Andra advent

har knappt hunnit börja, innan mörkret sänker sig. Jag har en hel arbetsdag framför mig, känns det som. Det är den där skolan ... Det ordnar sig, det brukar det göra.

Gårdagen ägnade jag åt mest ingenting och det är märkligt att just det tar sån tid. Kurerade mig från förkylningen, som nog börjar släppa greppet, ta i trä, och slappade i största allmänhet, om man nu kan det med en bestämd tvååring i huset.

Idag har jag hunnit vara ute, gick en sväng i skogen med en av hundarna. Mossgrönt är en mjuk vacker färg, men jag hade hellre sett att det är vitt. Luften var syremättad och det kändes riktigt bra. Synd att jag inte hinner med några promenader i dagsljus under arbetsveckorna.Veckan som gick har varit en rätt omskakande sådan. Min syster, lillasyster, hamnade på sjukhus i Frankrike efter en dag på skidsemstern och det var inte benen som råkade illa ut, utan hjärtat.

Vad som hänt vet vi fortfarande inte, men i morgon är hon förhoppningsvis på väg hem till ett sjukhus i närheten. Förhoppningsvis betyder inte att hon är för sjuk för att resa, utan det måste vara en läkare med och det är väl där det lilla frågetecknet fortfarande finns.

Jag är oerhört tacksam att det finns skyddsnät och organisationer som SOS i Danmark, men andas ut gör jag inte förrän jag vet vad det är som hänt. Då får vi inrätta oss efter det. Ovisshet är fruktansvärt.

Min syster, som är syster, dvs sjuksyster, har ändå en fantastisk inställning och säger att nu vet jag verkligen vad det innebär att inte förstå vad personalen säger. Engelskkunskaperna i Frankrike lämnar nog en del att önska även på universitetssjukhus.



Nu håller jag alla tummar och tår för att hon ska komma hem i morgon.