Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



28 november, 2006

Klädsel - några ostrukturerade tankar

Läste här om ett sätt att se på hur vi klär oss eller kanske inte bör klä sig.
Vilka gränser har ni? Förfäras ni över kläder som inte passar i sammanhanget eller kläder som inte passar ihop? Vem har då i så fall tolkningsföreträde? I vilka sammanhang finns det en given dresskod och var är det mer fritt?
Dömer vi människor efter klädsel, kanske inte alltid medvetet men omedvetet? Har ni någon gång fått ändra ett första intryck baserat på klädsel?
Vad ser vi egentligen? Jag har arbetskamrater som järnkoll på märken, men själva säger att det bryr de sig minsann inte om...
Eller är det som så att hur man klär sig speglar en del av personligheten? För vissa tror jag att det är så. Jag tror emellertid att det också tyvärr är fråga om tillgång på pengar.
Klär ni er efter humör? Hur märks det i så fall?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Självklart dömer vi människor efter deras klädsel, såväl medvetet som omedvetet, liksom efter deras övriga utseende.

Lena sa...

Om det nu finns ett litet medvetande kring detta, hur hanterar vi det då? Avfärdar vi människor lite för lätt pga kläder/utseende? Avfärdas tonårstjejer i mysbyxor just för att de är tonårstjejer, oftast i grupp och med linne/top även på vintern? OM man nu är medveten, fast bara vagt,kring sitt get förhållningssätt inför detta, HUR hanterar man det?

Elisabet. sa...

Ja, jag påverkas själv enormt av vilka kläder jag har .., fel kläder, dvs, fel för MIG, och jag mår inte alls bra.
Min pappa hade bestämda åsikter om vad vi skulle ha och inte ha .., det har nog gjort att jag VÄGRAR att låta mig styras i klädval, - vare sig av mode eller nåt annat -, jag vill till varje pris bära det som känns rätt för mig.

Och ja, jag vet, fast jag önskar att det inte vore så, att jag lite omedvetet ändå läser av andra människor utifrån hur dom är klädda.
Det är hemskt.
Allra helst som jag ju vet att det ofta är pengar eller brist på pengar som gör det ena eller andra.
Inte skulle jag bara ha två, tre par skor annars.

Anonym sa...

Jag håller med Elisabet. Att det oftast har med pengar att göra hur folk klär sig. Själv har jag aldrig prioriterad klädinköp, så jag går klädd i lite vad som helst. Jag tror stenhårt på "hel och ren duger". Men visst.... skulle jag plötsligt få in en drös med stålar skulle jag hemskt gärna ge mig ut och shoppa. Och tyvärr, men trots att jag själv inte bryr mig direkt om hur jag kläder, så visst dömer jag eller "läser av" hur andra klär sig.

Hannele på Hisingen sa...

Om dottern börjar tråna efter mina kläder, då är jag nog fel klädd :)

Annika sa...

Visst är det väl så...Man dömer folk efter vad dem har på sig. Vare sig man vill eller inte. själv är jag ganska intresserad av kläder och mode, och mår bra av att få klä mig "snyggt". Om jag ngn ggn gått ut i jogginbyxor ,tex till affären, har jag verkligen känt mig "dassig". Trist, men sant...

Jill Wegerup sa...

Jag klär mig efter humör och min egna stil. Den påverkas såklart av vad som finns ute. Men jag har helt klart en egen röd tråd. Är i nuläget i en situation där pengra i stort inte är ett hinder, självklart shoppar jag inte gucchi på armnai och så vidare men i vnaliga affärer kan jag köpa vad jag vill.
Det viktiga för mig är alltid att trivas i det jag har på mig. Tycker själv att det osexigaste och fel man kan klä sig i är kläder som man är obekväm i. Till exempel en top som man får gå och dra ner eller en kjol som är för kort.
Jag är ute med kläderna, inte tvärtom.