Ett kort från förra sommaren, men utsikten är densamma. Hav, horisont, salt och tång - jag längtar verkligen.
Ibland, läs ofta, har jag väldigt svårt att vara ledig. Jo, det är sant. När alla arbetar och jag är ensam hemma och har alltid tid i världen, då händer inget. Jag kan få en hel dag att gå, utan att jag gjort något av värde och det stör mig. Väldigt. ( Jag inte ens målat naglarna.)
Det känns som om jag går ner mig i ett slags seghet. Jag vill ingenting. Jag tror att jag strävar efter en slags känsla av att jag faktiskt uträttat något, så med dagen som gick är jag inte nöjd. Nya tag i morgon, ja, om några timmar då. Det kanske är det som är en del av hemligheten att komma i gång i tid på förmidagen. I dag, igår menar jag, segade jag fram till klockan två.
Lyckan är inte att vara framme. Lyckan är att vara på väg, lär Ingvar Kamprad ha sagt och det tål att tänka på. Kanske bättre att se sina små delmål, än att förtvivla över att inget händer. Hrmm, får se nu vad kan jag tänkas ha för delmål...
Och nej, jag ska inte skriva en lista... :)
(Alla som läst Barna Hedenhös vet att detta är en uroxe och inget annat.)
VAR, jag säger var, har jag gjort av min almanacka?
Även om jag har lov, behöver jag ju den. När ska jag vara på folktandvården? Jag vet att det är på förmiddagen idag, men när? Det är ju rätt väsentligt att komma iväg i tid, om man ska cykla en längre sträcka. Tänk om det är klockan åtta? Då lär jag komma försent.
Har en tid att passa i morgon också, men dit hinner jag ringa idag, så det ska väl inte vara några problem.
Det är mitt undermedvtena som spelar mig spratt. Så fort jag blir ledig tar jag av mig klockan. Den får jag i och för sig också leta efter ibland och nu har jag säkert lagt almanackan på jobbet drygt fem mil härifrån. Detta tror jag bara, för finns den inte på jobbet, så har jag ingen som helst aning och jag har en del viktiga anteckningar och papper i den.
Jag blir så IRRITERAD, men är tyvärr inte särskilt förvånad.
Hmm, mina nycklar har jag koll på i alla fall.
Alltid något.
Får se om det blir någon cykling,
det tycks bli regn,
igen...
Uppdatering
Får börja med att be om ursäkt för språkbruket, men eget slarv gör mig riktigt ilsken. Tiden var inte alls på förmiddagen, utan vid tvåsnåret och besöket gick bra. Jag fick en guldstjärna... Två små regnskurar har det hittills blivit, skönt.
Jag tror att jag snudd på har blivit utsatt för ockerpris idag, inte hos tandhygienisten, men i fotoaffären. Lämnade in 6 bilder för förstoring och det kostade nästan 600 kronor! Visst det var snabba bud, 1 timmas, men ändå!
Här hemma har vi minsann alla nödvändiga midsommarattribut; blommor och stång. Sill för den som så önskar. Vi firar inte midsommar på något särskilt sätt och jag saknar inte min barndoms midsomrar heller. Jo lite, det var alltid fint väder. Antar att många barndomsminnen är sådana.Somrarna var bra och vintrarna riktiga vintrar ( förlåt lilla B, jag vet att du ryser vid V-ordet)
Jag är glad att jag är inomhus, att vi inte campar eller ska fira midsommar utomhus, för här avlöser skurarna varandra. I går kom 14 mm och nu har det kommit 5. Det klafsar om fötterna när jag går på gräsmattan. 
Helgens projekt är annars att konstruera en rosenbåge till vår Flammentanzbuske. Den är översållad med knoppar och jag är lite rädd att regnet och blåsten ska knäcka den.
En bild säger ju mer än tusen ord ,för att använda en klyscha, så jag tar i med fyra bilder.
Alla bilder har jag hämtat från Google
Lagom väder, inte för varmt och inte för kallt.
Människor, mygg och knott trivs
Nyfikna kossor också
Så mycket att de vill utforska världen
Det här händer några gånger varje sommar
Spralliga kossor är svår att fånga, även på bild.
Vi har en tillfällig besökare denna helg, Viktor drygt ett år gammal. Han är ett riktigt yrväder. Just nu vilar han i soffan, det är nog lite påfrestande att byta miljö, även om han är nog så kaxig.
Här hemma har det röjts idag. Konstigt egentligen, först städar vi som tokar och sedan måste vi röja… Så farligt är det väl inte, saker ska tillbaka på sina platser, stolar och bord ska undan, porslin in i skåpen, bestick i kistan, dottern har tittat noga på allt det hon fick och sedan har vi tittat på bilder. Jag tror att vi helt säkert i familjen tagit över sexhundra kort. Tack gode gud för digitalkameror!
Så då är det nästan över. Det viktigaste, vår dag, är avklarad och allt gick så bra. Dottern nöjd, maten räckte. Varför tror man alltid att maten ska ta slut?
Det regnade inte, men blåste rejält. Vi var rädda att tältet skulle lyfta flera gånger, men maken är händig så det förankrades på flera betryggande sätt.
De sista gästerna åkte strax efter elva. Jag tittade då på alla bilder och stöp sedan i säng.
Idag är det bara resten kvar. Ska strax åka iväg på egen skolavslutning och lite senare ansluta till resten av familjen för sista delen i studentstafetten, tre studenter i två olika städer. Det ska nog gå, klarade vi allt igår , fixar vi detta med.
Upploppsträckan i detta race kommer framemot kvällen, då dotterns bal går av stapeln. När hon väl är hemma i natt, då ska jag slappna av... helgen ska ägnas åt
absolut ingenting.
(Det här praktexemplaret gol i kapp med minaretsången klockan fem varje morgon i Uganda. Det är också ett sätt att vakna på)
Jag är defintivt ringrostig - att det är möjligt att få träningsverk av att städa.
