I morgon ska jag klippa mig!
Normalt sett är det ju ingen stor händelse, men för mig som verkligen har ångest över att tappa håret, så är det stort. På onkologen så tror de att jag ska klara mig nu. Jag hoppas verkligen att det är så, men jag tar en dag i taget och glad för varje dag som går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Och jag som har synat dig på nära håll vet ju att du ser precis lika fin ut som vanligt!
Vilken härlig känsla att känna lycka över ett frisörbesök.
Det finns guldkorn överallt, du lär mig att se fler nu...
Jag säger som födelsedagsbarnet ..-)
Att tappa håret .., det måste vara knepigt.
Det sitter ju så mycket av ens personlighet, tycker man, i just håret.
Vi har en ung mamma i skolan, som varit kal en längre period, med en piffig sjal. Och häromdagen mötte jag en mörklockig ung kvinna... och insåg att det växt ut igen.
Jag som är van vid en tjock kalufs, kan nog inte föreställa mig hur det vore att tappa håret.
Hoppas på det bästa.
Hoppas det gick bra idag!¨
Kan förstå den där hårångesten!
Jag tycker precis som Lindalotta att du är väldigt bra på att plocka upp tillvarons guldkorn. SÅ ska det vara!!!
Hoppas på det bästa! Och OM det nu skulle bli allmänt håravfall så är det ju bara temporärt.
Att mista sitt hår tror jag kan vara jobbigt. Håret är en del av oss själva, en viktig del. Men om du nu skulle mista det så finns en tröst i att det kommer tillbaka. Håller tummarna för att du får behålla det!
Det här var verkligen goda nyheter!
Jag menar vad de tror på onkologen.
Hoppas klippningen gick bra!
Så skönt att slippa håravfallet med allt det andra! Jag hoppas verkligen att det håller sig kvar nu och att du får fortsätta med frisörbesöken!
Jag håller med de andra här i att det skulle kännas knepigt att bli av med håret. Vad roligt om du slipper det!! :-)
Beror det på den där grejen du skulle ha på huvudet under behandlingen som medförde att det tog längre tid?
Linda: :) I vanliga fall bryrjag mig nog mest om att det kostar att gå till frisören.
Elisabet: jaa, så är det. Jag tror väl att man vänjer sig, men bara tanken skrämmer mig.
Bloggblad: Jag har förberett mig. Peruken finns i garderoben och sjalen är inköpt.
Annika: Det går säkeert bra idag. Mitt perspektiv på livet har förändrats , det är sant.
Lilla B: Jag hoppas också, men jag vet inte riktigt hur jag hanterar det, om det blir så.
Eva: Tack, och det är ju en tröst, men det är en period innan det kommer tillbaka också.
Christina: Jag hoppas att de tror rätt.
Humlan: Jag chockade min frisör när jag ringde.
Londongirl: Jo, det är helt säkert ismössan som gjort det.
Skicka en kommentar