Varje år landar här en ensam trana för att äta i några dagar. Om det är samma trana år från år vet jag inte, men det tror jag. Den kommer alltid några veckor efter de andra. Den kommer också alltid ensam.Ensam är ett tungt ord och ensamhet är, för mig, en svår och sorgsen känsla. Det är stor skillnad på att vara ensam och att vara själv. Att vara ensam är inte ett eget val, att vara själv är det i högre grad.
Man kan känna ett behov av att vara för sig själv och väljer då det ett tag, några timmar eller några dagar. Det kan vara skönt och alldeles nödvändigt att få vara själv, för att reda i sina tankar, slippa prata och komma till någon slags ro.
Jag tycker inte alls på något sätt att det är fel eller skamligt att vara ensam. Många vittnar om att de aktivt valt ensamheten.
Ensamhet är ändå en blå känsla och jag får riktigt ont i bröstet när jag träffar de ensamma barnen, de som upplever att ingen frågar efter dem. De finns, men är osynliga för så många. Naturligtvis finns de som vuxna också, men ser vi dem? Ser jag dem?
Sådana tankar får jag när jag ser en ensam trana.
Hur tänker ni?
12 kommentarer:
Genast när jag började läsa dina rader om tranan, fick jag ont i magen. Eller bröstet.
Människor som upplever sig som totalt ensamma, åååå, det måste vara så hemskt.
Och själv?
Ibland kan jag få den känslan, för jag är en som är dålig på att umgås med andra efter jobbet; jag är nästan mätt på människor då och att alltid vara trevlig.
Såna gånger kan en slags ensamhetskänsla komma över mig .., men då skyndar jag mig att blogga ..-)
Nu fick jag ont i magen...
Stackars liten.
Hur ska vi veta om det lilla livet har valt det själv?
Tänk om den trivs så?
Fast det känns helt fel med en ensam trana.
Jag älskar att vara själv ibland, det är en nödvändighet för mig, just för att jag vet att det finns någon som tänker på mig, som kommer tillbaka, eller som jag får komma hem till...
Ovald ensamhet är fruktansvärd, det har jag själv erfarit under vissa perioder i mitt liv, fast det var länge sedan nu. Ofta tänker jag på alla ensamma människor och hur plågsamt de har det, både barn och gamla och vem som helst som inte vill vara ensam, men inte har något val.
Fint skrivit. Jag förstår precis hur du menar.
"Bättre vara själv, än ensam när man är två".
Andra fina ord på att beskriva det där.
Så djupt har jag inte tänkt när det gäller djur, men däremot på människor som inte valt sin ensamhet. För mig är ensamhet en bristvara och jag längtar ofta efter den.
Jag längtar ofta efter att vara ensam, men som du beskriver det är det i så fall att vara själv.
Ensamhet är för mig inget negativt ord utan något jag aldrig får för mycket av. Men det är säkert för att jag väldigt sällan blivit ofrivilligt ensam.
När jag bodde i Italien längtade jag nästan ännu mer efter att vara ensam för där fanns det alltid, alltid någon som brydde sig och undrade vad jag gjorde och tänkte.
Men visst kan jag tänka på dem som inte vill vara ensamma, men ändå är det, och känna medlidande. Även om jag innerst inne avundas dem deras ensamhet.
Att som barn vara ofrivilligt ensam är en helt annan sak. Då har man fortfarande ett stort behov av att lära sig av andra och därmed umgås med dem.
Slutsats: Jag skulle kunna bli eremit utan större problem, i alla fall den första tiden. Kanske jag emellanåt är en smula asocial.
Lilla tranan då! Blir orolig att den saknar vänner! Att den känner sig helt ensam!
Ensamhet, så som du definerar det, är jobbigt. Att vara själv kan vara skönt och att vara själv förutsätter nog att man inte är ensam.
Tyvärr tror jag det finns en hel del barn och vuxna som upplever ensamhet!
Tack för alla engagerande kommentarer, de gläder mig även om ej vald ensamhet är svårt.
Jag tror inte att djur uppfattar ensamhet på samma sätt som vi, jo kanske lite om de är utpräglade flockdjur. Tranor och svanar lever ju i livslånga "äktenskap", så de kanske är ensamma. Tranan här var väl allra mest en bild för ensamhet. Att vi uppfattar det olika och har olika behov visar kommentarerna. Tina slog huvudet på spiken tycker jag: Att var själv förutsätter nog att man inte är ensam.
Det måste vara ovanligt med en ensam trana. Så sorgligt...
Jag tror den värsta ensamheten måste vara ensamheten i ett förhållande och också ensamheten i vänskap, för så kan det ju också vara. Jag har upplevt den (inte i det här förhållandet) och den var värre än en ensam ensamhet (om du förstår vad jag menar).
Monica, jag förstår hur du menar. Att vara ensam i en tvåsamhet blir ju extra tydlig och svår kan jag tänka.
Den "ensamma" tranan har vi kunnat se hela vintern, betande vid Bjurum tillsammans med många andra fåglar. Hon/han har INTE sett "ensam" ut - i någon negativ bemärkelse. Hon har blandat sig med andra, låt vara inte "rasfränder". Som du själv skrev så klokt: Jag tror inte att djur uppfattar ensamhet på samma sätt som vi. - Kramar från beardis-flocken
Jag kanske är den där tranan.... har idag börjat blogga om min självvalda och outhärdliga ensamhet. Ett stort steg för mig att erkänna att det faktiskt är så. Att inte våga och kunna släppa in människor i livet.... Tja, kände för att skriva ett litet inlägg på din fina blogg!
Skicka en kommentar