Mitt i livet, tänker för mycket enligt somliga och ständigt på jakt efter bra bilder.



20 oktober, 2007

Hösten , en högst tillfällig årstid

Hösten städar sig själv med vindar.
Under lönnarna lyser det åter
så som vi år efter år blivit vana att se:
Lövkronornas ljust betagande sätt att falla,
lättheten hos lövhögarna där de vilar på jorden.
Så börjar en dikt av Harry Martinsson. Det ligger något i det att hösten är flyktigt och blåser förbi.
Hos mig finns det växter, riddarsporren ovan är det värsta exemplaret, som inte fattat att det är höst, så visst är det något konstigt med klimatet.
I år har jag fått leta efter röda färger, nästan allt går i olika brända brandgula toner, ungefär som på amerikanska höstvykort. Ska jag hitta höstrött får jag gå näranära.
Alla höstdagar är verkligen inte så fina som i förrgår, då solen gjorde björkarnas blad till guld och himlen var så där sommarblå.
Hösten är den årstid då jordaxelns lutning sakat rör sig bort från solen och temperaturen sjunker.
Det märks sannerligen, vi huttrar inomhus på morgonen och mössen har flyttat in. En av våra trädgårdsdynor har perforerats och maken hade ett musbo i sin ena känga. Dynorna och vinterkängorna fanns i stallet, så inne hos oss har vi bara haft några besök i skåpet under diskbänken. Vi bor i ett synnerligen otätt hus från 1929. Maken har nu förklarat mössen krig på bred front och i morgon kommer dessutom Anticimex.
Vi har passerat höstdagjämningen med fyra veckor och att ljuset börjar bli bristvara märks. Jag kan fortfarande ta vara på dagsljuset, då jag är sjukskriven en vecka till och sedan är det lov. Sedan börjar de eviga resorna i mörker till och från arbetet. Jag funderar allvarligt på att skaffa mig en ljusterapilampa, för jag märker själv så tydligt att bristen på dagsljus gör mig låg och en allmänt trist människa.
Höst betyder skörd, skördetid och inget har jag skördat, inte ett bär, inga äpplen eller plommon. Det känns lite trist, men jag köpte ett större lager sylt, björnbär,krusbär, äppelkanel och päronlingon i Särdals kvarn i augusti. På Gotland försåg jag mig med salmbärssylt och slånbärssaft. Smaklökarna får sitt, men det är ju lite roligt att göra själv också.
Martinssons dikt slutar så här:
Deras skenbarhet döljer ingenting.
Deras sken upplivar sinnet, skänker
en lättnad även sedan de tjänat ut.
De lovar ingenting
och det är skönt.
Deras ärliga frånvaro av löfte
lyser med en egen skönhetsglöd.
Ur Dikter om ljus och mörker 1971



Att Blogger ska krångla så med texten! Det blir inte alls som jag vill.

9 kommentarer:

Linda sa...

Så vackert du skriver Panter.
Det är en ledsamhet och sorgsenhet och mitt i allt få du även solen att lysa.
jag är inte alls glad i höst, men detta året har bjudit på ovanligt vackert väder.
Kalla, soliga dagar.
Men lampan som jag fick, den används varje dag för att dryga ut ljuset som vi så väl behöver.
Kram

Villa Nian sa...

Vackra ord och vackra bilder. Hoppas ni och mössen kommer överrens och passa på att njuta av dagsljuset denna veckan :-)

Annika sa...

Ja, jag håller helt med Lindalotta! Så vackert skrivet, Panter!
Och så väcker du hemlängtan inom mig med dina ord och dina bilder. Just nu kan jag känna precis hur det känns att vara i underbara höstsverige.
Här hos mig råder rätt varmt väder. Träden har börjat skifta...Men det känns fortfarande som sommar, men det ska väl vända det också inom mkt snar framtid.
Jag älskar hösten! Och vi har ju ett helt annar ljus än vad ni i Sverige har, det är så...Det mörknar inte förrän vid 18 och det är ljust vid 7:30.

Lilla B sa...

Idag blev jag kvar till halv sex på jobbet. Startade hemfärden i skymning och kom hem när det blivit nattsvart mörker. Men ännu är dagarna ljusa!

Lena sa...

Alla: Tack! Jag gillar alla årstider, men det slog mig att hösten och för all del våren på något sätt är flyktigare, väntans tid på något sätt. Jag har faktiskt inte tänkt på att vi "hänger upp" årte på julhelgen och semestern.

Lena sa...

suck... året ska det vara

Evas blogg sa...

Vilket fint inlägg! Ja hösten är speciell, inte så kravfylld som våren känns. Mer en ro men för mig också en stor trötthet, jag har svårt med mörkret.

Lena sa...

Eva: Mörkret är ett elände, tycker att det blir svårare för varje år.

Anonym sa...

Fint skrivet och väldigt vackra bilder. Jag har också skaffat en gryningssimulator, Dr. Light (kraftshop.se), som väcker mig med dagsljus under den mörka tiden och jag mår så mycket bättre av det.