Om snällhet, medkänsla och kommunikation - eller Om att kanske slå in öppna dörrar.

Så här klockan sju på morgonen i slutet av december , för att travestera Leonard Cohen, funderar jag på vad som händer i vår värld. Jag tänker inte på avrättade diktatorer eller på förändrade a-kasseregler, utan på vad som händer och inte händer oss människor emellan. Hur har vi hamnat i ett samhälle där det är vanligt och tämligen accepterat att inte vara snäll, där medmänskliget bara är ett ord vi talar om, inte något tillräckligt många praktiserar och där vi talar till varandra inte med varandra.

H*n är ju snäll i alla fall. Snäll, det är kossor också. Även om ni inte sagt detta, så är jag ganska säker på att ni hört det. Att vara snäll är inte att vara mesig, inställsam eller att inte kunna sätta gränser. Att vara snäll är att göra gott för en annan människa och som vi bemöter andra blir vi ofta själv bemötta. Det är klart att en snäll människas goda vilja kan missbrukas, utnyttjas av andra, men jag hoppas och tror att när det sker, så vet den som utnyttjar i de flesta fall att det är fel. Det finns nog väldigt få, om ens någon, genomsnäll människa, utan vi dras med våra mörkare sidor och dåliga vanor. Medvetenhet om alla våra sidor gör ändå att vi bättre kan utveckla oss själva till snällare människor.

Om vi skulle se på vårt samhälle såsom det skildras i massmedia, då ser vi ett en bild av ett samhälle som präglas av osäkerhet och längtan efter något annat, något bättre, något nytt. Lycka är synonymt med framgång och allt går att göra om. Vi arbetar så hårt på att "förbättra" och förändra oss att vi inte har tid eller ork att bry oss om andra. Den sociala kollektiva kontroll som fanns förr, upplevdes säkert som ett fängelse av många, men det fanns något positivt i det också. Vi brydde oss mer om varandra,det var inte bara den närmast kretsen fick del av omsorgen. Granntanter kunde säga till barnen på gården att de inte skulle svära och att de skulle vara snälla mot varandra.. Något sådant är snudd på otänkbart idag. Jag saknar den där omsorgen om andras väl och ve. Jag menar naturligtvis inte att vi ska lägga oss i , styra och ställa, men ett lite större intresse och medkänsla vore inte fel.

Att kunna kommunicera rätt och effektivt är svårt. Vi skuldbelägger ofta när problem ska lösas. Det är lätt att söka fel och orsaker. Tänk om vi alla kunde bli bättre på giraffspråket. Det handlar om att kunna kommunicera bättre, lösa konflikter, att tackla problemet istället för människa som man förknippar med problemet. Det handlar om att kunna uttrycka sina känslor och tankar ärligt och att verkligen lyssna. Metoden kallas Non Violent Communication (NVC). Den bygger på ärlighet, omtanke och empati och utvecklades av en amerikansk psykolog Marshall B Rosenberg någon gång på 60-talet. Snällhet och medkänsla visar vi framförallt i handling, men vårt liv bygger på kommunikation och kan vi inte prata med varandra så når vi ingenstans.

Så årets nästa sista inlägg kom att handla om giraffer. De har snälla ögon och luktar nästan som hästar. De utstrålar vänlighet, värdighet - ja,kanske inte i full galopp - och omtanke. Min önskan inför det nya året är att vi alla blir gi... , bättre medmänniskor.

Jag tror verkligen på det goda exemplet som förändringsfaktor.

Eftersom jag vet att hela familjen numera läser detta, så lovar jag att försöka vara mindre ironisk ( - det blir svårt, jag gillar ironi) och inte snäsa när jag är trött och missnöjd.

När jag läser igenom vad jag skrivit, ser jag att det finns risk för att uppfattas som präktig och pretentiös. Det är verkligen inte min mening, jag är bara bekymrad och tror att fler är det. Det räcker inte med medvetenhet, det krävs handling också, om man vill nå förändring.