Hets

Valhets, jobbhets, trädgårdshets, träningshets och dessutom borde jag väl dammsuga...
Ett sätt för mig att hantera mina måsten, är att synliggöra dem. Om jag tittar på dem , vrider och vänder, så minskar de ibland i storlek eller känns helt plötsligt inte så nödvändiga längre.
Somligt kommer man väl inte undan, men annat går att hantera om jag tillåter mig att se dem på annat sätt.
Det går att städa på ytan om man måste. Nästa gång kanske jag vill (?) städa för att det är avkopplande, när hjärnan går på högvarv.
Jag kanske inte måsta dra ut all relevant information om partiernas valmanifest/partiprogram själv, någon kollega kanske har gjort det. Det hände igår, så tack M ! Där sparade du min tid. Egentligen skulle jag kunna spy galla över vår första vecka, för det är MYCKET som inte varit bra, men det besparar jag ev. läsare. Kanske blir det ett blogginlägg om bara skolan vad det lider.
Trädgården ja, om gräsmattan blir klippt ( någon annans måste), all vissna blommor tas bort och om jag drar upp ett och annat väl synligt ogräs, så klarar det sig. Idag ska jag köpa bollkryss ( hmm, jag gillar egentligen inte det ordet) och då ser de så nya och fina ut att det andra inte syns, inbillar jag mig...
Av träning mår jag bra, så det är egentligen inga problem, inte mer än att hitta tiden då... Igår mådde jag så bra efter träningen att jag knoppade in strax efter halv tio. Rätt vanligt under terminstid, jag kände verkligen att nu är det vardag igen.
Blogghets, nej... detta är ju som sagt en motvillig blogg och det bestämde jag när jag började, att bloggandet inte får bli någon press. Jag skriver ju egentligen mest för mig själv, men visst är det kul med kommentarer. Rimligt att tro är väl att jag klarar några inlägg i veckan.

Nu är det dags för lite hundomtanke, just nu har vi fyra stycken att ta hand om, två är på tillfällig besök. Unge I tycker att det är toppen. Äntligen några som vill leka!
Sedan ska jag iväg till den något större staden i närheten för lite inköp. Jag saknar tex yllestrumpor. På vägen hem ska bonusbarnbarnet och hans far upphämtas. Så någon gång på eftermiddagen kör jag igång med måstena i några timmar innan det är dags för ett 50-års kalas, (inte mitt). Jag tycker alltid att kalas känns besvärliga innan, men väl där är det oftast mycket trevligt. Vi har ytterligare ett kalas i veckan, så det är ju åtminstone två middagar jag inte behöver fundera över.. :-)

Uppdaterad
Jag är en grym tidsoptimist.......................