Ja, se det snöar, ja se det snöar

det var väl roligt
hurra
nu blir det vinter
nu blir det vinter....


och det återstår väl att se

Äntligen!

"Snön på väg till Sydsverige"

står att läsa på Aftonbladets sida.

Ingen blir gladare än jag.

Frågan är bara:

Går det att lita på Aftonbladet och SMHI ?

Oj, det är sant! Dagens i -lands problem

Verkligheten gör sig påmind. Dags för vaccination, jag menar vaccinationer. Det är viktigt med plural här, för jag har insett detta efter läst på. Det handlar inte om en eller två sprutor utan flera...och jag är inte särskilt förtjust i sprutor. ( Dagens understatement).
Glädjen var stor i våras, när vi fick besked om att vi kommit med i ett projekt. Vi skulle få resa till Afrika, till Uganda. Inte någon nöjesresa utan en lärorik upplevelse som gör att vi kanske kan arbeta ännu bättre på hemmaplan med solidaritet. Då i våras och under hösten har jag mest varit uppfylld av detta, att jag faktiskt ska få resa till en världsdel som intresserar och engagerar mig mycket. Nu tänker jag mest på vaccinationer och biverkningar. Tror bestämt att jag har en hypokondrisk ådra någonstans.

Den 23 februari bär det iväg till Uganda, Entebbe, för vidare fältstudier som ska redovisas där för ugandiska motparter. Det ska bli väldigt spännande och intressant för jag inser ju att kulturskillnader bara är förnamnet.

Kring allt detta lär jag återkomma, först ska jag överleva sprutorna i morgon.

Uppdatering

Jag överlevde, det blev bara tre små stick. Jag är sjåpig , jag vet. Resten tas som medicin.

Nu får jag ta igen allt som inte blev gjort under lovet; montera ner julen och köra igång nya områden, så det blir bara sporadiska besök i bloggvärlden resten av den här veckan.

Ha en bra vecka allihop!

I morgon

är en annan dag, javisst!

I morgon är det den värsta dagen.

Sista dagen på ett lov ...

Elände

Först vad det älgar och nu...

Någon som har idéer kring vad vi kan göra åt detta elände?

Lycka kan också vara ett alldeles eget ben

Våga drömma!

Ja, så här sjukt var det. Tur att det fanns de som vågade drömma och hade kraft att kämpa.

(Jag har lånat bilden från www. forsvarsmuseum.se)

Tankarna, de flyger.

"Den som inte har modet att drömma, har inte heller kraft att kämpa"

Den meningen kan man grunna på både en och två gånger. Jag hittade ett papper bland alla mina andra papper . Det blir lätt så när jag röjer, att jag fördjupar mig i det jag hittar. Det kan ju vara en del av förklaringen till varför det går så långsamt. Meningen ovan skrev jag av någon gång på 80-talet. Den stod att läsa på tyska som graffiti på Berlinmuren. För mig blir den då väldigt sann. Om vi inte vågar drömma når vi ingenstans.

Just det stod jag och tänkte på när jag strök häromdagen. Strykning är en underskattad sysselsättning- jag tänker som bäst då. Tror att det har att göra med de något mekaniska rörelserna, tankarna får liksom utrymme, de kan ta plats. Jag vill genast påpeka att detta inlägg säkerligen inte platsar i kategorin "Det bästa jag tänkt"

Nåväl, jag tänkte på mod och framtid och vips var jag inne på skolavslutningar, inte julavslutningar. Jag tror inte jag varit på någon endaste avslutning som jag egentligen tyckt varit jättebra. Jag har ju bevistat sådana i nästan hela mitt liv, så det blir några. Jag klagar inte på dem som organiserar det hela, men på något sätt tycks alla inblandade göra sin del och avslutningen blir inte "hel". Precis som med skolan bär vi alla våra upplevelser med oss om hur det ska vara och inte vara. Många har en bild av vad som måste vara med på en skolavslutning. Vad tycker ni? För mig var länge psalmen Den blomstertid nu kommer ett måste, men jag är inte så säker på det längre. De tonåringar jag träffar har ingen relation till den och de sjunger knappt med. Detta tog jag upp till diskussion med några kollegor förra våren och de tittade på mig som om jag inte var klok. Ska vi stryka den psalmen?! En bit in i diskussion förstod jag att den ska vara med för så ska det vara. Föräldrarna väntar sig det. Har vi avslutningar för föräldrarna? Är det inte elevernas avslutning?. När jag ställde de två sista frågorna bemöttes jag med fnysningar och så dog det utbytet av tankar. Det kan jag ta . Jag äger inte sanningen och vet inte hur en bra avslutning ska vara, men jag tycker att den innehåller för lite av framtidstro och glädje över att gå vidare i livet.
På min skola har vi bildat grupper av olika slag som ska ansvara för olika saker och en sådan grupp kommer att ha hand om skolavslutningar. Jag ska inte vara med i den, för jag har förstått att förändring av avslutningar måste ske långsamt. Ingen revolution här inte! För rätt många år sedan, när vi vår musiklärare var överhopad med arbete ( Det är nog rätt så vanligt att hela ansvaret läggs på just musikläraren) hjälpte jag till och vi kom fram till ett musikprogram med de medverkande eleverna som kändes bra för dem och oss. Det var inte så väldigt annorlunda, inte mer än att det kanske spelades på elinstrument, där det av tradition brukar vara akustiskt, men det rynkades på vuxna näsor efteråt. Då kände jag att kan vi inte ta ett så litet steg, så ska jag nog inte vara med.
Jag började skriva om helheten. Det handlar ju inte bara om musikinslag, utan också om vad som sägs. Det hålls ju tal, ett par stycken till eleverna. Här vore väl jättebra om de talande har pratat med varandra innan om vad de tänker säga.
Jag dristade mig i våras också till att ifrågasätta prästens medverkan, men se han har alltid varit med och förväntar sig säkert en inbjudan...

Om någon har ett bra "recept"på en ljus, värdig, postiv och modern skolavslutning, så berätta gärna.

Jag skulle gärna se att En sång till modet framfördes, men så är jag ju ett barn av 70-talet också...

Jag vakade ensam i natten
i huset där människorna sov
Där ute var sommaren gången
och luften var kylig och rå
En fågel flög in genom fönstret
med vingarna röda av blod
Och jag tog den i kupade händer
som en duva
som en duva
Och jag tog den i kupade händer
och huttrade till där jag stod
Den kom som en jagad om natten
en flykting från främmande land
som en som har räddat sej undan
när alla dom andra försvann
Den kom med en doft utav rosor
som någon har trampat itu
och med ljus ifrån slocknade stjärnor
som en duva
som en duva
Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor
som någon har stampat till grus
Men den som en gång har levat i frihet
vill ut i det fria igen
Och den som en gång har bli'tt jagad på flykten
kommer alltid att drömma sej hem
En fågel med stukade vingar
har slagit sej ner i vårt hus
med drömmarna röda av rosor
och ögonen fyllda av ljus
Jag vårdar den ömt som ett minne
av nåt som jag aldrig har sett
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva
som en duva
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva tillbaka igen

Mikael Wiehe

Fullmåne

Barfotadottern är i dag på Full Moon Party med många tusen (?!) andra på någon ö i Thailand och vi här hemma huttrar i månens sken. Det är rått och någon minusgrad, men det är samma måne vi ser.
Testar kameran med julklappsstativet. Det går så där. Detta är väl OK, men bilderna på huset... jag får nog läsa manualen i alla fall, men det sker motvilligt.
Det är inte lätt att lägga in bilder och blogga med den vilda bebin runt benen, så ...


(Det röda är inte en ny stjärna, utan toppen på en mobilmast.)

Längtar - efter årstider

Bloggvärldens bloggenkät

Matilda skickade Bloggvärldens bloggenkät 2006 vidare bla till mig, så :

1. Hur länge har du bloggat?
Började motvilligt i juni/juli 2006

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag läste bloggar säkert nästan ett år innan jag började. Tror inte att jag hade eller har någon särskild bild av detta.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Förälskad…nja, så fungerar inte jag

4. Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Jag kan se att jag brottades med formen och språket

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Regelbundet… det är ett svårt ord. Jag läser kanske ett tiotal varje dag, ytterligare ett tjugotal då och då.

6. Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
dagboksbloggar – en del är kanske det, men jag tycker att det är stor variation på inläggen i de mer allmänna bloggarna, jag läser också bloggar om trädgårdar och inredning ibland. Det händer att jag landar i en eller annan politisk blogg, men det är mer sällsynt.

7. Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Matilda

8. Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag väljer två :StillMe och LindaLotta

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Att det tar tid. De vill också komma åt datorn

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag vet bara en som känner mig i bloggvärlden, så …?

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja, det tycker jag

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Det som lätt kan missförstås, och det som är för privat.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Inte bekräftelse direkt, men respons är viktigt.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Några lär man nog känna vissa sidor av. En blogg kan ju vara endimensionell

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej, men det skulle vara spännande

16. Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Skvallerbloggar om det nu finns sådana är väl skadliga. För egen del, nej.

17. Har du blivit sårad av någonting som skrivits till eller om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Hur har du hanterat detta i så fall?
Nej, om det händer… då skulle jag bli ledsen och sedan lite arg eller i omvänd ordning , beroende på hur det är formulerat. Jag skulle förmodligen bemöta det.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej

19. Har ditt bloggande några nackdelar?
Hmmm, det tar tid och det är för mig allt som oftast en bristvara

20. Bloggar du om två år? I så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Skulle tro det. . Annorlunda ? Förmodlgen och förhoppningsvis

21. Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Det kan jag inte bedöma.

22. Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Att jag emellanåt får lite ordning och reda på mina tankar. Allt jag skriver publicerar jag inte.

23. Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Att jag får ta del av andras tankar och vardag.
...................................................................
Skickar vidare till:
Still me - Tina
Fåraherde - Linda
Lilla B
Annika - Life in the suburb
Susanne - Sassas samlade svammel

För kännedom

Arbetet med arbetsrummet framskrider.
Långsamt
Mycket långsamt.

Just nu sover han, men det är den här bilden jag har av honom (bonusbarnbarnet),
en framtida Kalle.

Nämnde jag att det inte händer så mycket med mitt arbetsrum, oordningen består...

Hmm...jag får nog börja det nya året med att skriva en lista...

2007

Nytt år, nåja ett ojämnt år, men det får väl gå.

Nya tag, inga nyårslöften, men väl strävanden i rätt, rätt - kan man tänka så egentligen, riktning.

OK? hmm, här regnar och blåser det, men jag ska spela Nina Simone på hög volym, för då kommer solen...

Så, God Fortsättning !
nu tar jag sats, men allra först en mugg kaffe...

Gott Nytt År !

Hoppas att ni alla får en väldigt trevlig nyårsafton och en bra avslutning på 2006.
Vi ska fira nyår med kalkonmiddag och gå på konsert senare på kvällen. Vi hinner nog precis hem för att skåla in det nya året.
Imorgon är det 2007, hmm det kommer ta tid att vänja sig att skriva rätt och det kommer att ske med visst motstånd. Jag gillar nämligen inte ojämna siffror, 3 och 7 är de värsta. Vet inte varför jag hakar upp mig på sådant oväsentligt, men vi har alla våra "issues"som äldsta dottern ofta säger.

Vi ses 2007!

När jag skriver detta, lyssnar jag på Nina Simone som sjunger Here comes the sun och den känslan tar jag med mig in i nästa år.

Om snällhet, medkänsla och kommunikation - eller Om att kanske slå in öppna dörrar.

Så här klockan sju på morgonen i slutet av december , för att travestera Leonard Cohen, funderar jag på vad som händer i vår värld. Jag tänker inte på avrättade diktatorer eller på förändrade a-kasseregler, utan på vad som händer och inte händer oss människor emellan. Hur har vi hamnat i ett samhälle där det är vanligt och tämligen accepterat att inte vara snäll, där medmänskliget bara är ett ord vi talar om, inte något tillräckligt många praktiserar och där vi talar till varandra inte med varandra.

H*n är ju snäll i alla fall. Snäll, det är kossor också. Även om ni inte sagt detta, så är jag ganska säker på att ni hört det. Att vara snäll är inte att vara mesig, inställsam eller att inte kunna sätta gränser. Att vara snäll är att göra gott för en annan människa och som vi bemöter andra blir vi ofta själv bemötta. Det är klart att en snäll människas goda vilja kan missbrukas, utnyttjas av andra, men jag hoppas och tror att när det sker, så vet den som utnyttjar i de flesta fall att det är fel. Det finns nog väldigt få, om ens någon, genomsnäll människa, utan vi dras med våra mörkare sidor och dåliga vanor. Medvetenhet om alla våra sidor gör ändå att vi bättre kan utveckla oss själva till snällare människor.

Om vi skulle se på vårt samhälle såsom det skildras i massmedia, då ser vi ett en bild av ett samhälle som präglas av osäkerhet och längtan efter något annat, något bättre, något nytt. Lycka är synonymt med framgång och allt går att göra om. Vi arbetar så hårt på att "förbättra" och förändra oss att vi inte har tid eller ork att bry oss om andra. Den sociala kollektiva kontroll som fanns förr, upplevdes säkert som ett fängelse av många, men det fanns något positivt i det också. Vi brydde oss mer om varandra,det var inte bara den närmast kretsen fick del av omsorgen. Granntanter kunde säga till barnen på gården att de inte skulle svära och att de skulle vara snälla mot varandra.. Något sådant är snudd på otänkbart idag. Jag saknar den där omsorgen om andras väl och ve. Jag menar naturligtvis inte att vi ska lägga oss i , styra och ställa, men ett lite större intresse och medkänsla vore inte fel.

Att kunna kommunicera rätt och effektivt är svårt. Vi skuldbelägger ofta när problem ska lösas. Det är lätt att söka fel och orsaker. Tänk om vi alla kunde bli bättre på giraffspråket. Det handlar om att kunna kommunicera bättre, lösa konflikter, att tackla problemet istället för människa som man förknippar med problemet. Det handlar om att kunna uttrycka sina känslor och tankar ärligt och att verkligen lyssna. Metoden kallas Non Violent Communication (NVC). Den bygger på ärlighet, omtanke och empati och utvecklades av en amerikansk psykolog Marshall B Rosenberg någon gång på 60-talet. Snällhet och medkänsla visar vi framförallt i handling, men vårt liv bygger på kommunikation och kan vi inte prata med varandra så når vi ingenstans.

Så årets nästa sista inlägg kom att handla om giraffer. De har snälla ögon och luktar nästan som hästar. De utstrålar vänlighet, värdighet - ja,kanske inte i full galopp - och omtanke. Min önskan inför det nya året är att vi alla blir gi... , bättre medmänniskor.

Jag tror verkligen på det goda exemplet som förändringsfaktor.

Eftersom jag vet att hela familjen numera läser detta, så lovar jag att försöka vara mindre ironisk ( - det blir svårt, jag gillar ironi) och inte snäsa när jag är trött och missnöjd.

När jag läser igenom vad jag skrivit, ser jag att det finns risk för att uppfattas som präktig och pretentiös. Det är verkligen inte min mening, jag är bara bekymrad och tror att fler är det. Det räcker inte med medvetenhet, det krävs handling också, om man vill nå förändring.

Nyårsönskan

vykort inköpt på Island .

Efter ha använt väldigt många handdukar för att torka en hund,
så önskar jag mig

minusgrader

och

snö.

Uppdatering 30:e december

Här är det 5 grader varmt och regn...

Suck

En riktigt mellandag

Grått, dimmigt och fuktigt ute och vi, hunden och jag, ska snart gå en långpromenad. Jag har noga uppfyllt en av mina föresatser. Jag har sovit länge, till nio i alla fall, nästan varje dag.

Långpromenader, nja..inte ens när det varit fint väder, har jag hunnit någon längre sväng. Dumt, så det ska det bli ändring på. Frisk luft, syre, gör humöret mycket bättre.
Bra humör behövs för nu ska mitt nya arbetsrum äntligen bli klart. Det är bara så rörigt just nu. Böcker ska flyttas upp en våning, det är i och för sig motion. Allt måste dammas, undrar om man kan dammsuga böcker. Det värsta av allt, det är ingen ordning på mina papper. Jag skulle vilja vara den där ordningsamma människan jag en gång var. Jag har börjat slänga i en svart sopsäck. Den lär bli full.

Läsa böcker... de ligger i stora högar och tittar på mig, men jag har liksom ingen ro.

Det är väl bara att sätta igång och göra det jag föresatt mig... och inte en massa undanmanövrar.

Hörs vi inte på ett tag, har jag nog drunknat bland alla mina papper...



Läst någonstans och det passar rätt bra:

Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att det var livet

Annandagen 2006 kl. 17.24

Sunningen Uddevalla

Klicka på bilden, om ni vill skåda ljuset.

Uppdatering

Märkligt, inte någon som vill skåda ljuset...

Mellandagstankar

Idag har jag rensat bort 143 spam från min jobbmail. 143 sedan den 23 december. Sånt blir jag less på. Kommunen ska installera filter vad det lider...

Lyssnade på en intervju med statsministern i radio igår. Jag delar inte hans politiska linje, men han uttrycker sig eftertänksamt och väl. Han talade om jobb så klart - nu är jag så gammaldags att jag tycker att man ska skriva arbete och en statsminister ska definintivt säga arbete- och då kom jag att tänka på det här som återfinns i det brittiska torypartiets valmanifest 1997
s. 9 "Vår första prioritet är att skapa jobb."
s.10 "Regeringar kan inte skapa jobb."
Undrar hur samlingsregeringen i vårt land egentligen resonerar?

Nu var jag lite orättvis, de, regeringen alltså, säger att de ska skapa förutsättningar så att det kan bli fler arbeten och det vore väl bra om de lyckades med det. Att jag tar med citatet ovan beror på att jag tycker att diskussionen i media och bland vanligt folk - vi påverkas ju mycket av media - har just den infallsvinkeln att det är regeringar som skapar arbeten. Vi bär med oss folkhemstanken i ryggsäcken och står inför ett vägskäl. Folkhemmet tycks vi redan lämnat och jag är inte så säker på att jag vill delta i ett samhälle där allt lämnas åt individen oavsett om det finns möjligheter eller förutsättningar för den enskilde att klara detta. Egenansvar är bra och nästan alltid rätt, men hur fritt kan ett samhälle vara?

Svenskarna ska i år ha spenderat lika mycket på julen, 52 miljarder kronor, som hela Ghanas BNP - den uppgiften ger lite perspektiv. Varje svensk ska ha lagt 5000 kronor på julen. Ska vi verkligen ha det så här? Är det rimligt?

Kontrollera källan ska man ju göra: Ghanas BNP 2004 var 8833 miljoner USD och BNP/capita var 2005 : 495 USD. I Sverige var BNP/capita 2005: 42 391 USD

Hmm, undrar om jag lagt 5000 kronor på julen, inte ensam, men familjen kanske lagt ut den summan tillsammans på mat och klappar. Frågan kvarstår ändå; Ska vi verkligen ha det så här?

Apropå rymdfärder

Människans hem

Nu är det natt över jorden.

Darrande stjärna, gläns!

Världarna vandra så fjärran.

Mörkret är utan gräns.

Marken och mullen och mörkret,

varför älskar jag dem?

- Stjärnorna vandra så fjärran

Jorden är människans hem.

Erik Blomberg

Jag har liksom många andra följt Discovery och Christer Fuglesang med stort intresse, men inser att det finns fler sätt att se på detta. Univerums oändlighet har jag svårt att riktigt ta in. Jorden känns mer hanterbar och faktiskt mer angeläget. Jag inser å ena sidan att rymdforskning är viktig, att den ger många kunskaper om allt möjligt som vi har nytta av här på jorden, men å andra sidan handlar det om enorma resurser. Jag beundrar människor som brinner och viger sitt liv åt en sak och vi har alla vår rätt att välja. Om nu Erik Blomberg tänkte på rymdfärjor och svenska rymdfarare vet jag inte, men jag är benägen att hålla med.

Jorden är människornas hem,

mörkret till trots.

Ur NE:

Blomberg, Erik, 1894–1965, författare, konsthistoriker, fil. hedersdoktor. Med intimt lyriska visor och en radikal idédiktning, t.ex. i Ensamhetens sånger (1918), Jorden (1920) och Den fångne guden (1927), blev B. en av 1920-talets ledande poeter. Den inflytelserika uppsatsen "En ny livskänsla" (i kalendern Svea 1924) pläderade för en inomvärldslig livs- och gemenskapstro. Senare samlingar är Nattens ögon (1943), med den kända Ådalen-dikten "Gravskrift" (som börjar "Här vilar/en svensk arbetare./Stupad i fredstid."), och Öppna er, ögon (1962), vilka ger uttryck åt privata stämningar. En viktig insats gjorde B. med tolkningar av lyrik från hela världen, t.ex. kinesisk poesi i Jadeberget (1944) och Hägerboet (1950) samt Hölderlin (1960). Hans litteratur- och konstkritik är präglad av en personligt fattad socialism. Som konsthistoriker skrev han framför allt om den samtida konsten med tyngdpunkten på expressionism och naivism, bl.a. en rad konstnärsmonografier över t.ex. Hilding Linnqvist, Bror Hjorth, Inge Schiöler och Carl Fredrik Hill, samt framför allt de tre stora verken om Ernst Josephson (1951, 1956, 1959).

Juldag

Julens bästa dag, juldagen. En dag som bara är.

När jag vaknade upptäckte jag att det var minusgarder och vitt. Frost är väl vitt..

Jag och hunden tog morgonens första promenad i trädgården. Det var lite kyligt, jag kunde inte bärga mig, utan gick ut i morgonrock och tofflor. Hunden sniffade runt lite och lyssnade till jakthundarna som drev i skogen. Juldagsjakt... jag har lite svårt att förstå det, men det är tradition i "vår" skog.

Detta är min julklapp till mig själv. Jag ÄLSKAR tulpaner, så jag blev väldigt glad... Julafton förlöpte väl, lugnt och stilla. Jag somnade inte under Kalle Anka, som jag brukar, utan det blev lite senare under Karl Bertil Jonssons jul.

Det finns en scen i Disneyfilmen som jag alltid haft svårt för; Tomten kontrollerar leksaker, lyfter upp en docka "Say mama", stämplar OK i rumpan och snurrar sedan igång ett flygplan som efter några varv slutligen landar i tomtens skrattande gap. Just det är otäckt, så mycket i munnen, jag ryser fortfarande när jag ser det. Undrar om det har något med tidiga tandläkarupplevelser att göra. Jag gick hos en tandspecialist som liten. Det finns annat att analysera och ha synpunkter på när det gäller Disney, men det lämnar jag.

Julklappar? Jo, jag fick bla ett kamerastativ, en fotokurs och en ny kokbok, så jag är väldigt glad över mina klappar. Så här ska det fotas och lagas mat framöver!

GOD FORTSÄTTNING!

En julhälsning till Hanna och Anna långt borta i Thailand

(Jag har inte riktigt planat ut...)

God Jul flickor !

Njut extra av solen och ljuset!

GOD JUL!

GOD JUL

alla trevliga bloggare

önskar

Panter, som nu planar ut...

Status

TRÖTT

Det kom julkort

Det kom ett kuvert från Keno med vackra julkort att sända till några.
Jag skickar dem till er istället. Fotografen heter Magnus Rietz.
Det finns flera anledningar för mig till att visa dem .
De är från Gotland. Där jag bodde de säkert viktigaste åren i mitt liv. Det känns som om jag kommer hem varje gång jag åker dit. Jag har inga släktingar där eller någon anknytning dit alls längre, men det är ändå ett av mina hem.
Det är riktig vinter med snö på korten. Riktiga vintrar var det minsann på Gotland förr i alla fall. Familjen åkte sidor varenda helg de där snörrika vintrarna på 60-talet.

Oj, vad jag längtar till Gotland och efter vinter.

Avstämning - snart julstämning

Granen är inne, satt i foten, belysningen - den fungerar! - är monterad. Resten av dekorationerna, av de vanvördiga kallat tingeltangel, får vänta tills Barbro, kattungen åkt hem imorgon.

Jansson står i ugnen. (När jag riktigt liten hette handlaren i Laholm Jansson, det tog ett tag innan jag fattade att det inte var han)

Vi har ätit äppelkaka och vaniljsås. Till det serverades Hjortonglögg. Allt detta var en smakupplevelse, märk väl inte en sensation.

Dottern spelar och sjunger Lars Winnerbäck. Det är så roligt när hon är hemma och pianot ljuder.

Pratade en stund med andra dottern där borta i Thailand, hon lät glad om än lite förkyld. Kändes bra det med.

Ärligt talat

Julen är omgiven av så många föreställningar, men jag tror helt säkert att Elsa Beskow har påverkat min. Hur är det med er andra? Vad bär ni med er?

Önskelista

Nu är jag verkligen ledig...jaja ledig kan ju betyda olika saker. Ledig precis innan jul känner jag sällan mig, men det är upp till mig själv att styra.
Som vanligt när jag är ledig (helger och lov) tar jag med automatik av mig klockan. Den lär jag inte ta på förrän den 8: e januari. Det är frihet för mig.

Ledighet betyder tid att tänka och det har jag gjort nu på morgonen, så här kommer min önskelista:

• sovmorgon
• tid att läsa många böcker
• fint väder, som gör att jag faktiskt går de där l å n g a promenaderna i dagsljus

Som ni ser önskar jag mig inte ens snö...jag som tjatat så, det verkar hopplöst att det ska trilla ner några snöflingor ens.

Ha det gott, nu ska jag julstöka !

(julstök - konstigt ord, för det är julordning man strävar efter)

Ska bara få bonusbarnetbarnet ( i fortsättningen kallas han BBB) att sova, just nu rensar han papperskorgen...

Snart

Väldigt snart är jag ledig. Det känns än mer fantastiskt än sommarlov, faktiskt. Jag har gnetat in i det sista. Rättade klart de sista recensionerna i natt - just recensioner blir lätt enahanda efter ett trettiotal.
Jag har förgyllt kvällen med att stötta yngsta dottern med glada uppmuntrande tillrop, då hon skrivit, just det, en recension. Hon har varit sjuk i flera veckor och måste arbeta i kapp. Skönt att det är gjort.
Jag har också slagit in några julklappar. Lite trixigt blev det; tejpen tog slut. Orutinerat så här i jultider att inte fylla på förrådet. I morgon är det min tur att ge. Det är nästan ännu roligare, särskilt som jag tycker att jag prickat rätt. Om det sedan är rätt, lär jag inte få veta. Vi vuxna är ju så väluppfostrade.
I morgon får mina åttor sina första betyg. Jisses, vad de är nervösa!Jag har förstått att några får betalt för sina betyg. Om det tycker jag inte!

Hoppfullt

Minus 5,3 grader!

Gårdagen

Då syddes det gardiner - de där borde ha sytts för 2 månader sedan, bättre sent än aldrig. Då lekte resten av familjen med den nya leksaken, en fjärrstyrd helikopter.. Jag säger inget mer.

Katten, Barbro ni vet, hade fasligt sjå att bestämma sig för om denna tingest var farlig eller ej.

Ett pepparkakshus, det hade jag inte väntat mig. Dotter och pojkvän gjorde två, ett för att äta och ett till oss. Jag stängde dörren till köket när de höll på. Blir lätt lite stirrig när jag ser allt kletet, men de städade fint efter sig.

Då var det bara resten kvar. Känner mig rätt lugn, det är ju en hel vecka kvar.

Idag agerar jag taxichaufför, det ska skjutas och hämtas lite överallt, jag ska åka till jobbet en stund och jag ska , tro det eller ej, rätta lite till.

Det verkar lösa sig med kommenterandet, skönt för det är trist utan de kontakter man vant sig vid.

Ögonfröjd

Nu i helgen måste det ske, allt det där som har med julen att göra .

Det som jag inte ens orkat och hunnit tänka på.

Jag ska inte laga mat eller köpa de sista julklapparna.

Det är mer basic än så. Jag ska göra det möjligt för julen att ta plats här hemma.

Om jag berättar att döttrarnas rum inte är röjda eller städade

sedan de flyttade resp. reste i väg, så kan ni säkert föreställa er resten.

(lite suddig, men vacker färg)

Lite har jag gjort; blommor och bytt en eller annan duk.

Det tillhör ändå vardagen, köpa blommor och byta dukar,

så det räknas inte. Blommorna är vackra och jag blir glad.

Jag har förstått att vi är många som biter ihop den här helgen.

Lycka till!

Fråga

Hur ser era rutor ut när ni skriver ett inlägg? Jag har bara sista halvan av "verktygsraden" högst upp. Resten är bara borta sedan i går.

Vad kan man säga om det här då?

Uppdatering
Jag var på heldagsmöte på ett slott i närheten häromdagen. Sveriges yngsta slott lär det vara, byggt i början på 1900-talet. I sig en vacker byggnad med vackra omgivningar. Jag är bara lite fundersam över hur man hanterar inredningen i stort och djuren i synnerhet. Björnen här står i trappan med gästboken och vargen (observera kedjan)ligger under flygeln. Det är väl en sak att ha dem, de kanske fanns där med de första ägarna, men att pynta dem! Smaklöst tycker jag. Jag tycker också att de representerar, står för en samhällsyn som känns väldigt ålderdomlig och olustig. Det finns säkert många som tycker att de är ett käckt inslag.
Det var här jag trodde att jag var tvungen äta mitt sista julbord, men det blev det inte, utan vi fick väldigt god mat: hjortinnerfilé.

Dagens blandade känslor

Jag blir bara l i t e irriterad på alla dem som tror att de syns så bra i trafiken.
Det verkar vara onödigt, ja rena lyxen, med så enkla detaljer som reflexer, fungerande belysning på cyklar och blinkers på bilar.

...idioter!

Det kändes bra.


Jag blir väldigt glad när jag får paket på mitt skrivbord på jobbet. Det fick jag idag,
ett g u l d -paket. Det stod God Jul , så jag har inte öppnat, jag lovar.
Bara klämt lite.

TACK gullekollegor!

Hmm...

Ska jag önska mig de häreller de här?
Bilderna har jag lånat från ellos

NÄ,NU VILL JAG INTE VARA MED MER!

Jag har sett väderleksrapporten.

I say no more...


Jo, förresten jag ska önska mig nya gummistövlar i julklapp.
Det verkar vara det enda vettiga.


Uppdatering
I say no more - var ett uttryck som vi använde i tid och otid när jag pluggade i Uppsala för väldigt länge sedan. Det härrör från någon film, något av Monty Python tror jag. Någon som vet? Jag håller på att grunna mig fördärvad.

Hög puls

Jag skrapade trisslotten; först en miljon, sedan en till och ytterligare en till. Kände hur pulsen steg, började tänka på hur pengarna kunde användas.
Nytt badrum, köpa en resa år yngsta dottern till Thailand, så att hon skulle kunna hälsa på systern.
Oj, en ruta till att skrapa, längst ner i hörnet,
lite yr i huvudet, många tankar trängdes
och x2 !!!
Luften gick ur mig.
Oj, två miljoner!!!
Vad gör man med två miljoner?

Ja, inte vet jag, för då vaknade jag med väldigt hög puls.

Så, nu vet jag hur det känns att vinna,
alldeles underbart är det.

Konstigt att jag inte en enda gång i drömmen tvivlade på sanningshalten.
Det hade jag nog gjort i verkligheten.

Om jag vinner någon gång,
kommer det att kännas som deja vu .
Jag kommer troligen då
inse att det bara är
en dröm

Snart andra advent

och jag är så snuvig att jag inte känner hyacintdoften

snopet

Argumentation

Ni som inte är intresserade av hur 14-åringar skriver och tänker kan sluta läsa här.

Mina åttor har i höst bla tränat på att argumentera. Resultaten är skiftande men det är väldigt intressant att se hur de tänker och vad de väljer att skriva om. De har bla skrivit om rökning, läxor, miljön, kollektivtrafik och tuggummituggande. Det sista förvånade mig tills jag kom på att det nog beror på att jag som ett exempel argumenterade mot ovanan att spotta.

Här följer två i mitt tycke representativa exempel, återgivna i orättat skick. Detta är deras första försök. Jag har inte valt dessa exempel för att de är ovanligt bra eller dåliga, utan för att de faktiskt är typiska. De här eleverna är engagerade, tänker och tycker. Jag har gott hopp om framtiden.
De allra flesta hittade sitt sätt att argumetera när de senare skrev valtal. Ni anar inte vilka politiker in spe jag har träffat denna höst.

Exempel 1.
Jag anser att läxor är ett problem! Jag tycker att det är ett problem för att man går i skola 8 timmar dygnet och det tycker jag räcker gott och väl! Det uppstod när skollednigen TRODDE man skulle lära sig mera om man läste hemma! Jaa, Om man inte hittar en lösning på problemet så höjs risken för skolk och revultion skolan! Jag kom i kontakt med problemet i första klass då min lärare proppa på mej en hel bunt av läxor, Sen har bunten stigit med åren! min lösning är att man avtar det snarast möjligt eller - här får vi inte reda på fler lösningar för eleven rev bort de sista meningarna innan läxan lämnades in. Undrar just vad som stod där.

Exempel 2.
Jag anser att katten har för dålig status i samhället. Jag tänker bland annat på alla stackars sommarkatter som bara lämnas för att dö helt ensamma. Ingen skulle någonsin komma på tanken att lämna en hundvalp ensam i skogen. Är det så att katten inte är lika mycket värd som hunden? Eller tror människor att katten kan klara sig själv?
Hur ska man kunna ändra på detta? Katten behöver mer staus. Kanske ska man införa obligatorisk ID-märkning som på hundar. Kanske ska alla katter kosta en slant när man köper de, som hundarna gör.
Då skulle nog katten bli en värdefullare familjemedlem, Och inte någon råttfångare.
Allt fler borde vara med och stödja föreningen Djurens Vänner. Kanske du med!

Jag vill också, blir snart: Jag kan själv!

Bonusbarnbarnet spelade och sjöng så fint

en alldeles egen stämma till Moon River

Detaljer

Det fanns en omsorg om detaljer förr. Jag uppskattar när det finns mer att se, än vad man tror vid första anblicken. Så vad är detta egentligen?

Vanor - det ska vara som det alltid har varit.

Nu är jag besviken.
Brandmännen har inte ordnat inför julen som de brukar.
De har i flera år klätt ett mindre träd med lampor ala Liseberg,
ett träd, väldigt vackert och lagom.

I år är det inte så.

De har bytt ut det glittrande trädet mot en ljusslinga runt sin uteplats.
En fjuttig slinga runt räcket
och (håll i er)
den är blå!


Tur att jag har grannar som jag kan lita på.
När jag är nästan hemma passerar jag ett fält.
Där står en stor ståtlig ensam gran, som skulle kunna pryda vilket stadtorg som helst i adventstid.
Sedan några år tillbaka lyser lampor och en stjärna där i mörkret hela december.
Jag blir så hjärtinneligen glad när jag passerar varje morgon och kväll.

Jag såg när de klättrade och klängde i granen; för att glädja andra riskerade de arm- och benbrott. De har också dragit en jättelång elkabel via diken och trummor under vägen. Elkostnaden delar de solidariskt på. Egentligen borde jag erbjuda mig att bidra med en slant.
Tror nog att jag gör det.

Kan knappt tro att det är sant!

Rättningshögen minskar i omfång!

Om att kasta pärlor för svinen

(Jag har lånat bilden från Suderbys herrgård)

I morgon ska jag äta julbord,

två gånger

Det är sant;

ett mitt på dagen

och

ett på kvällen.


Jag som inte är särskilt förtjust i julmat....

Nu har datorn kommit på andra tankar,

så här är bilden som fattades.

Yngsta dottern hemma på snabbesök konstaterade att det allt var tur att hon kom; Ni har ju inte ens kommit till dag 1 på kalenderljuset. På detta sättet blir det ju aldrig jul i det här huset!

Det är tur att man har barn som håller ordning på väsentligheterna här i livet.

Några tankar efter nyheterna alldeles nyss (13.00)

Pinochet - ont krut förgås inte så lätt och han ville bara göra Chile till ett stort land...

Gymnasister får bättre betyg om mamma blir arbetslös men inte om pappa är utan arbete... Vad kan vi dra för slutsatser av det?
Hur stor är den undersökningen?
Hur ställdes frågorna så att detta blev ett av resultaten?

Brutalvaken

Ja, jag är vaken... vaknade av att 38 kilo livsglädje landade på mig.
NU är det verkligen dags att gå upp! Jag har väntat och väntat.
Jo, det kunde jag se... hallens skor och vantar var förflyttade, spridda över hela undervåningen.
Jag tycker att det kan var lite skönt att få ligga en stund och dra sig på åtminstone en morgon varje helg. Tänker på den stunden, då jag släpar mig ur sängen halv sex varje vardagsmorgon.
Till saken hör att hunden, I, redan varit ute en vända med husse, som sedan åkte iväg på ett hunduppdrag. Han, hunden alltså, är sällskapsjuk och hade dessutom spanat i några inkräktare ( läs rådjur) i vår trädgård. Jag ska väl ändå vara lite tacksam över att han inte tuggar i grejorna han släpar runt på och dessutom är det en fin morgon (= det regnar inte), så nu ger jag mig snart ut en sväng , för att sedan forsätta att rätta.

Och nej, Lilla B, jag är inte klar, det flyter hela tiden in nya alster som ska rättas, kommenteras och bedömas. Jag har sämsta ämneskombinatioen om man ser till rättningsmängden - svenska och so. Ligger man dessutom efter från början, så handlar det om en riktig insats så här på upploppssträckan. Jag är väl egentligen glad över att mina "ungar" är kreativa och skriver mycket (av något skiftande kvalité måste jag erkänna), dessutom kan jag ju också se, att de utvecklas.
Att det tar sån tid beror på mina sidoprojekt - portfolio, studiecirkel, fackligt arbete och städning.
Det blir fint hemma, när man måste rätta! (Jag har inte städat ugnen ...än.)

Ha en fin första advent!
Här skulle det finnas en fin bild, men datorn vill inte lägga in några kort just nu.


Förresten! Jag är nöjd med Beta - allt går snabbare. Det enda krångliga är jag måste logga in, innan jag skriver kommentarer och det glömmer jag allt som oftast.