - känns bra att se dem allihop, lite som förr. Detta är yngsta dottern, faster J och bonusbarnbarnet, som är väldigt förkyld, men glad. / Panter - en riktig hönsmamma