Dofter

För mig hör minnen ihop med lukter. Det är så tydligt. Det första jag gör, när jag kommer till kusten, dvs Halland är att ta några riktigt djupa andetag, lukta, insupa och då känner jag mig fri och bekymmerslös, som i barndomen, tror jag.

Kartongen här på bilden innehåller numera knappar, band och annat nyttigt, men den kommer ifrån min morfars lanthandel.
Morfar hade lanthandel i Ångermanland. Det var ett äventyr att titta på allt som fanns i hyllorna som glas, porslin, handdukar, hårt bröd, mjöl osv. I taket hängde träskor, cykeldäck och lampor. Bakom disken fanns kaffekvarnen, tidningar, ost - och charkvaror och godis. Lanthandeln var den tidens stormarknad men utan stress. Morfar kände alla sina kunder, de pratade om stort och smått och herrarna tog sig allt emellanåt en sup på lagret.
Det luktade på ett speciellt sätt i denna diversehandel. Det tog alltid ett tag att ta in alla dofter. Men sniffade jag noga, kunde jag urskilja kaffet, den rökta korven och brödet. Morfar dog i början på 70-talet och jag upplevde inte doften eller rättare sagt dofterna igen, förrän jag i mitten på 80-talet steg in i den lanthandel som fanns i byn där jag nästan bor. Jag stannade i steget och transporterades i ilfart tillbaka till min barndom- det luktade exakt likadant! Otroligt märkligt.

Jag har några gånger besökt den gymnasieskola - en skola med tyngd och traditioner -där jag tillbringade tre år. Trapphus och korridorer luktar fortfarande likadant, trots renoveringar. Nålfiltsmattan i koridorerna är borta, ändå samma lukt. Luktar det likadant eller vill jag det?

Visste ni att i Tyskland luktar det Tyskland? Jag kan inte beskriva hur, men det finns en särart. Det luktar förmodligen Sverige i Sverige, men det upptäcker inte min näsa.

(Det fanns en omsorg om detaljer förr, eller hur?)