Människans hem
Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna, gläns!
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.
Marken och mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
- Stjärnorna vandra så fjärran
Jorden är människans hem.
Erik Blomberg
Jag har liksom många andra följt Discovery och Christer Fuglesang med stort intresse, men inser att det finns fler sätt att se på detta. Univerums oändlighet har jag svårt att riktigt ta in. Jorden känns mer hanterbar och faktiskt mer angeläget. Jag inser å ena sidan att rymdforskning är viktig, att den ger många kunskaper om allt möjligt som vi har nytta av här på jorden, men å andra sidan handlar det om enorma resurser. Jag beundrar människor som brinner och viger sitt liv åt en sak och vi har alla vår rätt att välja. Om nu Erik Blomberg tänkte på rymdfärjor och svenska rymdfarare vet jag inte, men jag är benägen att hålla med.
Jorden är människornas hem,
mörkret till trots.
Ur NE:
Blomberg, Erik, 1894–1965, författare, konsthistoriker, fil. hedersdoktor. Med intimt lyriska visor och en radikal idédiktning, t.ex. i Ensamhetens sånger (1918), Jorden (1920) och Den fångne guden (1927), blev B. en av 1920-talets ledande poeter. Den inflytelserika uppsatsen "En ny livskänsla" (i kalendern Svea 1924) pläderade för en inomvärldslig livs- och gemenskapstro. Senare samlingar är Nattens ögon (1943), med den kända Ådalen-dikten "Gravskrift" (som börjar "Här vilar/en svensk arbetare./Stupad i fredstid."), och Öppna er, ögon (1962), vilka ger uttryck åt privata stämningar. En viktig insats gjorde B. med tolkningar av lyrik från hela världen, t.ex. kinesisk poesi i Jadeberget (1944) och Hägerboet (1950) samt Hölderlin (1960). Hans litteratur- och konstkritik är präglad av en personligt fattad socialism. Som konsthistoriker skrev han framför allt om den samtida konsten med tyngdpunkten på expressionism och naivism, bl.a. en rad konstnärsmonografier över t.ex. Hilding Linnqvist, Bror Hjorth, Inge Schiöler och Carl Fredrik Hill, samt framför allt de tre stora verken om Ernst Josephson (1951, 1956, 1959).
6 kommentarer:
Jag tillhör dom som ser fördelarna med våra rymdresor, det kanske du har märkt :-)). Vi lär oss och utvecklas. Utvecklingen går framåt både vad det gäller vår utveckling som människor på jorden och på andra mer tekniska sätt. Visst tänker jag också på resurserna som detta kräver men för mig finns det andra resurskrävande aktiviteter som man kan spara in på.
Jag tycker det känns skönt att se att i ivern att utforska rymden förenas människor av olika nationaliteter och bakgrunder, alla arbetar tillsammans för att nå ett mål. På något sätt känns det som om vi verkligen börjar se vår jord som vår jord, unik i universum, att vi måste vara rädda om den och om de som lever här.
Vi är alla jordbor och vår jord är strålande vacker. :-))
Tack för en vacker dikt!
Jag säger som tina.
Amen.
Det här inlägget är så typiskt mig. Å ena sidan å andra sidan...mina funderingar hamnar ofta i i rena dilemman. Nu är väl detta inte ett riktigt dilemma. Jag är så jordad att jag hellre ser att vi löser "alla" våra problem först. Jag tycker ändå inte att ni har fel, utan det handlar väl om olika infallsvinklar.
Ja ser där, vad som händer i min hjärna bara för att jag bläddrade i en bok, hittade en dikt och Sverige har fått sin första rymdfarare.
Jamen sådär håller jag också på. Jag får aldrig till några konkreta åsikter för jag ska alltid se allt från alla sidor. Hur veligt som helst.
Så skönt att höra att det finns fler:-)
Det är rätt nyttigt att försöka se från olika synpunkter och att framföra dom. Så gör även jag många gånger. Inget är svart eller vitt :-)
Skicka en kommentar