Idag har en av våra fyrfota vänner lämnat oss.Det var tungt att åka hemifrån med den vetskapen.
Även om jag kan rationalisera och så väl vet att det var det bästa,
så känns det.
Sorgligt
och tomt.
Han, Lejonkungen, blev nästan åtta år.
Jag hade önskat honom ett par år till,
för han var så reko.
15 kommentarer:
Det är ju en familjemedlem som försvinner, och även om man med hjärnan vet, att det var nödvändigt osv, så gråter hjärtat ändå. Tänker på dig!
Oh, nej... Så jobbigt för er! Vet inte vad jag ska skriva, men jag vet (och du vet att jag vet) hur det känns...
å ares...
Så fin bild det är på honom! Bilder och minnen finns ju kvar. Klen tröst idag men så är det i alla fall.
Ojojoj ..., det tog mig tre månader att ställa undan hundkorgen efter cockern som bodde hos mig när jag hade skilt mig ..., och hemma i huset under sju år också.
Sonen i sin tur hade gömt hans koppel i garderoben och tog fram det nu när han och pappa hade ny hund .., då förstår man vad det betyder.
Ps. jag sitter här med tårar i ögonen ..., Andrea Bocelli sjunger så vackert och så tittar jag på fina hunden med dom stora öronen .., en sån där hund som man vill - när man går förbi honom - rufsa om lite i pälsen och säga .. "men du var då en fiiin hund du .....". Ds.
Så himla tråkigt!
Vilka fina bilder du har på din blogg.
Hundbilden är jättebra och fint minne.
Tittar in på din blogg...jättefina bilder.
Tråkigt med hunden...vet hur det känns ända inne i hjärteroten, har själv haft hundar som numera finns i hundhimlen.
Alla: Tack. Det är tungt och jag känner alltid att jag sviker, fast jag vet att det inte är så. Vi som föder upp hundar, om än i liten skala, har ju haft flera hundar som vandrat den vägen, men det är inget man vänjer sig vid. Det är tomt efter alla, men de glada minnena brukar ta över handen och det kommer bli så den här gången också.
Den största varmaste kramen får du...
Tänker på Dig.
Tack, Linda!
Åh så jobbigt! Ett svårt beslut som gör så ont i hjärtat. Kram och varm tanke!
Jag är som Elisabet, alldeles tårögd när jag läser det här. Så fin han var. Djur ger så mycket men det är jobbigt när de lämnar en - trots att man vet redan från att den dagen måste komma. Kram härifrån.
*redan från början* ska det stå...
Eva och Monica: Det känns redan liiite bättre, men det är lika tungt varenda gång.
Skicka en kommentar