Julafton passerar snabbt. Jag är nog ingen julmänniska egentligen, så på ett sätt är jag glad att det är redan är juldagen.Alla förväntningar som finns, alla önskningar som helst ska uppfyllas, att hitta ett fungerande tidsschema som gör de flesta nöjda. Att alla ska bli nöjda ...Det är nog lika bra att man inser att det faller på sin egen orimlighet. Dessutom tror jag att åtminstone jag inte upptäcker förrän efteråt hur jag skulle velat ha det.
Nu låter som om jag tycker att denna julen varit misslyckad och så är det verkligen inte, utan detta är mer en sammanfattning av hur jag upplever att det kan vara, för många.
Vi hann med det vi skulle, utan att stressa, även om det innebar en del körning.
Julen uppskattas nog allra mest av de gamla och de rikigt unga. Detta var barnbarnets första riktigt medvetna jul och han har storögt pekat på gran, tomtar och ljus.
Att få en riktig teleskoptruck i julklapp måste vara höjden av lycka. Allt i motorväg intresserar denna gosse. Hur var det nu det där med arv och miljö?
Att ha flickorna hemma innebär mycket musik och sång. Det känns nästan som förr och om det är några som gör mig lycklig så är det just dessa flickor. Nu ska jag vara rättvis och påpeka att jag också har en helt fantastisk make, som hade den goda smaken att ge mig ett nytt objektiv i julklapp.
Ett kort taget med just detta objektiv. Snart, snart flyttar det in småfåglar här och då är det mycket ljusare. Vi går ju mot ljuset, även om jag tycker att det fortfarande är bra mörkt ute.Jag ska alldeles strax gå en långpromenad och jag hoppas att jag kan hålla i den vanan, för jag mår så mycket bättre av frisk luft.
God Fortsättning!
Uppdatering
4,5 kilometer i regn. Det var bara hundarna som var glada...men jag är nöjd.
12 kommentarer:
Ack! Jag som lufsar runt i julklappspyjamasen fortfarande... Visst mår man bättre av en promenad - bara man kommer ut genom dörren.
Grattis till objektivet :-) och en god fortsättning till er!
Jag förstår precis hur du menar med känslorna inför julen. Det är så mycket som ska stämma för att det ska bli den drömjul som alla verkar behöva stressa halvt ihjäl sig för att få.
Jag är glad för alla stunder som är bra - när alla kan lägga sina olika bekymmer åt sidan för en stund och bara lukta på juldoften med hyacinter och gran.
Dina bilder påminner ganska mycket om mina faktiskt.
Hedgren: Julhelgen är väl annars en ypperlig tid för just pyjamas :)
Tina: Så glad och överraskad blev jag, trodde att det skulle bli vårt gemensamma födelsedagspresent.
Bloggblad: Jo, det är det lilla och gemenskapen som som jag uppskattar allra mest. Ska susa över till dig och kika..
God fortsättning till dig också! Jag har också varit ute i regnet och fick tvinga yffen att i alla fall gå 50 meter... /Monica m y
GOD FORTSÄTTNING på den jul som tycks ha börjat så bra, så ock för mig och min nu stora familj. Allt har hitills stämt, men det var mycket logistik och förplanering, och helt går det ju inte att förutse hur en 1,2-åring ska bete sig, som att det tunga marmorhuvudetskulle åka i golvet, inga skadade tår men hål i golvet -men det är ju världsligt!!!eller hur?
En lugn dag idag, fast med julklappsöppnande två ggr. Julmiddag hos makens fldrar. Imorrn blir det en lugn dag. Peter är ledig, för annandagen är ingen helgdag är, men P är ledig iallafall, bra!
Sol och runt 10 grader här...
God fortsättning!!!
Åh, vilken söt liten fågelholk! Hoppas det blir många små fågelungar i den.
Monica: Här springer de som glatt ut i ur och skur. Möjligtvis kan den gamle tycka att han kan vänta om det blåser och regnar för mycket.
Bibchen: Visst är det så att det krävs en del planerande. Så du har hål i golvet nu? Kanska ett hål att träna puttning mot ? :)
Annika:Att få ta det lugnt på juldagen är nästan ett måste. Sol- den har jag inte sett till på flera dagar...njut Annika! Det låter som vår.
Matilda: Förra våren och sommaren hade vi ett talgoxpar som la beslag på lyxholken.
Åh vad jag blir nostalgisk när jag ser bilden av döttrarna vid pianot...
*suck*
Och nu är ju vårat piano sålt...
Ett objektiv lät inte alls fel :)
När Anders var liten bestämde jag mig för att här skulle Uppfostras På Rätt Sätt. Han fick dockor och inga leksaksvapen, ajabaja.
Men när han åt knäckebröd, formade han med tänderna en pistol av brödet och likadant med morötterna.
Pang-pang! Och dockorna fick ligga för sig själva och deppa; aldrig att han en enda gång brydde sig om dem!
Men farbror Ragnar Åström som kom med traktorn och skottade snö .., han var poppis ..., och att få en innebandyklubba var höjden av lycka .. för att inte säga ett svärd av plast!
Då gav jag upp.
Sen blev han jägarsoldat och nu har han sökt in till polisskolan.
Så var det med den saken.
Linda: Kan förstå det, men nu glädjer det någon annan.
Elisabet: Ja, inte vet man vad som är bäst. Jag tror att det alltid är bra att erbjuda olika alternativ och att aldrig aldrig lägga några värderingar på det ena eller andra.
Skicka en kommentar