Utan några som helst vetenskapliga bevis

vill jag nog påstå att tumhållning hjälper.
Tusen tack för alla tummar och tankar!
3,8 var dagens värde. Märkligt att det kan stiga så snabbt på bara två dagar.
Jag genomgår inte cytostatikabehandlingar med någon större glädje,
men i ett större och längre perspektiv kan jag nog säga att jag är tacksam.
Nu ska jag stoppa i mig en massa tabletter mot illamående och sedan bege mig till sjukhuset.

Här skiner solen , hoppas den gör det på er också!

Bara en liten påminnelse..

Ni har väl köpt en sån här?

Finns annars på www.unicef.se.

With a little help from my friends....

Jag behöver alla tummar som finns!

Ingen behandling i dag, för lågt värde på de vita blodkropparna.

Gränsen är 2,8 och jag hade 2, 7.

Försmädligt, minst sagt. Nytt försök i morgon, så håll tummarna är ni snälla!

Det har alltid fungerat förut och tankens makt är ju stor.

Jag vill inte skjuta upp någon behandling, för jag vill bli KLAR!

Dottern fotograferade tulpanerna i Malmö i går.

Med aptit på livet eller Möt Fakir-Gerda

Gerda, som snart är ett år, lever livet fullt ut här på landet. Livet är till för att levas. Hon smyger på fåglar, stora som små. Hon ser väldigt rolig ut, när hon fullt synlig ålar sig fram mot målet. De ser henne alltid, så än har hon inte tagit någon fågel. Det blir nog värre, när ungarna trillar ur sina bon. Barbro, ormdräparen, tar det mesta, även fåglar.

Gerda har blivit riktigt duktig på att klättra. Hon lider inte av höjdrädsla. De enda träd hon inte fått kläm på hur hon ska hantera, är de väldigt raka och strama träden i allén. Hon tar sats och kommer upp en meter ungefär. Varje gång ser hon lika förvånad ut. Det borde ju gå, med den farten.

Hon får regelrätta stolleryck, när allt kan attackeras, med vilda ögon kastar hon sig över grenar, taggtråd och krattor. Det är inte alltid lätt att rensa i rabatterna.

Det spelar nog ingen roll vad det är, bara hon får bita lite och få utlopp för all energi.

De tre senaste nätterna har hon sovit i skatboet. Jag tror inte hon ruvar på några ägg, men hon har sett till att skatorna tog beslutet att flytta. Jag är väldigt glad att vi hann behandla henne med Frontline, innan hon kom på den här idén. Det tar inte bara fästingar, utan också loppor och löss.

Vi har ju en stollig katt till här på gården; Barbro. Om henne finns det också några inlägg; här och här


uppdatering

Nu har jag precis slängt ut en ödla (usch). Gerda tycker att de är toppen att leka med.
Jag delar inte hennes glädje.

De klarade sig!

Hearts Delight

Tack vare hårspray! Det var det smidigaste tipset, som tycks ha fungerat.

Ny vecka och nya möjligheter, som jag tror kommer innebära trädgårdsarbete och en eller annan stund vid symaskinen. Köksstolarna och kökssoffan ska få nytt tyg.

Jag har numera bara ett måste kvar, behandlingarna. Det är alldeles underbart att inte ha några rättningshögar, som liksom växer av sig självt. Jag njuter av att vara fri, men jag saknar ändå jobbet väldigt mycket.

Mina tre sista behandlingar ligger så "fint" inplanerade, innan Valborg, Kristi Himmelfärdsdagen och brorsbarnens studentfirande, men det får gå, just för att det måste gå.

De fem veckornas strålning är också bra planerade , under makens semester, men det får gå det med, just för att det måste.

Nä, nu ska jag ta tag i mina möjligheter och inte tänka på behandlingen, för då mår jag bara illa. Psyket styr mer, än vad jag vill tro, att det gör.

Tid att tänka

Ändrade vanor följer med en sjukskrivning.
Jag har tid.
Tid som i bland bara passerar och tid som jag emellanåt gör något av.

Jag vaknar tidigt vid sex eller sju, varje dag och
kan få en hel förmiddag att passera utan att göra något av värde.
De där timmarna mellan 9 och 11 bara försvinner.

Jag lyssnar på radio, ser inte på teve, pratar med djuren och tänker.
På vad?
Allt och inget, stort och smått. Tankarna de far utan ordning och blir sällan färdigtänkta.
Civilkurage, mod, döttrarnas framtid, vår framtid, stugan och det olösta arrendet,
valet till Europaparlamentet, demokrati, hållbar konsumtion,
jag måste träna mera för att orka, rabatterna, mina små plantor, fönstermålning...

Nu är klockan snart halv elva och jag ska ta tag i en av tankarna.
Rabatterna.

Det blev just inte så mycket gjort i går. Den värkande kroppen sa i från, men nu har den vilat ett helt dygn och jag tänker bra, när jag påtar i jorden.

Dagar i Paradiset

De här dagarna kan sammanfattas med ord och bilder; trädgårdsarbete, oljning av utemöbel, städning, muslortar, vädring av sängkläder, sol, fågelkvitter och ett nästan lugnt Kattegatt.

Efter gräsklippningen var mina armar så trötta, att jag inte fixade att hålla kameran still. Den här strandskatan stod så fint på stenen, men när jag kom, blev den blyg och vill inte vara med på bild.

Utsikt från köksbordet

Precis så här var det. Jag har inte gjort något med bilden.

Nu väntar nästa trädgård, får se om musklerna vill samarbeta.

Jag önskar

att det nästan ska vara så här. Jag tar med kameran så får vi väl se...

Ja, inte riktigt så varmt, men solen och ljuset. Det vore något.

King of the road

Finns det något samband mellan stora, dyra bilar och förare,
som inte bryr sig om högerregeln, heldragna linjer och hastighetsbegränsningar?

Jag tror det...

Har man råd med dyr bil, så har man råd att ta sig friheter och betala böter.

Lycka och förväntan

Hit åker jag på onsdag, alldeles själv.

Längtan efter hav, horisont och salt i luften blev för stor.

Hit, är för dem som inte vet, landet Halland

(för att låna ett Elisabetuttryck),

byn innan eller efter Steninge,

beroende på om man kommer från norr eller söder.

Det är en dryg vecka till nästa behandling och

just den veckan brukar jag må som bäst.

Bra tajming eller hur?

"De hä e lite fvårt"

Så väldigt snart bytte de, dottern och barnbarnet, till djurmemory.

Alltid glad

Lycka är ett nytt tuggben

och i augusti kommer det kanske en ny tikvalp hit.
Vill sig allt väl, så kanske det blir någon ny kull framöver.
Nästa kull blir i så fall vår 34:e kull.

Idag, en alldeles vanlig lördag

Sol och frysligt kallt i vinden.

Maken beskriver hundar på ett mentaltest.

Äldsta dottern målar stolar och en Stringhylla svart.

Yngsta dottern rensar i sin gardrob.

Jag bakar lingonlimpor och funderar över läkarens ord i går.

Risken för ny cancer är mindre än 50 %.

Vad står det för egentligen?

Jag ska senare ta en dust med strykhögen

och gräva lite i rabatterna.

Däremellan ska jag se reprisen av Så ska det låta.

Hur kunde jag missa herr Wester i går?

Inte så vanligt numera

Båda döttrarna är hemma samtidigt.

Skönt att ha hela flocken samlad.

Dumdristrig?

I morse var trädet fyllt av skränande fåglar; skator och kajor,

och jag fattade inte varför. Det visar sig att Gerda upptäckt en

ny spännande värld: fågelbon...

Hon ger sig inte, trots att det flockas många fåglar runt henne.

Det blir nog till att riva skatboet, för jag tror ju inte att jag kan lära henne att låta bli.

Till sist några blommor som gör mig glad
varje gång jag går ut genom dörren.

Det är nästan inte sant

I morgon ska jag klippa mig!

Normalt sett är det ju ingen stor händelse, men för mig som verkligen har ångest över att tappa håret, så är det stort. På onkologen så tror de att jag ska klara mig nu. Jag hoppas verkligen att det är så, men jag tar en dag i taget och glad för varje dag som går.

Grattis!

Idag fyller världens bästa Linda år!

STORT GRATTIS!

Ibland

är det bra att vara däppt i däsan.
Jag känner inte stanken här utanför.

Det är bra skönt

att slippa sista dagen på lovet -ångesten.
Kan det vara så här, det kommer att kännas att vara pensionär, om sisådär 15 år?

Inte precis oväntat besök

Den här råbocken har besökt oss de senaste dagarna. Han gillar uppenbarligen fågelfrön och det är väl bara bra att någon städar efter fåglarna, som minst sagt har ett dåligt bordsskick.

Han går oberört runt huset på två till tre meters avstånd. Hunden blir fullkomligt knäpp. Han tar vittringen snabbt och sedan går ju eländet att se genom fönstern här hemma. De är i lagom schäferhöjd, fönstren alltså. Jag tänker mer på hur jag ska kunna freda mina få tulpaner och på alla fästingar som följer med besöket.

Nu är det snart fyra grader ute, så det är dags för morgonrundan med Izo. Jag tror att jag nog får ta vantar idag. Jag mår äntligen lite bättre efter behandlingen (tack för tumhållningen) och det vore ju synd att späda på den eländiga förkylningen. Vantar, liksom strumpor i april, känns onödigt, men fyra grader är fyra grader....

Livet på landet

Sol, små blommor överallt

Krattat, krattat och krattat

(det är bara ett litet hörn kvar nu)

På eftermiddagen förhöjdes utomhus"dofterna" högst väsentligt,

så då cyklade vi iväg en sväng hunden och jag.

Bästa påsken

Sol
fågelkvitter
och tid.

Bättre kan
jag inte ha det.

L Å N G F R E D A G - klicka på bilderna!

Långfredagen började så lämpligt med tuppbesök.

Trevligt, för herr Fasan har vi inte sett på hela vintern.

Gerda och jag har spanat på fjärilar, inte helt lätta att fotografera eller att fånga.

Barbro hittade ett ostört ställe att vila middag på.



Enligt Gerda är livet bara toppen så här i april.

Trevlig kväll!

Jag ska vila , krattningsmusklerna måste ta igen sig till i morgon.

Lite lite i förväg

önskar jag er alla från
Just den här tiden på året bor vi i rätt by.

Hoppas ni träffar på några påskkärringar de närmsta dagarna.

Många frågor, inga svar

Visserligen gillar jag vilda djur, men de får gärna stanna utanför tomten.

Vad letar de efter grävlingarna? De åt ju upp alla äpplen i höstas. Dessa rejäla

gropar finns vid vårt största äppelträd. Frågan är; var gräver de eller den härsnäst?

En väldigt död och halv orm dök helt plötsligt upp en halvmeter
från rabatten som finns längs huset. Hur dog den? Varför halv?
Och hur kom den dit? Barbro är lite misstänkt i detta fallet.

Om ormar tycker jag inte. (Lägg märke till satsflätan)

I går

I går kväll var jag och maken på vårt första möte i ortens fotoklubb.

Jag kan konstatera att jag sänkte medelåldern och det är inte ofta det händer numera...

Där öppnade sig en ny värld med många ord, förkortningar och företeelser, som jag inte alls känner till. Det här ska bli intressant.

Attans också

får duga. I verkligheten tar jag nog till ett kraftigare uttryck.
Varför? Jag är förkyld. Det bör jag inte vara numera. I morgon är det provtagning och har jag för låga värden skjuts behandlingen upp. Om någon har en tumme över, får ni gärna hålla den.

Solen skiner, fåglarna sjunger och katterna är tokglada. Det blir nog en sjusärdeles bra måndag.

Nektarbad

Typiska vårtecken

Den här helgen är vikt åt röjning av olika slag.

• Några utemöbler ska ut, andra måste slipas, betsas och oljas igen... det är tre år sedan, suck. Jag kommer i håg hur min muskler värkte. Just den gruppen får bli ett långsiktigt vårprojekt, med målsättning att vara klar i maj/juni.
• Städa stall och hundhus, där vi inte har några djur numera, men massor av grejer.
• Lunta, där det behövs.
• Lövkrattning, även om vi körde i väg minst två bilkärror med löv i höstas finns det många löv kvar, alldeles för många.

Detta får min bli min helglista, jag är ju bra på sådana. Det finns mer, som dammsugning , men det är så tråkigt att det ids jag inte ens skriva på en lista. Mellan varven ska jag prata med mina fröer och blivande plantor som börja titta upp. Alla sex pelargonerna tog sig! Nu ska de bara överleva också. En och annan kopp kaffe blir det med all säkerhet också, samtidigt som jag lyssnar på fågelsången.

Trevlig Helg!

Uppdatering 14.25

Shorts, linne, grillat kött och potatissallad. Det gäller att ta vara på nuet.

Uppdatering 21.02

Det är tydligen många muskler jag inte använder i vanliga fall.

Äntligen sol

Jag misströstade ända fram till tvåsnåret, men nu är den här!

Efter ha klarat av fredagshandlingen (jag gillar det inte),

ska jag och Izo ta en längre skogtur. Jag ska lyssna på

fåglarna och Izo lär ha fullt upp med alla viltspår.

Trevlig fredagskväll!

Fåglar, fåglar...

Inga 18500, men väl 15000 tranor hade räknats in i går kväll.

Den här vyn har man från Trandansen. Det var inte lika många

besökare, men många var vi.

Jag lyckades faktiskt fånga en antydan till dans.

Kanadagäss


Grågäss

Oskarp bild på en landning, men det är häftigt att se när de

vecklar ut "landningsstället".

Inte bara tranor fanns att se, utan även någon som är känd från teve.
Det var nog lika stort för våra elever.

Visste ni att tevekameran de filmar med

kostar 1½ miljon. Det är sånt man får veta,

när man har oblyga elever.

Fågelskådare, inte kända från teve, men från skolan.

Sångsvan

Knölsvan

Sothöna

På andra sidan Hornborgasjön finns Naturum, definitivt värt ett besök.

Tofsvipa

Här försvann en jättefin fin bild på en

annan tofsvipa, men den får jag visa

vid ett senare tillfälle.

Fikapaus

Hoppas ni orkar genom alla bilderna.