Om jag säger...

JUL - vad tänker ni på då? Har läst lite här och var på bloggar och kan se att detta ord ger tankar.

Så jag startar en associationskedja här, så får vi se var det slutar.

Första ordet jul !


PS: Hoppas att någon hakar på.

UPPDATERING:

Associationerna vandrar. Jag skrev detta för jag tycker mig märka på bloggarna att det finns skiljelinjer. De som fullkomligt darrar av förväntan, de som mer ordlöst låter julförberedelser passera och somliga som känner stressen.
Det syns här också om man kategoriserar lite grovt, så förknippas jul med syn- doft-, eller smakintryck, (Var jag ska placera in latex vet jag inte, Samuel.) eller med känslor negativa som positiva. Några uttryck som hjälp och förväntningar kan ju vara både positiva och negativa.

Tidigare har jag nog känt hela skalan; man vill så mycket. Det ska vara städat, helst ska julbordet innehålla sådant som är hemmagjort, för inte tala om julgodiset. Rätt julklappar ska vara införskaffade och barnens ögon ska tindra. Själv ska man känna sig nöjd, glad och pigg (!).

Jag tror att min bild av hur julen i familjen skulle vara, färgades av någotslags Bullerbykomplex. Detta är jag numera fri från. I takt med att barnen blev större tog de med glädje mer ansvar för julen här hemma. Vet inte när jag pyntade och gjorde pepparkakor och julgodis sist. Just att jag släppte på kontrollen (lite svårt var det) har gjort att mina egna måsten nästan försvunnit. För något år sedan försökte jag införa ett alternativt julbord. Varför ha en massa mat som man nästan är trött på innan julafton? (Till saken hör, måste jag erkänna, att jag inte alls är särskilt förtjust i julmat). Det skulle vara så mycket trevligare om alla fick önska/bestämma några rätter som inte alls behövde vara julrelaterade. ”Visst ”sa maken någon gång i september när jag för det på tal. Jippi! tänkte jag lätt förundrad över hur lätt det gick. När julmaten åter kom upp på agendan i december hade han ALDRIG hört talats om detta. Slopa julmaten??? Han såg på mig som om jag var sjuk. Maken är mycket förtjust i mat ska väl tilläggas.

I år är vi bara tre hemma – vi firar inte med släkten på julafton – och nu funderar jag lite över hur det ska bli. Inga hemmaboende döttrar som ordnar och donar, jobb till den 21:a. Min absoluta målsättning är att jag inte ska säcka ihop på julafton - de sista 15 åren brukar luften gå ur mig lagom till Kalle Anka. I år tror jag att jag ska satsa på att uppleva advent. Maten tror jag maken får ta hand om, det är ändå han som äter det mesta av det. De flesta julklapparna SKA jag köpa nästa helg. Jag gör gärna planer och listor, som i sig strukturerar tillvaron, men de stressar också, så i år ska jag försöka klara av att fira jul utan en enda lista. Ska också ta en allvarlig diskussion med yngsta dottern och maken om deras förväntningar och ansvar. Då kanske vi alla känner julstämning den dagen då det helst ska vara vitt ute.

Just den detaljen lämnar jag till Kung Bore.