Lyckas komma hem
lite tidigare
Vinden fläktar vänligt ljumt
i mitt hår
Tofsvipan och koltrasten
turas om att drilla och flöjta
Hundarna springer
glatt framför mina fötter
Ystra och lyckliga
Jag anar traktorns brummande
där den plöjer långt bort
Mina ögon tar in
alla färgklickar i det försiktigt gröna
scillablått
vårlöksgult
och bleklila krokus
En liten stund över
alldeles ensam
Bilden har jag lånat från Svt.
6 kommentarer:
Vad fint!
Ja, vad fint! Mycket fint skrivet!
Jag kunde nästan känna känslan...
Så fint beskrivet.
Vad snälla ni är! Det var bara ett plösligt infall, som det kan bli ibland.
Ja, men infallen kan ibland vara det tydligaste sättet att hamna nära känslan - som nu! Lätt att känna igen sig!
Vad underbart skrivet. Så skönt att läsa!
Skicka en kommentar