Isande kall är vinden, så promenaden med de här tokiga damerna blev inte så lång som de hade önskat. Fröken D (till vänster) kommer från vår sista/senaste kull. Hon är full av livsglädje och älskar att hoppa studsmatta, trots att hon numera anses vuxen. Den något äldre fru L kommer sällan på efterkälken, men gillar att spåra och leta efter skogens invånare, så idag var det koppel som gällde.
Bilden är från i höstas, då de också var här på en kortare "pensionatsvistelse". Vi har inte hundpensionat, även om det kan kännas så ibland, utan vi tar emot de valpar vi sålt om vi har tid och plats. Det är alltid kul att få tillbaka "sina valpar". Vi kan studera dem i lugn och ro och ofta hittar vi många drag och egenskaper som vi känner igen.
De "tokiga" ögonen fick vara kvar, för de säger en del om damens förmågor...
De snälla damerna hade också med en påskgrupp, som står så fint i skydd av trappan. Vindskydd behövs verkligen en sån här dag.
De "tokiga" ögonen fick vara kvar, för de säger en del om damens förmågor...
De snälla damerna hade också med en påskgrupp, som står så fint i skydd av trappan. Vindskydd behövs verkligen en sån här dag.Nu återstår bara att se om jag kan få något gjort idag. Måndagen bara försvann. En förutsättning är nog att datorn är avstängd....
4 kommentarer:
Hundarna på vägen ser respektingivande ut för en hundrädd själ som jag :-)
Jag förstår att det är roligt att få "hem" sina små valpar igen.
Fin Påskgrupp fick du också!
Jag har dem under kontroll, jag lovar..Vi bor som sista hus på vägen och har väl en sisådär 800 meter till närmsta granne. I tätbebyggt område skulle jag aldrig ha hundar lösa.
Ibland blir de faktiskt som valpar igen...
Det måste vara jätteroligt att få "hem" valparna senare, när de växt till sig och blivit individer. Spännande att se vad som finns kvar, så att säga.
Jo, ens egna valpar är alltid roligt att få träffa. Det är extra roligt att se att de känner igen sig, även om det går lång tid mellan besöken.
Skicka en kommentar