Jag känner inte hyacintdoften
trist
Nu laddar jag för sista rycket; detta bara MÅSTE bli en effektiv vecka
på jobbet
hemma
Bettskena på
och fokusering.
Jo, jag vet...men ibland måste man bara.
så är det
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Känner igen det där. Samla ihop sig och kämpa på antingen man orkar eller inte.
De brukar gå.
Vres - skrev du en gång. Man går på vres.
Har tänkt på det ibland - jag går ofta på vres.
Jag snöt mig precis - i tre minuter!!! och hela kontoret började skratta.
Nu har jag lock för öronen men kan nästan, men bara nästan, få in luft genom näsborrarna.
Det fungerar att gå på ren viljestyrka...en liten tid, men jisses vad det sliter på kroppen. Var rädd om dig tös!
Lilla B: ja, jag går på rent vres och blir understundom rätt vresig på mina bångstyriga elever.
Linda: tre minuter?! Hellre lomhörd än andnöd :)
Mildamakter: :) Ååå, det var länge sen någon kallade mig tös :) Jag tänker att jag ska klara mig till den 19 december kl. 12.00.... Tack för omtanken.
Ja ibland är det bara att "bita ihop". Antar att det är det du gör eftersom du nämner bettskena :-).
Eva: Jo, så är det att jag verkligen biter ihop, det känns tydligt varje morgon.
Skicka en kommentar