Vaknade i natt av ett förstulet försiktigt ljud,
kunde inte förstå vad.
När jag vaknade såg jag.
Liljan på mitt sängbord
hade tappat alla sina dovt röda kronblad.
Då kom jag att tänka på en dikt från en gången tid.
Osip Mandelstam - tänk att bara heta Mandelstam - skrev 1908
Det dova ljudet av en frukt
som lossnat och försiktigt faller
från trädet djupt i skogars tystnads evärdeliga och stilla sång.
Vackert, tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ja - det var verkligen mycket vackert.
Tänk att ord är så vackra.... i rätt ordning och med rätt val kan man försättas i vilken stämning som helst.
Och det är pga detta som jag bara skriver på svenska, jag skulle inte klara att känna rätt nyans i något annat språk. Även om jag inte skriver som Mandelstam. (Förresten är mitt riktiga efternamn mycket vitsigare med tanke på vad jag sysslar med. Det finns många som trott att jag drivit med dem när jag presenterat mig)
Jo, jag har allt funderat över ditt namn..;)
Osip Mandelstam var ryss och översättningen är gjord av Hans Björkegren. Jag hyser stor beundran för översättare. De måste verkligen äga två språk.
(Halfdan Freihow som skrivit Käre Gabriel är också översättare. Återkommer om den boken . Det verkar väldigt lovande.)
Åter till Osip Mandelstam:
Diktsamlingen - ett urval- heter
Rosen fryser i snön. Jag köpte den någon gång på 80-talet tack vare just titeln.
Skicka en kommentar